–Jag har aldrig varit på Debaser, ropar Meysam Javan genom tonerna av Doors Light My Fire.
–Jag kan inte fatta att här är så mycket folk! Klockan är kvart över elva och det är helt fullt! Och jag känner inte igen en enda, lägger han förvånat till.
Det är anmärkningsvärt. Som en av tre delägare i Öresundsgruppen, arrangerar han klubbar, event och fester med Lilla Torg som bas. Han borde känna igen någon. Eller?
Vi banar oss fram till ett bord på den näst intill fullsatta uteserveringen. Anna Storåkers, konsertproducent och en av grundarna av Debaser Malmö, dyker ner under bordet och upp på andra sidan. Hon tänder en cigarett och läppjar på rödvinet.
–Och jag har aldrig varit ute vid Lilla Torg. Jo, en gång på Victors men det var någon jobbgrej, säger Anna.
Här har vi två personer som rör sig i Malmös nöjesliv typ 300 dagar om året. Ändå har de lyckats undvika varandras domäner nästan helt. Att de inte redan känner varandra, i egenskap av hörnstenar i Malmös uteliv, är i sig rätt bisarrt.
När man snackar nöjesliv i Malmö tycks allt handla om De Två Torgen. Lilla Torg i norr och Möllevångstorget i söder. Som två magneter ligger de där och suger åt sig nöjeslystna nattsuddare till sina barer, restauranger och klubbar. De delar nöjesmalmö i två områden, vars anhängare inte gärna korsar Föreningsgatan.
Skillnaden mellan områdena är i geografisk mening löjligt liten. Man cyklar ju på sju minuter mellan KB och Koi. Men socialt och kulturellt är den desto större. Tror vi i alla fall. Kring Lilla Torg flockas uppklädda stekare och på Möllan hänger skäggiga kulturarbetare. Eller? När brydde vi oss senast om att kolla? Utgör torgen verkligen två motpoler, som aldrig kan mötas?
För att få klarhet i saken, beslöt Nöjesguiden för att sammanföra två representanter från vardera krogvärld, Anna Storåkers och Meysam Javan, för att diskutera saken under en middag. Dessutom bad vi dem att handgripligt och metodiskt, så som det anstår ett socialantropologiskt forskarteam, att guida den andre till sina kvarter. Om nu torgen är sådana motpoler som vi inbillar oss, vad händer i så fall när vi när vi färdas mellan världarna?
På vår vingliga resa kommer vi att bli utskällda, tagna på brösten, sjunga schlager och dansa ballongdans. Men det vet vi inte ännu för klockan är bara 21 och vi sitter i matsalen på Nosh Nibble & Cush.
Efter några förnämliga drinkar blir vi anvisade ett bord och därpå startar en surrealistisk ordväxling mellan mig och kvällens värdinna. Det hör inte till vanligheterna att bli utskälld på restaurang, men vi är alla luttrade krog-besökare, så vi försöker lägga avhyvlingen bakom oss och återvända till väsentligheterna: Malmös delade krogliv.
Kan ni inte börja med att lista vad som är viktigast för gästerna på era klubbar. Välj mellan Musik, Dansa Dricka, Ragga och Synas.
Anna: I min dröm är musik etta men i verkligheten är det nog 1: dricka, 2: musik, 3: ragga, 4: dansa, 5: synas.
Meysam: Så synas är minst viktigt? Hos oss ligger ragg i topp. 2: dricka, 3: synas, 4: musik, 5: dansa.
Tror ni att musiken avgör vart man går ut?
Anna: Den generiska möllanbesökaren kan ju växla mellan Babel och Debaser utan problem. Man kan gå på techno först och sedan se ett rockband.
Meysam: Babel är nog det ställe som ligger närmast oss. Har de en känd dj kan det vara så att våra ställen är tomma. Det är nog det ställe på Möllan som först och främst tar folk från Lilla Torg. De är rätt duktiga på att blanda Möllan och Lilla Torg.
Vinet kommer in och fotografen initierar en skål.
Meysam: Anledningen till att jag aldrig festar på Möllan är just musiken. Det är inte den musikstilen som jag är van vid. Jag tror att det gäller många
Anna: Samtidigt finns det en ganska stor grupp, i bägge lägren, som skiter i vilket. Som bara tycker att stämningen är trevlig. Vi är det enda stället kring Möllan som har öppet till tre, på vardagarna, så efter midnatt har vi massor med gäster som bara ramlar in. Det är öppet, gratis, man kommer alltid in…
Meysam: Sedan har vi ju det här med inträde. Det finns inte många ställen kring Lilla Torg som har fri entré.
Anna: Det hade jag ingen aning om!
Meysam: Hipp, Skeppsbron, Étage, Slagthuset... alla tar entré. Och inget ställe tar under 80 kronor.
Är det mindre spontant kring Lilla Torg?
Meysam: Jag känner ingen som bara går ut sådär. De har bestämt i förväg och kollat upp.
Anna: Ja, på Möllan hattar ju folk bara runt!
Meysam: Vi har ju så att folk kan skicka in i förväg och stå på lista, så de slipper stå i kö. Vi har några värdar som jobbar med det. Listorna är klara två, tre dagar innan. Vi får exakt – Anna Andersson + 5. På onsdagen.
Anna: Vi har knappt ens bordsbokningar i förväg. Tomt bland bokningarna när vi öppnar och någon timme senare – full restaurang.
Meysam: Men om man tänker på vad folk spenderar. Snittgästen runt Möllan, hur mycket lägger den på varje ställe?
Anna: Ingen aning. Tre öl kanske?
Maten anländer – skånegris till alla utom Anna som är vegetarian. Hon får istället friterad endive med polenta.
Hur gör ni med vakter och sådär – vilka nekas att komma in?
Anna: Överförfriskade. Folk som kanske har varit och bråkat innan.
Men ingen skulle nekas på grund av utseende eller kläder?
Anna: Aldrig!
Hur är det hos er Meysam, har ni klädkoder ni går efter?
Meysam: Ja. Folk i gymnastikkläder kommer inte in.
Anna: Även om det är Paris Hilton som kommer i sina Juicy Couture…?
Meysam: Spelar ingen roll. Inga mjukiskläder. Och söndriga, smutsiga skor går inte heller. Det är en nattklubb, det får ju vara en viss stil ändå.
Anna: Fast du skulle se när vi öppnar uteserveringen klockan 15. Då trillar det ju in killar i kallingar… som suttit i parken.
Ni tycker ändå att det känns okej?
Anna: Jag personligen kan bli lite… nja. Men vi har en policy att alla är välkomna.
Vad skulle man behöva göra för att bli portad på Debaser?
Meysam: Slå till vakten väl?
Anna: Ja. Eller att de tar en flaska vodka innanför baren och springer iväg.
Gör folk sånt?
Anna: Gud, ja. Du vet vårt staket utanför? Det finns ju folk som lägger sig ner på marken och kryper in, när det är fulltsatt.
Fenomenet pointers då, som pekar ut i kön vilka som ska få komma in?
Meysam: Nja… men vissa ställen är ju rena medlemsklubbar. Koi blir medlemsklubb från första maj.
Vad beror det på, tror du?
Meysam: Det är just för att undvika bråkstakarna. Ett ställe kan ju porta en person, men vaktstyrkan byts ut och barpersonlen också. Har man inte kort till en medlemsklubb kommer man inte in. Då är det enkelt att bara ta bort medlemskortet. Antingen får du vara på gästlistan eller medlem. Gästlista kan du hamna på genom att känna någon på stället och säga till i förväg.
Skulle det kunna vara en lösning för Debaser?
Anna: Grejen är att det är så lugnt hos oss så det finns inte. Det är väl någon incident varje kväll kanske, men det är typ en kille som är svartsjuk eller något. Det är inte mycket mer än så. Men vår ena restaurangchef fick faktiskt en snyting av en tjej som hade blivit utslängd häromkvällen. Så kom hon tillbaka efter fem minuter och blev nekad igen. Och då bara pang!
Meysam: Men Anna, hur kommer det sig att du inte festat runt Lilla Torg?
Anna: Jag vet inte. Mina kompisar i Stockholm som hänger på ölhak på söder har ju inga problem med att gå till Riche, Berns eller Spy Bar. Det är ju skytteltrafik till Spy Bar när Debaser stänger.
Meysam: Men hur kommer det sig att du inte går till Lilla Torg?
Anna: Ja just det, haha förlåt, jag undvek frågan. Men jag känner ju ingen som går dit. Jag har ingen koppling.
Meysam: Jag kände mig helt utanför på Debaser. På Skeppsbron kan jag hälsa på 20 olika personer. Stå och prata… Det är det som är det roliga.
Anna: Jag går till Tempo ensam titt som tätt. Jag behöver inte ens bestämma med någon i förväg.
Är det vad man vill ha när man går ut alltså, folk man känner?
Anna: Jaaa… Lite. Debaser lever ju lite efter konceptet att en bra klubb ska vara som en fantastisk hemmafest. Både lite nytt folk, och sådana man känner, skön blandning av musik, goda drinkar. Jag tror att det förfestas mer kring Lilla Torg. Det är en fördom jag har!
Meysam: Folk sitter hemma och festar innan de går ut på Lilla Torg. Därför spenderar folk mindre. Man är hemma ända till de sista drinkarna tar slut. Det är exakt tvärt emot en fördom som folk har – att folk skulle spendera mindre pengar runt Möllan. Men här visar det ju sig att folk sitter på ställena och dricker sin öl. Kanske totalt sett tio öl på en kväll!
På Lilla Torg dricker de sina tre drinkar på två timmar och that’s it, sedan är det slut.
Anna: Jag utgår ju inte bara från våra siffror, utan också från hur jag och mina vänner spenderar pengar. Jag tror aldrig att jag gått ut och spenderat mindre än hundra kronor. Aldrig!
Jag fyller på vinglasen. Anna, som druckit minst hittills, frågar fotografen om han som nyinflyttad tycker att vårt resonemang stämmer, varpå han svarar att han köpt en öl på Moosehead vid Lilla Torg en gång och då tyckte att den var alldeles för dyr.
Meysam: Vad kostar en öl kring Möllan då?
Anna: Alltså på Sapla kan du väl få en stor öl för 28 kronor.
Meysam: Haha okej, men vad kostar den på Debaser då?
Anna: 39 eller 42.
Meysam: På Lilla Torg finns inga öl under 50 kronor. En stor stark kan nog gå på 70 kronor. Men samtidigt ökar priserna på ölen för att få folk att dricka drinkar istället. Jag vet inte varför egentligen, huvudsaken är ju att de handlar.
Vad hade hänt om ni hade höjt till de priserna, Anna?
Anna: Grejen är att vi har högre priser i Stockholm. Där funkar det.
Vi är ju ett konsertställe också. Biljetten kanske kostar 150, och då känner nog folk att de inte har råd med hur dyr öl som helst. Jag tycker att våra priser ligger i samma klass som övriga ställen runt Möllan ungefär.
Men är det ett problem att vi har den här uppdelningen då?
Anna: Nej, kanske inte. När jag bodde i Umeå fanns det ju inga nischade ställen. Inte heller i Leksand där mina föräldrar bor. Enda stället är ett kinesdisco som heter Lucky House. Jag älskar att gå dit! Men det kostar 150 kronor att komma in och det är någon som står och spelar Absolute Music på repeat. Ett fantastiskt ställe.
Hur tror du det är med ålder då – var hänger den yngsta publiken?
Anna: Jag har ingen aning. Vi har 20-årsgräns och Inkonst och KB har 18. Många går väl dit för att det är enda ställena som 18-åringar kan gå ut på.
Meysam: Det är lite högre hos oss. Många har 25 som gräns.
Anna: Det jag är förvånad över är att folk över 25 sitter hemma och förfestar. I min värld är det snåla 19-åringar som gör så! Sådan var jag själv. Man hade inte råd att dricka ute.
Meysam: Jag har hört att det är fantastiskt mycket 18-åringar på KB.
Anna: Ja, det stämmer! Det gör ju att publiken blir spretig.
En kompis till Anna hänger på Carib Kréol och hon bestämmer att vi borde ta en sväng dit.
Anna: Det är ett ställe som visar att det inte bara är indiekids på Möllan. Samma som Cuba Café, de har också annan publik än vi. Folkets park är en bra smältdegel.
Vi börjar samla ihop våra pinaler och snegla mot utgången och toaletterna.
Cirka tio minuter, ett telefonsamtal på persiska samt ett allergimedicninsstopp senare, befinner vi oss på Claesgatan.
Carib Kréol, Claesgatan 11, kl 23:15
Stället är fullt och det är inte utan viss ansträngning vi tränger oss förbi bambu och palmer på väg mot baren. En dj spelar skivor och folk dansar entusiastiskt i den mån de får plats. Miljön påminner lite om en personalmatsal som åkt på semester till Västindien.Meysam: Här är det stor blandning av folk. Många i personalen känner jag igen, de har jobbat på Lilla Torg. Bra musik också! Det är nog därför folk kommer hit från olika delar av stan. De gillar musiken.
Meysam visar sig vara mer än ytligt bekant med en av bartendrarna och ber honom fixa det bästa huset förmår.
Hade en lokal kunnat se ut så här vid Lilla Torg?
Meysam: Javisst. Det är lite hemma hos-känsla. Men egentligen är skillnaden inte så stor jämfört med pubarna på Lilla Torg. Det här är ju ingen nattklubb. Musiken hade definitivt funkat.
Bartendern lägger ner oerhört mycket tid på drinkarna. Frukten skärs med skalpellprecision. Tidschemat är pressat. Meysam slår sig i slang med några tjejer och berättar om vårt uppdrag. En av dem hävdar bestämt att Carib inte är representativt för Möllan.
Anna ser fundersam ut bakom sin gigantiska gula drink.
Anna: Men det ligger ju här, det är ju en del av Möllan då…
Meysam pekar på en kille och säger att han brukar vara på Lilla Torg, och fortsätter:
–Möllan känns utländskt. Det känns ju hemsk att säga så, men det är som ett annat land. Lilla Torg är mer svenskt i stilen…
Han pekar ut mot gatan.
–Kolla här det är folk överallt som är ute och rör sig. Mellan Hipp och Slagthuset är det helt folktomt!
Vi dricker andäktigt upp våra drinkar och följer Anna över Möllevångstorget.
Meysam: Det här är så roligt! Mina föräldrar från Iran skulle känna sig hemma! Se på alla som går omkring och pratar, det är inte alls lika planerad utgång som på Lilla Torg.
Volym, Kristianstarsgatan 7, kl 00:00
Anna känner tjejerna som står och spelar skivor och växlar några ord med dem. Helt klart imponerande att det får plats två stycken i ett dj-bås som skulle få en telefonkiosk att kännas ödslig. Stämningen är uppsluppen och folk pratar och skrattar.Meysam: Vet du vad som är störst skillnad? Ingen minglar på Lilla Torg. Folk kan stå upp på borden och hoppa, men det är planerat. Här går folk ut för att ta en öl och prata, det är ingen stor grej. Många tror ju att folk runt Möllan inte handlar så mycket. Att barförsäljningen är mycket lägre än på Lilla Torg. Men tre öl, som du sa, det är ju 150 kr. Jag kan säga att det finns inget ställe på Lilla Torg där folk skulle spendera 150 kr i snitt i baren. Det är mindre.
Anna: Är det sant?!
Meysam: Snittet ligger nog på 60 kr. Det är därför jag frågar Anna. Om ni hade 1 000 gäster igår, så ska ni ju ha en kassa på 150 000. Exempelvis.
Anna: Ja, däromkring är det nog.
Meysam: Det är ju helt fantastiskt! Slagthuset har ett snitt på 60 kr per gäst. Typ.
Anna: Det är ju sjukt!
Meysam: Men Anna, ni öppnade klockan 17 igår. Ni har försäljning från 17.00 till 03.00. Till Skeppsbron kommer folk klockan 01.00 och stannar till 03.00.
Anna: Ja det är klart, har man suttit hemma och förfestat till 01.00 kanske man bara vill ha en drink när man går ut sedan.
Då förstår man att många måste ta entré.
Meysam: Det är just det med nattklubbarna. Folk går ut jättesent. Men detta är ingen nattklubb, Anna, vi måste gå till nattklubbar!
Anna: Men Meysam, du hade ju aldrig varit på Tempo, vi måste nästan gå dit!
Tempo, Södra skolgatan 30 A, kl 00:23
Uteserveringen är i stort sett full trots en bitande vind. Inne på Tempo går det knappt att ta sig in. Om de är här på grund av att de känner folk eller för att de vill mingla vet vi inte. Men det kan inte vara på grund av drinkarna om man får tro Meysam.–Alltså fy vilken drink! Jag har aldrig smakat en så äcklig drink. Smaka!
Drinken smakar som om Rose’s Lime varit ute och spritfestat och nu vaknar bakfull och trasig.
Jag frågar Meysam vad det var han beställde.
–En vodka lime. Men den ska ju inte smaka så här!
Bartendern går förbi.
Anna: Jag hade ju kunnat säga till att den inte var så god… Men de är lite stränga här. De skulle inte bjuda på drinkar, som många andra gör inom krogbranschen.
Ett par med barnvagn går förbi och tittar längtansfullt på strömmen av folk som rör sig fram och tillbaka mellan uteserveringen och den löningshelgsfulla insidan. Även vi sneglar in mot värmen och blir lättade när en runda shotsglas dyker upp på bordet.
Anna sveper sin Fernet utan problem. Meysam tvekar.
Anna: Möllan har blivit mer polerat. Precis som Söder i Stockholm. Det var ju inte så länge sedan Hornstull kallades knivsöder och var helt förfallet. Nu är det hett med klubbar som Strand till exempel. Okej, vi måste ta en nattklubb till här omkring…
Vi börjar diskutera om Inkonst eller KB är bäst för att representera Möllan.
Meysam: KB har jag vart på en gång, men aldrig Inkonst.
Anna: Ja, men Möllan vore inte Möllan utan KB.
Valet blir inte så svårt som vi trodde, för när vi kommer till Inkonst står bara två av oss på gästlistan. Inga förklaringar hjälper, det är tvärstopp. Jag börjar leta i telefonen efter numret till någon som kan komma ut och hjälpa oss in, medan kön av tjoande 18-åringar växer sig allt längre. Två tjejer hoppdansar med cigaretterna högt upp i luften och en av dem ramlar på mig. Efter två sekunder beslutar vi oss för att dra tvärs över gatan mot KB.
Lite typiskt Möllan kanske, att det ska vara sådant krångel med listorna…
Anna: Ja, men faktiskt. Det är ju jättedåligt för dem att vi inte kom in.
Meysam håller med och undrar om vakten kanske var oerfaren. Det stämmer antagligen. Hade han varit erfaren hade han med största sannolikhet känt Meysam. Det ska nämligen visa sig att från och med nu känner alla vakter igen Meysam. Och inte bara hej-nicka-känner utan jätteglad-hej-kram-dunk-i-ryggen-tjena-hur-är-läget-känner.
KB, Bergsgatan 18, kl 00:23
Inne på KB är det ganska luftigt mellan besökarna. Utom på dansgolvet där folk dansar upprymt till välkända rockhits.Meysam: Nja… här var det inte så mycket folk.
Vi slinker in på Vinylbaren där det lite oväntat strömmar country ur högtalarna. Det är cowboyhattar och boots för hela slanten i dj-båset.
Vi bestämmer oss för att avsluta Möllandelen av vår exkursion, och med Dolly Parton ringande i öronen hejdar vi en taxi på Bergsgatan. Siktet är inställt på Lilla Torg.
Hipp, Kalendegatan 12, 00:58
Det finns ett ord som beskriver den anrika lokalen i kväll: Dans. Dans i baren, dans runt borden, dans överallt där det finns en 5x5 cm stor yta. En tjej med tvåfärgat hår sjunger med till Abba och börjar genast spana in vår fotograf. Hon är inte den enda som vill ha kontakt med honom, ska det visa sig. Från och med nu kommer folk att vilja bli fotograferade av honom.Från och med nu slutar jag också ha koll på vad vi dricker. En strid ström av färgade drinkar, öl och vin går fram till våra händer. Detaljerna lämnar jag därhän.
Anna: Hit vill jag gå privat! Kolla, alla dansar. Fantastiskt.
Anna och jag börjar dansa. Du är så "yeah yeah, wow wow" sjunger vi. Meysam kommer tillbaka och påpekar att jag absolut inte får ställa ifrån mig ölen utan uppsikt.
Hur är gästerna här jämfört med på Debaser?
Anna: Här älskar folk en fotograf och hos oss skulle folk tycka att det var lite jobbigt att bli fotade. Eller ge sken av det i alla fall. Jag känner verkligen ingen. Och folk är nog mer uppklädda överlag. Och lustigt med ett schlagerställe utan bögar.
På vägen ut hinner vi höra både La Bamba och Summer of 69. Till folks mycket stora glädje. Nästa ställe ligger bara några få steg bort.
Buddha Lounge, Djäknegatan 9, kl 01:18
Nu börjar vi bli lite desorienterade. Det är olika rum, trappor och nivåer. Folk dansar även här, men det är inte samma barnsliga lyckorus som på Hipp. Folk vill se snygga ut också. Meysam kramar alla och jag frågar hur många här inne han känner igen.Meysam: Nej, alla!
Hur når ni ut till folk?
Meysam: Vi jobbar ju med kontakter. Debaser har väl inga värdar, Anna?
Anna: Vad är värdar för något?
Meysam: Vi går ut och hittar de fem killarna som känner mest folk, och de drar folk i sin tur. Schlagerklubben är annorlunda. Men de andra klubbarna har värdar. Vi har tre killar vars uppgift är att hela tiden marknadsföra oss på Facebook, på olika sidor, de skickar sms till folk inför varje event och så vidare.
Anna: Fast vi har ju våra klubbarrangörer som ambassadörer. Jag tror jag har fått tre sms bara ikväll om vad som händer hos oss.
Meysam: Då funkar det egentligen på samma sätt. Men runt Lilla Torg tycker folk att det ska hända något speciellt varje kväll för att man ska gå dit. En känd dj, en spritleverantör som gör något. Det är en väldigt kräsen publik på det sättet.
Anna: Men de betalar inte för det uppenbarligen. Köper inga drinkar!
Meysam: Det får ju oss att jobba hårdare, att det hela tiden krävs att något extra ska hända.
Anna ser sig om på de vita väggarna och diskokulorna i taket. Meysam är involverad i en kramfest och fotografen har om möjligt blivit ännu mer omsvärmad.
Anna: Finns det sådana här ställen i Malmö? Det är ju pinsamt att man inte vet!
Vi går upp och ner i trappor och stroboskopen ger lite oväntat en lustigahuset-känsla.
Anna: Assgrab! Det var en kille som just tog mig i baken!
Fotografen drabbas av klaustrofobi och lämnar över kameran till Meysam. Introt till Lady Gagas Pokerface hörs och alla rusar till dansgolvet. Ett killgäng på tio personer kräver att få bli fotade och Meysam går bananas med kameran. Fotografen ser lättad och oroad ut på samma gång.
Anna: Hahaha, vad är det för smile, Meysam?
Meysam: Jag känner mig hemma!
Vi sliter med Meysam från alla kompisar och beger oss lätt vimmelkantiga mot Lilla Torg.
Koi, Lilla torg 5, 01:40
Tydligen är det en kille som fyllt år och ordnat fest, med bjudbar åt gästerna och en Bentley åt sig själv. Men Bentleyn fick flyttas och har nu ersatts av ett smärre fylle-slagsmål mitt på torget. Nåväl, exotiskt det också, om än i en annan division.Trapporna är beströdda med rosenblad och i taket hänger ballonger. Vi drar ner några stycken och börjar dansa. Men det känns det lite som att festen haft sin höjdpunkt redan. Något som också bekräftas när vi beställer i baren och får betala.
Meysam: Vilket ställe skulle du helst gå tillbaka till, Anna?
Anna: Jag tyckte nog att Buddha var minst min grej… Men den här takterrassen på Koi var underbar.
Anna: En brat-blondin tog mig på brösten. Helt sjukt!
Klockan 02.10 står vi ute på gatan vid Skeppsbron och ser en kille bli tagen av polisen.
Anna: Han satt ju bara stilla!
Meysam: Sjukt! Vad hade han gjort?
Vi går in på Skeppsbron. En kille i backslick säger till en tjej i klänning: "Men du vill ju inte ha mig ändå så hejdå hejdå hejdå." Det är oklart vilken relation de har.
Show Me Love spelas och det känns lite som att stiga ur en tidsmaskin. Vi har förlorat Meysam till ryggdunkande vakter och barpersonal.
Anna konstaterar att hon aldrig varit på Skeppsbron förut, men att tjejerna på toa berättade att det inte fanns några intressanta killar kvar. Det kan vi ju inte stå ut med så vi sliter tag i Meysam och drar till vår sista anhalt. Båten Prins Bernhard.
Anna: Jag visste inte att den fanns. Ge mig bakgrunden, Meysam.
Meysam berättar engagerat att de fick vänta länge med att öppna båten för den fick slagsida när ölen lastades in.
–Den såg ut så här, säger han och visar med handen som en hajfena. Vi skrattar och märker inte att vi möter massor av folk. På väg från båten.
Nej, de stänger klockan 02.00!
I dörren, eller ska vi säga på landgången, möts vi av Günther. Som i Günther and the Sunshine Girls. "Stopp", säger han.
Meysam: Men kan vi inte få komma in och kolla bara – vi ska inte fota.
Men Günther vill inte, det är för stökigt.
Vi tjatar lite håglöst men ger ganska snart upp och vinglar tillbaka. Den iskalla Malmövinden letar sig in under spetstoppar och klänningar och vi bestämmer att Güntherincidenten får avsluta kvällen. På något sätt känns det ändå rätt bra. Här slutar Malmö liksom. Inte med ett fyrverkeri men med en avdankad kändis på en båt som först var fellastad, men nu är för stökig.
Jag, fotografen och Anna delar en taxi och vi vinkar till Meysam som står utanför en av sina domäner, Skeppbron. Jag försjunker i tankar och kommer inte på att jag borde avsluta kvällen med någon slags konklusion förrän jag är halvvägs ute ur taxin.
–Vad tyckte du om Lilla Torg då, ropar jag genom bilrutan.
–Lätt mer party! Men mindre dansgolv! hojtar Anna och försvinner iväg.
Stad:
Kategori:
