Stockholmspriset 2000

admin-kollegorna 13:57 5 Dec 2000
[B]BAR Vinnare:[/B] BARÀVIN [B]På Baràvin känner vi oss vuxna, romantiska och harmoniska. Satsningen på glasvisa viner är en kulturgärning med mersmak, en oas av civilisation i det orubbliga stor stark-gettot där vi kan kultivera våra smaklökar och förfina våra umgängesvanor. Vi går hem före midnatt - lite mjukare, lite godare och mycket lyckliga.[/B] [B]Grodan Sergel [/B] Det är tur att inte cocktailglas har ben att gå med. Då skulle nämligen all världens drinkar vallfärda till Grodan Sergels övre bar och förmodligen bosätta sig där till tidens ände. Grodan Sergels övervåning, med sin suveräna servis och sina sällsamt sällskapliga soffor som frestar till samkväm, är loungernas Messias som äntligen kommit för att ge oss frälsning. [B]Halv trappa plus gård[/B] Sedan eventbyrån Fieldwork tog över driften av Stureplansbaren Halv trappa plus gård har mycket hänt. Drinkarna har blivit godare, musiken bättre och bartendrarna har kvalat in bland Stockholms toppskikt. Därför har alla hängt här - hela året. Och sommarens succé, utegården, har avlösts av nyöppnade baren i porten bredvid. Stockholms största och bästa barkomplex. [B]FILM Vinnare:[/B] ROY ANDERSSON [B]Omsorgsfullt, långsamt och med mästerlig detaljrikedom har Roy Andersson med [I]Sånger från andra våningen[/I] skapat ett mästerverk som lär hålla ännu längre än de 25 år som det tog honom att göra en tredje långfilm. Men filmen är inte bara ett mästerverk - den är också en av de få av årets filmer som är inspelade i Stockholm. I en tid då finansieringsskäl gör att en stor del av den svenska filmproduktionen flyttar till Trollhättan har Anderssons Studio 24 utgjort ett centrum och en utbildningsinstans för stora delar av det unga filmstockholm.[/B] [B]Imor Hermann[/B] Inför inspelningen av [I]Tillsammans[/I] dammsög Imor Hermann den stockholmska teatervärlden för den rätta blandningen av rutin och oprövade kort till den ensemble som till stor del skapade filmens framgångar. Kreativt castingarbete, som det i [I]Tillsammans[/I], är fortfarande ovanligt inom svensk film - framför allt kombinerat med Hermanns personkännedom och fingertoppskänsla. [B]Sara Sommerfeld[/B] Sara Sommerfelds Nazli i ungdomsfilmen [I]Vingar av glas[/I] var inte bara ett starkt och välspelat porträtt av en tonårstjej - det var också ett av de första av en ung invandrartjej utan de falska toner som så ofta hörs i svensk ungdomsfilm. Trovärdigt och med en självklar naturlighet och intensiv utstrålning gjorde Sara Sommerfeld en rollinsats som fick hennes Nazli att sudda ut de vanliga klichéerna och schablonerna. [B]KAFÉ Vinnare[/B] ZUCCHERO [B]Som att kliva in i någons vardagsrum, har det sagts om Zucchero. Trevligare än så, säger vi, för i vilket vardagsrum välkomnas man med sådan scenografi? Tomtedukar och Roy Andersson-golv samsas med Forbidden Planet-posters och Ernst-Hugo ur Fridas Visor. De hundratals små lamporna strålar som stjärnor på en allt mörkare kaféhimmel. Till detta serveras suveräna bruschettas och fullkomligt fantastisk, hemlagad pasta.[/B] [B]Puck[/B] Att sitta på Puck med en café melange och se ut över Hornspuckelns fuktiga, gatljusbelysta kullersten känns nästan för pittoreskt. Och det gör det även om man tittar åt andra hållet, inåt. Där har man kafé-stockholms trevligaste personal som alla verkar vara gamla bekanta med samtliga gäster. De lyckas dessutom med konststycket att spela riktigt bra musik till soppsörpel och smörgåstuggande. [B]Rinos[/B] Äntligen har det hänt något bland Hornsgatans alla Vivobutiker, radiohandlare, kemtvättar och bankomater. I höstas placerade Rino sin lilla espressobar av ståkaraktär mittemot Folkoperan. Och det han åstadkommer i focacciaväg och vänlighet är något som väl bara kan jämföras med fjolårets vinnare Sosta. [B]KLUBB Vinnare:[/B] WICKED [B]Michael Elmenbeck och Håkan "D-Wike" Dahlvik har inte bara gjort en av årets mest dansanta och mest välbesökta klubbar i en outnyttjad lokal på klubbglesa Södermalm. De har också lyckats plantera two stepen som genre i Stockholms klubbpubliks hjärta, och därmed utvecklat Stockholms dansscen på ett betydande vis. Wicked är en milstolpe i svensk klubbhistoria.[/B] [B]Kongo Bongo Crew[/B] Den jamaikanska musiken har haft sin givna plats i Stockholms klubbvärld så länge vi kan minnas, men år 2000 var året då Kongo Bongo Crew steg fram som Reggae-Stockholms främsta ambassadörer. Med två klubbkvällar i veckan och en stadig ström sjutummare visade Niceness, Eric Zoo och Flimpoman hur ett riktigt soundsystem bör låta. [B]Nightlife[/B] När César Vidal och Rebecka Lewis öppnade Nightlife i Gamla Stan slaktade de den rådande klubbkonformismen och skapade världens bästa kaos. En ohämmad blandning människor såväl i DJ-båset som på dansgolvet och i baren har banat för årets kanske allra hårdaste röj. [B]KONST Vinnare:[/B] LEIF ELGGREN [B]I över 20 år har Leif Elggren rört sig mellan uttrycksmedlen och samarbetat med andra konstnärer i olika konstellationer, utan att någonsin befinna sig i konstscenens absoluta mitt. I den retrospektiva utställningen på Färgfabriken under hösten var det som om alla delar föll på plats. Vi såg ett konstnärskap präglat av ett konsekvent egensinne bli till en sammanfattning av de senaste årens konst, och hur klichéer om att det verkliga centrum i själva verket finns i periferin plötsligt fick ett innehåll.[/B] [B]Annika Larsson[/B] Under trashestetikens och vardagsundersökningarnas årtionde har ytan inte stått särdeles högt i kurs. Annika Larssons förhållande till ytan framstår som närmast fetischistiskt. I hennes videor rör sig elegant klädda män i überdesignade miljöer, inbegripna i märkliga rollspel och ritualer. Allt på ett sätt som inte upphör att fascinera. Hon inledde året på Galleri Mejan och avslutar det med ett mystiskt skottdrama på Andréhn-Schiptjenko. [B]Zinc Gallery[/B] När andra talar om galleridöd och momselände gör grabbarna på Zinc tvärtom: toksatsar. Under året har de pendlat mellan de tunga internationella konstmässorna och det egna galleriet, där de har ställt ut gräddan av den unga svenska konsten. En kärleksgärning som ger hopp även om det kommande årtiondet. [B]KROG Vinnare:[/B] DIVINO [B]Om Divino vore en bil skulle den heta Lamborghini. Stockholms första lyxitalienare har tagit en självklar ledarplats i ytterfilen och lämnar konkurrenterna flera varv bakom sig. Menyn låter som en kärleksförklaring på italienska, och maten är just så gudomlig som namnet antyder. En klädsam krona på familjen Ingrossos stadigt växande krogimperium.[/B] [B]Riche[/B] Riche har äntligen tagit klivet från att vara ett kulturminne som tronat på fornstora dagar till ett samtida centrum för glamourösa middagar av sällan skådat slag. Att inleda kvällen med en supé på verandan, medan man blickar ut mot Birger Jarlsgatans förbipasserande, är inte bara en fest för smaklökarna, utan inger också en stämning som består och garanterar en fulländad afton. [B]Undici[/B] Undici måste vara Tomas Brolins största stund sedan de där ljuvliga sommarnätterna under fotbolls-VM 1994. Köket jonglerar självklart med de italienska recepten och de norrländska råvarorna, och allting landar med en elegant saltomortal framför våra gapande munnar. En målmedveten satsning i den högsta ligan. [B]LÄSNING Vinnare:[/B] ATLAS [B]Med sin extremt sparsmakade utgivning på ett nummer har personerna bakom Atlas brutit helt ny mark genom sin kompromisslösa och personliga tidskrift. Allt i tidningen, från den minsta notis till längre reportage om värstingar på Plattan, känns originellt och genomarbetat. Atlas har ingen prestige att försvara och den totala avsaknaden av någon som helst sorts målgruppstänkande känns befriande. Fler nummer nu![/B] [B]Feber[/B] Fyra av Sveriges mest inflytelserika musikjournalister slog sig samman och startade, på nätet, den musiktidning vi törstat så efter. I en både funktionell och stilfull förpackning uppdateras materialet i en sådan fart att vi inte hinner med. Och vi vill läsa allt som står här: krönikor, listor och framför allt recensioner. Feber kan titulera sig Sveriges bästa musiksite. [B]Per Hagman[/B] Per Hagman fick axla manteln som den stora svenska generationsförfattaren efter Ulf Lundell. Med senaste novellsamlingen [I]Skugglegender[/I] har Per, som alltid varit en läsarfavorit, även gått och blivit kulturellt rumsren. Det är logiskt, för nu mer än någonsin behöver - och delar - vi hans längtan efter glamour och dekadens. Per Hagman personifierar bättre än någon annan Stockholm år 2000. [B]MODE Vinnare:[/B] CARIN RODEBJER [B]Carin Rodebjer har på många sätt gått från liten till stor under det gångna året. Hennes höstkollektion köptes in av Åhléns City och hon valdes ut som en av fem designer från hela världen som gratis fick ställa ut på den franska mässan Who's Next. Rodebjers viktigaste förmåga är att - genom att utgå från sig själv - kunna skapa något helt eget, som på ett osannolikt sätt samtidigt är helt trendbefriat och modernt.[/B] [B]Cecilia Ahrén[/B] Scenografen och modisten Cecilia Ahrén är kanske mest känd för de vita maskerna i videon till Madonnas [I]Nothing Really Matters[/I]. Hennes samarbeten med stylister och designers som Lovisa Burfitt har lyft visningar och modereportage till helt oanade nivåer. Få hattskapare är lika vågade och samtidigt så säkra i sitt uttryck. Genom Cecilia Ahrén har hatten som plagg återigen fått verklig klass. [B]Linda Petrén (AM PM)[/B] Schysta, bärbara kläder som fungerar alldeles utmärkt utanför visningspodiet kan vi inte få nog av. Och när man, som designern Linda Petrén, lyckas ge streetwearsektorn en injektion av personlighet och humor bör det absolut premieras. Det är bara att gratulera de butiker i Japan och England som redan beställt in kollektionen och hoppas att fler här på hemmaplan ska upptäcka hennes optimalt välklädda tjejplagg. [B]MUSIK Vinnare:[/B] KLUBB ACCELERATOR [B]Klubb Accelerator gjorde sommaren värd att leva. Bra musik, liveband och en fantastisk terrass! Att de sedan fortsatt att plocka fram de där riktigt bra svenska banden - som alltför sällan får uppmärksamhet - även efter det att terrassen gjort sitt, gör att vi vill krama dem. Riktigt hårt.[/B] [B]Kaah[/B] När vi diskuterar soulmusik på svenska pratar vi numera om tiden före och efter Kaah. Med hans andra album [I]Soulrebell[/I] föddes den svenska soulen på riktigt. Ingen har blottat sig själv på scen, på skiva eller från högtalarna på ett dansgolv som Kaah. Hans singel [I]Kaahla mig[/I] har inte lämnat någon oberörd. Vissa kallar honom för Sveriges svar på D'Angelo - vi kallar honom bara Kaah. [B]Rockmonster[/B] På mindre än ett år har de lyckats etablera sig som ett supercoolt band - såväl live som på platta. Inga andra låter så skönt kåta och sleazy som Rockmonster. Debutplattan var en smärre sensation på många sätt och att se trion på scen förstärker bara känslan att detta är något av det bästa som finns på Stockholms musikscen i dag. [B]NÖJESFÖRBÄTTRARE Vinnare:[/B] CHRISTIAN PALLIN [B]Christian Pallin är en av Stockholms hemligaste nöjesprofiler, men länge har han på olika sätt berikat stadens musikscen genom sitt stora intresse och sin gedigna kunskap. Utöver att arbeta med Lava, Distro, Nursery och Fritz's Corner, driver han det oberoende skivbolaget Artic Survival. Och om man med A&R fortfarande menar någon som intresserar sig för ny musik och aktivt letar upp nya talanger är Christian Pallin en av få i Stockholm som förtjänar titeln.[/B] [B]Bomben[/B] År 2000 har varit Bombens år. De har varit kungar på de dansgolv DJ-kollektivet gästat, och har tagit eklekticismen till sin yttersta spets. Gästboken på hemsidan har stoltserat med de hetaste musikdiskussionerna, och deras brinnande musikintresse har borgat för en strid ström underhållande artiklar och intervjuer. Att Bomben aldrig nischat sig bevisar bara medlemmarnas vidsynta ambitioner. [B]Regnbågsrummet[/B] Aldrig förr har en så liten bar rymt så mycket dekadans. Vad vi trodde skulle bli en liten undanskymd böghörna på Sturecompagniets övervåning blev en hedonistisk högborg utan like, där så många, så ofta kramat de sista dropparna ur natten - en nästan overklig plats av kompakt disco och kondenserad kärlek. [B]RADIO/TV Vinnare:[/B] SOLDATER I MÅNSKEN [B]Klas Östergren och Tomas Alfredson gjorde det igen. Förra året var det deras gemensamma [I]Offer och gärningsmän[/I] som satte dagordningen när det gällde dramatik på TV. Med [I]Soldater i månsken[/I] förfinade de sitt samarbete ytterligare. Alla som arbetat med serien verkar ha delat en klar vision vilket gjorde att manus, regi, foto, skådespelarprestationer, musik- och miljöval smälte samman till fyra av televisionens absolut finaste stunder.[/B] [B]Livet är en fest[/B] Public Service i dess absoluta esse. Och hade vi haft något att säga till om i juryn som delar ut Stora journalistpriset hade saken varit biff - ingen annan redaktion har ju gjort ett mer imponerande researcharbete än de som jobbar med [I]Livet är en fest[/I]. Den totala inventering av den svenska rocken som gjorts här är en kulturgärning av så stora mått att de flesta ord känns futtiga när man skall förklara programmets storhet. [B]Sen kväll med Luuk[/B] Det har talats mycket om Kristian Luuks tunga gäster under året - men desto mindre om programledaren själv. Vilken miss! Årets Luuk är snyggare, säkrare och modigare än någonsin förut. Sveriges enda riktiga talkshow har vuxit upp till absolut stjärnnivå, och Kristian Luuk själv har med avslappnad elegans svingat sig upp i samma division som de andra stora L:en - Letterman och Leno. [B]TEATER Vinnare:[/B] TEATER GALEASEN [B]År 2000 har vi fått klara bevis för att den nyskapande ådran fortfarande pulserar livligt på Teater Galeasen, både genom Rickard Günthers viktiga och lyhört regisserade [I]Belgrad - Familjehistorier[/I] och Åsa Kalmérs intressanta och starka [I]Theres[/I]. Två praktverk även i skådespeleri och scenografi. Teater Galeasens angelägenhet och professionalism har gjort dem upplyftande nödvändiga. Vi har inte varit så nöjda och teaterglada någonstans i år, som i denna gamla torpedverkstad.[/B] [B]Han var en mus[/B] Sisela Lindblom stod för både manus och en trevligt otyglad regi till [I]Han var en mus[/I] som hade premiär på Boulevardteatern i våras. Egensinnigt och roligt ruskade hon om könsrollerna. Sören Kröyers barn i smutsiga spetsklänningar och AnnaLena Efvermans genomborrande Sigrid Hjertén-blick hör till favoriterna som särskilt etsat sig fast på näthinnan. Sådant vill vi ha mer av. [B]Kenneth Kvarnström[/B] Med föreställningen [I]Splitvision[/I] skapade Kenneth Kvarnström ett stiliserat, vackert och intelligent stycke dans. Musikvalet var kongenialt, och den svala scenografin lämnade plats åt en dans med utrymme för både nerv och estetiskt finlir. Under Stockholmsföreställningen ersatte Kvarnström själv en skadad kvinnlig dansare, och svävade fram som en vördad tai chi-mästare över scengolvet.
Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!