Satansgastarna från Linköping

På fem år har de anonyma gastarna gått från hobbyprojekt till världsfenomen. På det nya albumet Meliora tar Ghost ett nutida grepp om Satan.

Jag möter upp en namnlös gast i en dunkel hotellobby. Det är en underlig situation – jag ska intervjua någon som i sin yrkesroll är världskänd, men privat är helt okänd och vill bevaras anonym. Ghost är bandet som 2010 utlöste en enorm hajp i metalvärlden efter att ha släppt sin hyllade debut av satansmässande sjuttiotalsrock och power pop från sjuttiotalet. Bandet särskilde sig dock på en punkt. De var anonyma. Iklädda masker och dräkter leddes de av en satanisk påve vid mikrofonen, en påve som byts ut vid varje nytt album. Med nya albumet Meliora står Ghost inför ett nytt kapitel, med den tredje versionen av sångaren av Papa Emeritus. Efter den kommersiella succén med 2013 års Infestissumam, som nådde 28:e plats på Billboardlistan, ser bandet slutet på vår gudsfrånvända tid.
Ghost handlar i princip om gud och djävulen, finns det någon samtida mening med bandet?
– Det är meningen att denna platta ska vara kontemporär. Den första var mer sataniskt basal, medan vår andra handlade mer om djävulens närvaro, men framför allt om kvinnlig sexualitet. Meliora behandlar att vi lever i en värld som är ganska gudsfrånvänd. Vi bygger antibibliskt perfekta städer likt Babels torn. Människor flyttar till storstan till fin adress, har bra jobb, känner coola människor och har alla rätt. Men samtidigt kämpar folk för att inte vara olyckliga. Meliora känns som en mer gitarrdriven platta än Infestissumam.
– Vi satte emfas på riffandet. På Infestissumam saknades någon liten magisk procentskala av riff. Största skillnaden är hur vi arbetade med trummorna. Tidigare har de varit ganska old school, likt tidiga Kissplattor. Den här gången ville vi ha mer Kiss Alive, ett sound som hoppar upp och biter till i sidan.
Du har sagt att detta är en mer liveanpassad platta. Varför?
– Att spela live är som att ha sex. Det måste vara uppbyggt på en rytm som slutar i någon form av klimax. Förstår du inte det ska du ha en fruktansvärd tur för att lyckas. Folk tror till exempel att en framgångsrik snubbe som Keith Richards skiter i allt. Det gör han inte. Det är därför han blir förbannad på Markus Larsson när han ser honom efter att ha blivit sågad. Han bryr sig. Det tycker jag var ett av de största levnadstecknen från honom på länge. Visserligen var det lite synd om Markus, stackarn.
Nu i sommar spelade ni nya outgivna låtar, går inte det emot tesen?
– För att dra oss tillbaka till sängkammaren är det lite som att plocka fram diskhandskarna mitt i allt och hoppas att det ska gå bra. Du blir lätt bortskämd med en publik som kan dina låtar. När du inte får den förväntade reaktionen känns det lite som att öppna fönstret under akten och plötsligt få en oväntad decembervind in i rummet. Så vi fick bara bita i kudden.

När förra plattan Infestissumam skulle släppas i USA försenades släppet för att ingen ville trycka albumet på grund av det sataniska och sexuella innehållet. Problem uppstod även vid inspelningen när bandet inte kunde hitta körsångare som ville ställa upp på att sjunga den sataniska lyriken. Därefter har de också blivit förbjudna i stora affärer, tv-shower och radiostationer.
– För mig är djävulen som estetiskt uttryck fullkomligt naturlig. Det är något som går hand i hand genom livet. Men för en person som kanske kommer från midwest Amerika och plötsligt får nys om oss, och kanske ännu värre, tycker det är bra, innebär det ett vägskäl.
– Vi får massor med mejl efter att vi har varit på turne i USA. ”Hej. Jag var och såg er igår. Stor hemlighet. Om min man, hustru eller församling får reda på det här skulle de utesluta mig, men jag vill bara säga att det var en upplevelse.”
Vissa frågar sig om det ni gör är på riktigt eller inte.
– Det vi sysslar med är en simulering, vi försöker gestalta en religiös upplevelse. För mig är det ett mycket starkare uttryck om det blir extremt. Ghost är influerat av kyrkan. Vad vi gör är kristendom. Vi hotar med djävulen om du inte skärper dig.
Hur påverkar anonymiteten er?
– Det är nästintill unikt idag, det är svårt att förhålla sig till det själv. Det är klart att det kan vara problematiskt med anonymiteten. Jag menar, varför är vi med ett rockband från början? Det mesta pekar på att vi inte kommer kunna fortsätta vara anonyma med tiden. Det ingår i själva mytbildningen av kulten att man vet saker. Varje steg vi tar mot att bli ett större band, är ett steg ifrån anonymitet. Många undrar vad vi ska göra den dagen när det kommer ut. Och vi kommer självklart inte göra någonting.