Den 27 januari går 2023 års upplaga av Göteborgs filmfestival av stapeln. Festivalen vill med temat Homecoming lyfta fram samtida filmiska berättelser om hemkänsla.
— Årets filmprogram är en mångfacetterad spegling av den tid vi lever i, av vår tids kamper, vår tids begär och vår tids förvirring, skriver festivalens konstnärliga ledare Jonas Holmberg.
En vecka innan festivalinvigningen presenterar Nöjesguidens filmredaktör tio personliga favoriter bland de 230 filmerna. Snackisarna The Whale, Women talking och The Eternal Daughter i all ära men för att maxa festivalupplevelsen har vi valt titlar som inte har svensk biopremiär i alla fall inte inom de närmaste månaderna. Håll till godo!
Sick of myself
Joakim Triers Världens värsta människa har fått hård konkurrens. Den norska kollegan Kristoffer Borglis otroliga mörka komedi om den 30-åriga narcissisten Signe är knivskarp och innehåller alla de egenskaper som filmens svenska motsvarigheter saknar – en förmåga att både analysera och spegla vår sjuka samtid och framför allt ROLIG humor.
Apolonia, Apolonia
Den danska dokumentärfilmaren Lea Glob har ägnat 13 år åt att följa konstnären Apolonia Sokols väg in i konstvärlden med dess outtalade regler och maktstrukturer. Bohemiska Apolonia är minst sagt ett tacksamt dokumentärobjekt och under resans gång blir hon inte bara regissörens vän utan också en viktig röst för sin generations framtidskamp.
Brother
En efterlängtad, visuellt drömsk filmatisering av den kanadensiska författaren David Chariandys hyllade bok, Bror. Aaron Pierre och Lamar Johnson skildrar två bröder och söner till karibiska invandrare och deras uppväxt i 90-talets Toronto. Filmen är en hiphop-nostalgitripp med hjärta och riktigt hudnära skådespeleri.
Our Lady of the Chinese Shop
Hur ofta får en bredare publik se en angolansk film? Regissören Ery Claver debuterar med en oemotståndlig och allegorisk film om kolonialism, som på ett skickligt kontrastfyllt vis speglar Luandas konflikter och dess förflutna. En samlingspunkt för stadens vilsna själar är en plaststaty av Jungfru Maria, utställd till försäljning hos en kinesisk butiksägare.
Hypermoon
Festivalens mest hypade svenska hybriddokumentär är den tredje filmen i Mia Engbergs autofiktiva Belleville-trilogi där regissören samtalar med Vincent – tidigare en ung gangster, numera med passerat bäst före datum. I den nya filmen står Engbergs bröstcancerdiagnos i fokus, liksom åldrande och sårbarhet.
The Almond & The Seahorse
Charlotte Gainsbourg, Trine Dyrholm, Rebel Wilson och Celyn Jones dyker upp på en och samma bioduk i denna filmatisering av den brittiska dramaturgen Kaite O’Reillys uppmärksammade pjäs. Dramat skildrar sorgen och kampen om en ny vardag efter minnesförlust, och utmanar gängse framställningar av människor som överlevt hjärnskada som skyddslösa offer.
Super Eagles ’96
Om man älskar sportdokumentärer är denna nigeriansk-brittiska film signerad Yemi Bamiro – känd för sin film One Man and His Shoes – om Michael Jordans Nikeskor ett klart måste. Följ den rafflande historien om det nigerianska landslaget i fotboll, dess nederländska tränare Jo Bonfrere och allt som ledde till OS-guldet 1996.
Stonewalling
Det kinesisk-japanska regissörsparet Huang Ji och Ryuji Otsuka (The Foolish Bird, 2018) skildrar livet i Kinas storstadsområden genom ögonen på tjugoåringen Lynn, barn av sin gigekonomiska tid. När hon plötsligt blir med barn ser hon tillståndet som en chans att förvandla graviditeten till vinst. Välkomna till 150 minuter med det regissörerna själva beskriver som ”observationer från post-Tik Tok Kina”.
Rökning orsakar hosta
Det är kanske inte många som känner till att 90-talets hitproducent och Flat Eric-skaparen Quentin Mr. Oizo Dupieux även är filmregissör. Nu är han aktuell med festivalens kanske galnaste film om ett medborgargarde som kallar sig för Tobakskommandot. Deras mål är förstås att rädda världen (men först ska de på en veckolång kick-off).
Joyland
I sitt hemland blev det pakistanska Oscarsbidraget först totalförbjudet, men tilläts åter efter en kampanj på sociala medier. Orsaken till kontroverserna var filmens handling: en gift man blir kär i en dansare och transperson, spelad av Alina Khan som själv är trans. En månglagrad berättelse om en till synes hopplös kärlek som med sin livskraft får omgivningen att längta efter sexuell frigörelse.
