Nöjesguiden ringde upp Vampire Weekend för att gratulera till den historiska förstaplatsen på amerikanska albumlistan. Vi fick en gäspning till svar.
Nöjesguiden ringde upp Vampire Weekend för att gratulera till den historiska förstaplatsen på amerikanska albumlistan. Vi fick en gäspning till svar.
Vampire Weekends andra album Contra gick direkt in på den amerikanska albumlistans förstaplats. Det är kulmen på den utveckling som varit så tydlig under det senaste året, när tidigare obskyra indieband som Grizzly Bear och Animal Collective plötsligt blev det nya mainstream, utan att göra minsta lilla anpassning i den riktningen.
Nöjesguiden ringde upp Rostam Batmanglij, som är Vampire Weekends musikaliska ankare med sina funktioner som såväl keyboardist och gitarrist som arrangör och producent, för att gratulera.
Grattis till förstaplatsen på den amerikanska albumlistan!
-- Gäsp. Tack så mycket. Gäsp.
Åh, förlåt, väckte jag dig?
-- Huh? Eh? Gäsp. Nejnej, jag var vaken.
Jag måste erkänna att jag är lite överraskad över listframgången. Är du?
-- Inte direkt. Vi funderade lite på att om 20 procent av den halva miljon människor som köpte vårt första album skulle skaffa det nya första veckan så skulle det räcka till förstaplatsen. I mitten av förra veckan verkade det lovande, och jag fick veta för, eh, kanske två dagar sedan. Men jag har inte riktigt hunnit smälta det ännu, ändå.
100 000 sålda ex första veckan bara i USA alltså. Inte dåligt för en bransch i kris. I England jublar tidningarna redan, eftersom det är första gången på 20 år som ett brittiskt skivbolag har en amerikansk listetta.
-- Ja, det är kul!
Hur kommer det sig att ni är kvar på en så pass liten etikett som XL trots er framgång? Många i er position hade valt om.
-- Därför att större bolag är korrupta. Helt enkelt. Hehe. Nämen, större bolag är enbart intresserade av att tjäna pengar. Det innebär bland annat att de skyfflar runt anställda på det sätt som en företagsledning just då tror är mest inkomstbringande. Om vi hade signat med ett storbolag 2007 hade ingen av de personer vi börjat jobba med funnits kvar idag.
Så det där pratet om att ni ända från början haft både ett extremt kontrollbehov och en långsiktig plan, det stämmer?
-- Nja. Jo, vi vill styra helt över allt som har med Vampire Weekend att göra, och vi har en idé med allt, på det sättet stämmer det. Men någon långsiktig affärsplan har vi aldrig haft. Däremot en långsiktig idé om hur vår musik ska utvecklas.
Håller ni er till den?
-- Det hörs väl i utvecklingen på Contra? Om inte annat så kommer det att bli väldigt tydligt på vårt tredje album.
Som redan är klart i era huvuden?
-- Du tror mig inte, men faktiskt. Inte klart, men ganska noggrant uppskissat.
Om vi stannar i Contra ett tag först. Som du säger finns det en hel del nyheter på den. Förutom detaljer som tumpiano, AutoTune och en M.I.A.-sampling så finns det en hel drös nya musikaliska genreinfluenser.
-- Vi ägnade väldigt mycket tankearbete åt hur vi skulle kunna göra något fräscht. Den viktigaste nyheten för mig, ur produktionsperspektiv var att jag ville utforska 80-talets produktioner och harmonier. Det finns något unikt i dem som jag har försökt hitta på skivan.
Och ni spelar till och med ska.
-- Det är rätt kul faktiskt, vi gillar ska allihop och ville ha med en skalåt redan från allra första början av Vampire Weekend. Men vi kom fram till att det vore bättre att vänta till andra skivan.
Den där planen igen, alltså. Varför tyckte ni att det var bättre att vänta?
-- Varför? Hm. Jag vet faktiskt inte.
Skivan har redan jämförts med The Clash senare period.
-- Contra mot Sandinista. Jag vet. Men jag vill verkligen inte att någon ska tro att det är någon sorts svar på deras skiva. Contra kan betyda så mycket, det är inte bara namnet en högergerilla i Latinamerika. ”Emot”. Det är väl ett bra namn på ett bands andra skiva, en snygg markering?
Jag tänkte mera på den musikaliska nyfikenheten och spännvidden som likhet med sena The Clash.
-- Vi älskar Clash, på ett sätt är de ett sorts systerband. Så ur det perspektivet tar jag jämförelsen som en komplimang.
Vi kan väl hänga kvar i den andra frågan ett tag. För sällan har ett band fått ta så mycket skit som Vampire Weekend, som med avsmak skällts för preppies och bortskämda överklassungar både en och två gånger.
-- Vi har blivit missförstådda. Folk tror att vi representerar något för att vi kommenterar och i många fall kritiserar det. Folk ser bara ytan.
Jag tycker det var rätt uppenbart redan på debuten att ni inte var ute efter att skönmåla något glättigt överklassliv.
-- Jag vet. Jag också. Folk är dumma, helt enkelt.
Haha.
-- Oops. Men det är ju så! Men jag tror att det är på väg att ändras nu.
Ska vi byta fokus? Jag är nyfiken på din roll i bandet. Du arrangerar, du producerar, du spelar både keyboards och gitarr, åtminstone live. Skulle man kunna beskriva din roll som spindeln i nätet?
-- I studion definitivt. Som producent uppfattar jag det som min plikt att göra allt. Jag måste veta exakt hur varje instrument fungerar för att kunna spela in det rätt. Live däremot är jag inte lika säker. Men jag tycker det är kul att variera mig, att ha ett finger med i det mesta.
Så hur stor del av soundet på Contra är du och hur stor del är Vampire Weekend kollektivt?
-- Hehe, det är en intressant fråga. Hälften av skivans låtar gjordes och spelades in på traditionellt sätt, av fyra personer i ett rum. Andra hälften byggde vi mer upp enligt modellen som till exempel hiphop använder, ett beat och sedan beståndsdel för beståndsdel.
Spontant är det omöjligt att höra vilka låtar som hör till vilken halva.
-- Det gör mig glad att du tycker, för det är meningen. Vi gjorde allt för att det inte skulle vara uppenbart.
Men trots din roll i Vampire Weekend finns det ändå sådant du inte tycker ryms inom bandets ramverk. Jag tänker förstås på ditt projekt Discovery.
-- Hm. Så är det nog. Det finns inte utrymme för allt inom bandet. Samtidigt är Discovery en idé jag hade redan för fem år sedan, långt innan Vampire Weekend, och som har fått gro under åren. Jag känner mig inte ärlig mot mig själv om jag inte ser till att slutföra mina idéer.
-- Och på ett sätt är faktiskt Discovery en del av Vampire Weekend. Vi ser oss som en klan, och allt som någon av oss är inblandade i är en del av klanen.
Hur är Discoverys status just nu? Vilande? Eller till och med slutfört?
-- Inte alls, inte alls. Discovery är ju ett renodlat inspelningsprojekt, inget annat, och det är i högsta grad levande. Det finaste med ett sådant projekt är att det kan ta precis vilken riktning som helst. Nästa skiva kanske blir… folkmusik.
Det där slängde du bara ur dig för att provocera.
-- Nej nej, nej nej. Jag menar allvar. Säkert!
Det var ju en extrem slump att Discoverys mäktiga cover av Jackson 5, I Want You Back, släpptes nästan exakt samtidigt med Michael Jacksons död.
-- Vet du, en del trodde att det var något jag gjorde medvetet. Sådana som inte vet något om hur man gör skivor. Men visst, det var rätt läskigt. Och samtidigt blev det en till en rätt bra hyllning, även om det inte var tanken. Jag har blandade känslor gentemot Michael Jackson. Det jag gillar är är att han var så extrem, så stiliserad. Det blev oerhört subversivt på ett sätt, men det asexuella rösten hos världens populäraste sångare, i en homofobisk värld.
Vampire Weekends Contra släpptes förra veckan och är årets första givna skivinköp. Discovery släppte sitt debutalbum LP i somras, och är ett av förra årets givna inköp.
Bild Søren Solkær Starbird
Stad:
Artist:
Kategori:
