På tisdag och onsdag uppträder det legendariska brödraparet Sparks, det vill säga Ron och Russell Mael, på Södra Teatern i Stockholm. Nöjesguiden passade på att fråga Russell vad Sparks lärt sig av sina samarbeten med producenter som Giorgio Moroder, med artister som Morrissey och Faith No More, och med en fiktiv Ingmar Bergman.
Vad är det viktigaste Sparks lärt sig av att arbeta med…
…Todd Rundgren?
- Utan Todd hade det aldrig blivit 22 Sparks-album. Han var den enda i musikindustrin som var intresserad av att signa och producera Sparks första album. Vi är skyldiga Todd allt för hur det är nu. Vi hade en jättebra arbetsrelation med honom och var alldeles tagna av att någon som var en etablerad artist omfamnade det vi gjorde. Han ville inte tona ned några av våra excentriciteter. Albumet vi spelade in med honom följde precis de demos vi hade skickat honom.
…Tony Visconti?
- Tony är en makalös producent. Han har oklanderlig smak och är den mest kompletta producent vi någonsin arbetat med. Han är en fantastisk musiker, en duktig tekniker, och han har alltid uppmuntrat Sparks att vara trogna vår unika musikaliska vision. Vi älskade att jobba med honom på 70-talet med Indiscreet, och senare i det arbete han gjorde åt oss med vårt Plagiarism-album och på låtarna vi gjorde med franska Les Rita Mitsouko. Vi hade en mycket bra arbetsrelation med Tony och älskar hans talanger. Han är av en ovanlig sort.
…Giorgio Moroder?
- Giorgio inspirerade oss att försöka något som var fullständigt radikalt på den tiden – ett band som byter verktyg, bort från ett traditionellt format med gitarrer för att istället omfamna elektronik och ickerockiga rytmelement. Vårt album No. 1 In Heaven var ett riktigt genombrott och fungerade som bibel för många andra band som upptäckte att band nu kunde bestå av bara två medlemmar och så fick studion vara resten av bandet. Vi lärde oss massor om elektronik från Giorgios sätt att arbeta. Vi är fortfarande goda vänner.
…Jane Wiedlin?
- Vi var The GoGo’s-fans och Jane hade varit ordförande i en egen Sparks-fanklubb när hon växte upp i LA. Vi föreslog ett samarbete när vi fick höra att hon var ett fan. Ron skrev Cool Places, och den blev en väldigt framgångsrik låt i USA. The GoGo’s spelar den faktiskt live än idag. Jane har en underbar själ, och vi älskade att arbeta ihop.
…Faith No More?
- Ett fantastiskt band. Vi upptäckte att även de var Sparks-fans när vi arbetade med vårt Plagiarism-album. Vi var faktiskt rätt förvånade att de gillade oss. Det är inte en naturlig följd för ett band med deras musikaliska riktning att gilla Sparks så mycket. Vi gjorde två sånger tillsammans med dem till Plagiarism, inspelade i San Fransisco. Och vi blev verkligen entusiastiska när de bad oss gästa dem på scenen för en tolkning av This Town Ain't Big Enough For Both of Us på vad som kan ha varit deras sista framträdande någonsin i Amerika. Det var en upplevelse att uppträda på Hollywood Palladium och turas om med textrader med Mike Patton.
…Morrissey?
Vi har en verklig närhet med Morrissey. Vi har en ömsesidig beundran för varandra. Vi respekterar hans hantverk som textförfattare, och jag tror att han har samma uppfattning om Ron. Vi respekterar den unika värld han har skapat och tror att han kanske uppfattar att även vi har skapat vårt eget musikaliska universum med Sparks, ett universum som han uppskattar mycket. Vi hoppas att göra något tillsammans en dag. Jag tror att resultatet skulle bli mycket speciellt.
…Ingmar Bergman (som rollkaraktär, åtminstone)?
- Vi har varit stora fans av Bergmans filmer ända sedan vi gick på college på UCLA in Los Angeles. Han är också en sådan som skapat sitt eget universum med sitt fantastiska livsverk. Vi blev förtjusta nr Sveriges Radio bad oss göra en radiomusikal, och Ron fick idén att göra en mytologisk variant av Bergman. Vad skulle hänt om han lockats till Hollywood och sålt sin själ till maskineriet där. Han fastnar i sin egen värsta mardröm, och hamnar i en Hollywoodsk storbudgetfilm som han inte kan komma undan. Det var jättekul att använda Bergman som inspiration för den musikaloperan som vi skapade, och vi var ännu gladare över att låta den få premiär i Stockholm. Vi har planer på en scenuppsättning, och en spelfilm. Vi satte upp en liveversion av den på förra årets LA Film Festival.
