Stockholm filmfestival 2019: Del I

08:50 11 Nov 2019

Nu har de fem första dagarna av Stockholm filmfestivals 30e upplaga passerat och en hel del har fastnat på näthinnan (- också utöver pasta- och polisreklamen som man får se före varenda festivalvisning).

Den Netflixproducerade invigningsfilmen Marriage Story av Noah Baumbach satte tonen för min hittills känsloladdade upplevelse av det spretiga programutbudet. Frances Ha-skaparens stjärnspäckade och underhållande film pendlar hela vägen mellan Scener ur ett äktenskap-obehag och amerikansk fars. Tack och lov går Baumbach inte över gränsen utan för filmen smidigt mellan stundtals irriterande slapsticksinslag och intima och gripande scener där karaktärerna bryter ned äktenskapet i atomer. Marriage Storys känslomässiga börda vilar definitivt på Scarlett Johansson och Adam Drivers briljerande axlar; deras mångsidighet lyfts fram av Baumbach och används skickligt för att gestalta det kommunikationsbuller som kan uppstå mellan två äkta makar och sammanfattningsvis skapar han en gripande berättelse om de älskandes alla omedvetna uppoffringar och den smala gränsen mellan kompromiss och självutplåning. 


Samma beundran kan man tyvärr inte rikta mot ett annat amerikanskt obehagsdrama vid namn Mickey and the Bear, Annabelles Attanasios debutlångfilm. Den ska gestalta en infekterad far-och dotterrelation och landar i ett misslyckat försök att härma Debra Granik, regissören bakom Winter’s Bone och Leave no Trace. Attanasios tämligen osammanhängande manus är in i det sista förutsägbart och liknar mest några ihopbakade avsnitt av Dawson’s Creek där allvarliga ämnen ska behandlas så att varenda kotte ska förstå att inte alla har lika chanser i livet.  

Efter att ha lovat mig själv att aldrig mer sätta mig och titta på någon film från festivalsektionen American Independents var det med stor lättnad jag hamnade på visningen av den oerhört vackra dokumentären Talking About Trees av Suhaib Gasmelbari. Den prisbelönade sagan om kärleken till filmkonsten var som balsam för själen. Fyra sudanesiska regissörer och vänner som har rest världen runt i utbildnings- och jobbsyfte återförenas för att väcka minnen till liv och restaurera en av staten nedlagd biograf nära Khartoum. Många av deras filmer har förbjudits eller försvunnit och nu får man ett unikt tillfälle att ta del av deras verk som innehåller influenser från den sovjetiska montagetiden och den franska nya vågen. De släpper in publiken i sina samtal om det förflutna (och alla förföljelser de utsatts för), läser brev skrivna i exil och delar med sig av sina drömmar om ett annat Sudan än det som fortfarande domineras av konsthatande politruker.

Polens och Frankrikes Oscarsbidrag kretsar kring brottsbenägna ungdomar. Medan det svischar kulor i franska Ladj Lys film hamnar det polska dramat Corpus Christis huvudkaraktär Daniel (spelad av mycket lovande polska stjärnan Bartosz Bielenia) mest i konflikt med gud och sina egna livsval. När han lurar till sig en prästkåpa och av en slump börjar agera vikarie i en kyrka på landsbygden blir det uppenbart att det inte är teologistudier som gör en människa till själavårdare. Regissören bakom Suicide Room, Jan Komasa, har inspirerats av riktiga händelser och byggt upp en mycket övertygande illusion som ställer många frågor och tack och lov gör allt för att inte svara på en enda.


Gudmässigt utgör festivalens hittills bästa film Les Misérables motsatsen. Stéphane, en ung polis, förflyttas till en parisisk förort där han snabbt hamnar mitt i spänningarna mellan områdets invånare, frånvarande myndigheter och polisen. Här vilar ingen guds hand över de brottsbenägna ungarna. Regidebuterande skådespelaren Ladj Lys vann för sin film Jurypriset i Cannes och hyllades som festivalens största upptäckt. Mer än välförtjänt. Hundrafemtio år efter Victor Hugos kultroman ger den gastkramande och väldigt rörande nya Les Misérables en inkännande och icke-skuldbeläggande inblick i den opersonliga brottstatistiken. Detta är vad all aspirerande blåljuspersonal borde se.

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!