Som storkonsumenter av tecknat - man blir det som mor - har vi i vår familj aldrig varit särskilt upphetsade över DreamWorks-produktioner. [I]Spirit - hästen från vildmarken[/I] var ett pekoral av det magnifika slaget, [I]Prinsen av Egypten[/I] tråkar ut min son till döds. För bövelen - jag hajade inte ens storheten med [I]Shrek[/I]!
Men nu kommer sjörövarsagan [I]Sinbad Legenden om de sju haven[/I] och det är... Det är fantastiskt. En vacker och faktiskt oemotståndlig eskapad. Som med DreamWorks animationer i allmänhet lika mycket riktade till vuxna som barn, på det sättet att filmerna trots allt inte kan låta bli att vara lite spända och högtravande. Vet inte om det är medvetet eller omedvetet att de aldrig hittar den där tonen som riktigt fångar ungarna. DreamWorks sätter alltid pretentionerna i första rummet, definitivt inte plats för pruttskämt här. Dessutom är [I]Sinbad[/I], som har sjuårsåldersgräns, ganska otäck även för den mest artificielltvåldshärdade ettagluttare.
Handlingen är simpel så att krutet kan läggas på de storslagna animationerna (rysragg vid minnet av de genomskinliga sirenernas anfall, barnet bredvid panikslagen med händerna framför ansiktet): Odräglige piraten Sinbad (Brad Pitts röst) måste ta tillbaka Fredens Bok från taskiga gudinnan Eris (Michelle Pfeiffer) annars hugger de huvudet av Sinbads kompis prins Proteus (Joseph Fiennes). Den senares tjej, kortklippta Marina (Catherine Zeta-Jones) hakar på för att slacker-Sinbad inte ska smita från uppdraget. Det välmenande feministiska vevandet ett numera självklart inslag i amerikanskt tecknat. Filmstjärnornas dubbning också halva tjusningen. Trots att Brad Pitt blir väldigt bra på bild tror jag han är att föredra som animerad sjörövare.
Stad:
Kategori:
