Det var lättare förr, åtminstone med att skapa sig ett närmast odödligt rykte och en bild som bad boy, festprisse eller skandalomsusad fotbollsspelare. Förstå mig rätt, det finns förmodligen en skyhög andel fler fotbollsspelare idag som stämmer in på något av epiteten ovan men det är av samma anledning så oändligt mycket svårare att nå den där odödliga kultstatusen för det vilda levernet eller den galna personligheten. För att ta ett exempel; Mario Balotelli må ha levt rövare och skapat rubriker under sin karriär men, ärligt talat, han kommer ändå inte riktigt nära sådana legender som George Best eller Paul Gascoigne, för att nämna ett par engelsmän. Här är tre spelare som definierade epiteten för kommande spelare.
George Best (England)
George Best föddes i staden Belfast på Nordirland men gjorde sig snabbt ett namn i Manchester United, där han fått utvecklas i ungdomsleden sedan femtonårsåldern. George är en av de absolut tidigaste skandalspelarna av rang och samtidigt, lite paradoxalt, en av de mer framgångsrika. Han debuterade för Man United som 17-åring 1963, vann engelska ligan två gånger, vann skytteligan en gång, vann det som numera heter Champions league en gång, blev utsedd till årets bästa europeiska spelare 1968 och betraktas idag som en av de allra bästa spelarna i sportens historia.
Samtida med The Beatles så var han likt dem en attraktiv, medial personlighet och fick därmed smeknamnet “El Beatle” men framgången och kändisskapet drog med sig mörka baksidor. Likt många andra i liknande situation fick han problem med alkoholism, kvinnomisshandel, stölder och andra skandaler. När Best låg för döden publicerade den brittiska tabloiden News of the world en bild på honom från sjukhussängen med texten: “Dö inte som mig” tillsammans med en varningstext om farorna med alkohol. Publiceringen var på George Bests egen begäran. Fem dagar senare avled han, endast 59 år gammal.
Antonio Cassano (Italien)
Italien har haft sina problembarn men frågan är om någon fått så mycket hatkärlek som Antonio Cassano? Han slog igenom som underbarn i Roma i inledningen av 2000-talet. Samtidigt som han betade av den ena storklubben efter den andra så gjorde han det också till en konstform att göra sig omöjlig – för att kunna gå vidare till en ny klubb. Dessvärre oftast utan att ha nått sin fulla potential i någon klubb.
Antonio Cassano sa tack och hej till livet som fotbollsspelare 2017 och hade ett magert sportsligt resultat att visa upp efter karriären – en spansk ligatitel med Real Madrid samt en italiensk dito med Milan. Men bland Roma-fansen kommer han alltid att ses som den store Cassano med drömmar om vad han hade kunnat uppnå om hans fokus varit rätt. Kanske lite typiskt att Cassanos Italien äntligen lyckades vinna EM 2021 med ett lag utan större skandaler eller stora skandalspelare?
Som kuriosa kan man nämna att när han efter karriären blev ombedd att ta ut de elva bästa spelarna han spelat med under karriären så fanns svenske Zlatan Ibrahimovic med på listan.
Paul Gascoigne (England)
En av många historier om Paul Gascoigne som ständigt återberättas är den gången bollen flög ut över ett staket under en Tottenham-träning. Som det återberättas kring fotbollsfansens lägereldar än idag så ska Gascoigne ha sagt “jag hämtar den!”, hoppat över staketet och försvunnit iväg. I 24 timmar! Ett dygn senare är det ny träning för Tottenham och då kommer plötsligt ‘Gazza’ hoppande tillbaka över staketet med bollen. Vad han sa då? “Jag hittade bollen!”.
Sant eller ej - få spelare har så många uppseendeväckande historier som ‘Gazza’. Få spelare har varit sådant geni på planen och sådan vildhjärna utanför. Men det finns också historier från den mörkare sidan av personen Paul Gascoigne - med kvinnomisshandel, alkoholism, bulimi, tvångssyndrom och bipolär sjukdom.
Få spelare personifierar urtypen för en bad boy vi kan älska att hata, en antihjälte till spelare, så mycket som Paul Gascoigne. En karriär och ett liv fyllt med komedi, action och sorgfyllt drama.
