Sorgenfri Entertainment är ett kompisgäng, som anländer till intervjun med skateboards och ser ut som Knatte, Fnatte och Tjatte och en Tjatte till, för de är fyra stycken. De fyller i varandras meningar och är en mellanstadielärares våta dröm vad gäller grupparbetesmentalitet. De har skrivit upp vad de tycker på en lapp, så att de ska vara eniga.
[B]Om ni är oense, är det demokrati eller konsensus som gäller?[/B]
- Tre mot en kan inte vinna. I början var det ganska mycket egon, men man lär sig att jobba ihop. Nu är det alltid den bästa idén som vinner.
Sorgenfri Entertainment bildades 2002, då Filippa Freid, Martin Jern, Emil Larsson och Henrik Norrthon flyttade till Malmö. Alla bodde tidigare i Helsingborg. Alla har tidigare gjort dokumentärfilm. Martin och Emil gjorde till exempel den omdiskuterade och delvis fejkade [I]Generation Robinson[/I].
[B]Det här uttalandet ni gjort om att man inte får göra dokumentärfilmer om man är över 30, det kommer att förfölja er för alltid![/B]
- Jag tänker ändå inte göra fler dokumentärer, säger Knatte.
- Men det tänker jag! säger Fnatte.
- Det viktiga är väl att viktiga dokumentärer inte görs av folk över trettio. Då gör de filmer om monument, med speakerröst, de slutar vara ute och göra filmer och sitter och äter jordnötsringar på SVT. De vill inte ta risker längre, säger Tjatte.
- Det vi ville komma åt är att det är stödsystemet det är fel på, förklarar Knatte. De får inte in några ansökningar från folk under 25, för jargongen går att man inte vet något om livet då och inte kan göra dokumentärfilm. Och det tycker vi är fel, det är snarare tvärtom!
Nu satsar Sorgenfri Entertainment på spelfilm. 2002 gjorde de filmen [I]I love Johan[/I], som vann pris i Stockholms filmfestivals tävling 1 km film. Filmen som gjordes för priset skulle visas som öppningsfilm på filmfestivalen.
- Men vi var arga på hela filmbranschen. Jag minns inte längre riktigt varför men det var viktigt då. Så vi gjorde [I]Jag är Roger[/I]. Det var skånsk buskis med dåliga skämt.. Den visades på filmfestivalen i Göteborg också, för den fanns på 35 mm. Vi ville visa [I]I love Johan[/I], men eftersom den inte fanns på 35 mm vägrade de visa den. Men har du gjort en 35-mm-film visas den automatiskt, och det var vi emot.
Sorgenfris första långfilm har för tillfället arbetsnamnet [I]042 Rules[/I], och kommer förhoppningsvis upp på biograferna inom inte allt för lång tid. När man frågar om handlingen kommer lappen fram.
- Om att vara ung och om problem man inte ska behöva konfronteras med när man är ung. Man ska inte behöva bli våldtagen när man är 15 för att man är full på en fest. En tonårsbergochdalbana med hat, sorg och kärlek. En hemsk historia i en mörk tonårsvärld där kärlek är det enda hoppet och den enda räddningen, läser Filippa.
- Fast egentligen är den inte så pretto som det låter! Det är en ösig ungdomsfilm, säger Emil. Här har vi förresten skrivit att det inte finns några bra svenska förebilder just nu! Vad menar vi med det? Det finns det väl. Jag tror mycket på [I]Gitarrmongot[/I], på Ruben Östlund.
[B]Det svenska filmklimatet idag?[/B]
- Det känns coolt, faktiskt. Vi har fått styra hela produktionen av vår film själva. Det pågår två andra inspelningar av lågbudgetfilmer i Lund och Malmö. Mycket är Film i Skånes förtjänst. De är intresserade av att folk som arbetar med film här nere ska stanna här, och inte försvinna till Stockholm.
- Det är inte lika dyrt att göra film längre, det behöver inte vara samma stela formationer och rollfördelning. Vi jobbar hellre med våra kompisar än med någon som kan sitt jobb! Det viktigaste är att man gillar dem man jobbar med.
- Vi vill krossa Filmsverige med kärlek. Det står i och för sig inte på vår lapp. Men vi kan säga det ändå.
Stad:
Kategori:
