Statement Festival startades för att ge tjejer, icke-binära och transmän en frizon tills alla män har lärt sig. I höst är de tillbaka med en klubbturné.
– Vi vill göra något för de som älskar och behöver Statement, säger grundaren Emma Knyckare.
Sensommar 2018, Bananpiren i Göteborg. Sveriges första cismansfria festival har planerats och arrangerats under ett år när det är dags för premiär. 10 000 kvinnor och icke-binära deltar i den fyra dagar långa festen. När jag ringer Statement Festivals grundare Emma Knyckare har det precis gått ett år sedan festivalens sista dag. Hon är rörd över minnena som besökarna delat med sig av i sociala medier på årsdagen.
– Jag kom tillbaka in i den känslan som man hade för exakt ett år sen vid den här tiden, som bara var något slags extrem värme. Ibland när man har gjort stora projekt – och det här är ju ett väldigt stort projekt – kan man vara uttömd och dränerad efteråt. Med Statement kände jag verkligen för första gången i mitt liv att jag istället fick så mycket energi, att det bara var glädje rätt in i bröstet.
Statement Festival föddes ur Emmas ilska och trötthet över det höga antalet sexuella våldsbrott som begåtts under tidigare festivalsomrar. Hon ville skapa en trygg festival fri från våld och ge andra än manliga artister en chans att äga de stora scenerna.
– Så blev det, vi hade noll anmälda brott. Sedan hände också något som vi absolut inte hade räknat med när vi planerade festivalen, och det var den stämning som blir när människor som annars inte är normen får vara det. Det var jävligt mäktigt. Maxida Märak beskrev det som att det var som att upptäcka en ny färg, det tyckte jag var väldigt bra. Det är svårt att beskriva hur det var på något sätt, mer än att det var någonting som man inte upplever så ofta annars, speciellt inte i stora sammanhang.
”Metoo är det mest lyckosamma som har hänt Statement”
Sett till gensvaret som Emma fick när hon först kläckte idén om Statement i juli 2017 är det föga förvånande att festivalen upplevdes som något mäktigt och speciellt. I egenskap av tjej är en festivalpublik utan fulla, okända män en lyx jag snällt har fått avstå hittills i livet, och många andra med mig. Bland de muntra tillropen fanns däremot en annan grupp som inte alls tyckte om Emmas förslag. Det var många, främst män som motsatte sig att festivalen överhuvudtaget skulle äga rum. De menade att ett evenemang som utesluter cis-män är diskriminerande och hade svårt att se vad en tillställning som Statement skulle kunna vara bra för.
Men så hände något. Hösten kom och metoo med den. Den enorma rörelsen med vittnesmål från kvinnor världen över påverkade även den mest inbitna hataren, tror Emma.
– Metoo är faktiskt det mest lyckosamma som har hänt Statement, för helt plötsligt var det många fler som förstod att problemet finns, hur stort det är och att vi behöver göra något åt det. Det blev plötsligt allmängiltigt på något sätt.
Hur ställer du dig till de som menar att separatism är fel lösning eftersom det inte nödvändigtvis får män att sluta begå brott?
– Jag har sagt hela tiden att Statement och separatism inte är en lösning på problemet med sexuellt våld, men det är en reaktion på problemet. Lösningen ligger någon helt annanstans, den ligger mycket högre, på politisk nivå och på enskilda individer som i det här fallet är män. Det som vi gör med Statement är att erbjuda en frizon och en trygg plats tills någon annan har löst det här, tills det blir bättre.
” Varför är det ingen som ringer Kodjo Akolor eller Özz Nûjen och frågar om jämställdhet?”
Jag läste en artikel i somras med Linnea Henriksson inför hennes panelsamtal på Way Out West. Då sa hon något i stil med ”jag tänker inte diskutera hur vi kan komma till rätta med jämställdheten med kvinnor. Det ska jag göra med manliga artister, för det här är inte en kvinnofråga”.
– Det där känner jag som komiker igen. Jag har så jävla många gånger fått svara på varför det är så mansdominerat i standup-branschen och jag känner bara, varför frågar alla mig det? Varför är det ingen som ringer Kodjo Akolor eller Özz Nûjen och frågar om jämställdhet?
Hon fortsätter:
– Det är väl det folk tycker är provocerande med Statement också, att det är en protest och ett inlägg i en debatt, men debatten får någon helt annan sköta. Jag deltar inte i Svt Opinion och sådant för att det känns helt meningslöst, jag har ingenting att vinna på det. Vi gör vår grej genom fest i stället, någon slags protest genom fest. Det känns så mycket mäktigare, det som Linnea säger, att bollen får ligga hos någon annan nu. Vi har svarat på de frågorna tillräckligt och visat att det är nog. Nu får det hända något.
I år är Statement tillbaka, av den enkla anledningen att det fortfarande behövs. Den här gången är det i skepnaden av en klubbturné. Det första stoppet för Statement Tour blir på Pustervik i Göteborg den 21 september, följt av Stockholm, Malmö och till sist Umeå. Jag frågar hur det kommer sig att de ändrat formatet från stor festival till klubbkvällar.
– Det ärliga svaret på den frågan är att vi som arrangerade festivalen, vi är en projektgrupp och en förening på 30 personer, såg oss själva mer som aktivister än professionella festivalarrangörer när vi gjorde första festivalen. Efteråt satt vi med ett ganska utbränt gäng. Vi var 30 personer som hade jobbat ideellt i ett år och framför allt en ledning på sju personer som hade jobbat dygnet runt. Vi funderade på hur vi skulle göra, om vi skulle bli en professionell festivalorganisation, men det är inte det vi är bäst på. Vi är bättre på aktivismen. Vi behövde vi lite tid att förvalta och prata om det vi hade gjort och vad vi ska fortsätta göra. I väntan på det ville vi göra någonting för de som älskade och behövde Statement, och som behövde det rummet.
Den stora skillnaden mellan fjolårets festival och klubbturnén är att det i höst blir endagsfestivaler som tar plats på färre kvadratmeter med ett lägre biljettantal, vilket har lett till en stor efterfrågan. Konceptet blir detsamma, med både artister, dj:s och komiker på schemat i samtliga städer.
– Jag kan ingenting om musik så det jag främst kunde bidra med förra året var min kompetens som komiker och då tyckte jag att det kändes kul att ha med humor också. Jag har också varit mycket på Bråvallafestivalen innan den lades ner, och de har haft en helt egen humorscen. Jag tycker att det är en fin grej att ha en skrattscen också på något sätt. Det blir ett upplevelsehus nästan, man kan gå och dansa, lyssna på standup eller spela pingis.
Klara för Statement i Göteborg på artistsidan är Mapei, Min Stora Sorg och Amwin som får sällskap av komikern Ina Lundström. I Stockholm gästar artisterna Mariam the Believer och Cobrah turnén. Shanthi Rydwall Menon och Elvira Lander står för standupen.
Sedan en tid tillbaka har projektgruppen för Statement pratat om att göra en festival 2020, men Emma berättar att inget ännu är bestämt. Trots den lyckade festivalen, och vad man på förhand får gissa blir uppskattade klubbkvällar strävar inte Statement efter att vara ett långvarigt projekt.
– Målet är att det inte ska behövas. När vi gjorde festivalen var det med en extrem optimism och vi fick också en polisrapport efter sommaren om att det sexuella våldet hade minskat avsevärt på festivalerna. Nu har vi haft en sommar där det hänt så jävla mycket igen, så det var som att vi gick ner ett år och sedan hände samma skit igen. Men det är väl allas förhoppning att såna här initiativ inte ska behövas och att alla ska kunna festa ihop och göra vad man än gör ihop. Där alla kan känna att man uppnår sin fulla potential.
Statement Tour gör stopp i Göteborg den 21 september, Stockholm den 28 september, Malmö den 26 oktober och Umeå den 2 november.
Mer information finns på statementfestival.se.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2019.
