Nöjesguiden har fått exklusiva dokumentärtips från festivalens nytillträdda programchef Ulrika Bandeira som även berättar om årets tema, öppningsfilmen Alltid Amber och det stundande programsläppet.
Du är Tempos nya programchef. Kan du berätta lite om vem du är?
—Även om jag är ny i den här rollen så jobbade jag faktiskt under många år på Tempo i lite olika funktioner. Det känns så himla kul att vara tillbaka på Tempo eftersom jag alltid har älskat festivalen.För mig är festivaler en så otroligt viktig del av kultursektorn. De breddar filmutbudet och skapar en mötesplats både för publiken att få möta regissörerna - och vice versa - men också en plats där man kan träffas och prata om film.
Utöver det så har jag jobbat länge med film och scenkonst i olika former. Jag har varit med och gjort den korta dokumentären JUCK 2018, och så jobbar jag även med interaktiv performance i kollektivet Projektor där vi jobbar med cinemaoke - ett sätt att kliva in i filmscener och själv få spela med.
När och var släpps årets program?
—Vi släpper årets program den 5 februari. Biljetter går att köpa från kl 12 på tempofestival.se och från 17.00 är alla välkomna till vår releasefest på T8ng, Hornsgatan 66. Där kan man bläddra i ett rykande färskt ex av vår programtidning, skåla med oss och passa på att fråga om skräddarsydda dokutips!
Berätta om årets öppningsfilm!
—Vi är så himla glada över att öppna festivalen med underbara Alltid Amber av Lia Hietala och Hannah Reinikainen. Den kommer direkt från Berlinale och får sin svenska premiär hos oss. Filmen handlar om den ickebinära tonåringen Amber och är en så fin skildring av vänskap, kärlek och av att bli vuxen. Peppig, rolig, sorglig!
Alltid Amber, regi: Lia Hietala och Hannah Reinikainen
Vad är tema för årets Tempo?
—Temat för årets festival är Familj. Det kan handla om allt från att hitta gemenskap i ett community, att söka sina rötter till att leta efter alternativa konstellationer bortom kärnfamiljsnormen. Det är i och för sig ett ständigt aktuellt tema, men jag tycker att vi ser många filmare som på olika sätt utforskar begreppet familj nu.
Vilka är förra decenniets bästa tre dokumentärer?
—Jag är verkligen ingen kalenderbitare, så jag blir alltid lite stressad av att göra listor. Jag tänker alltid att jag ska missa något! Istället skulle jag vilja lyfta fram tre dokumentärer som jag har tyckt mycket om.
Belleville Baby av Mia Engberg - Jag blev helt golvad när jag såg den! För mig var det första gången som jag förstod att man kunde göra film på det sättet. Att så totalt utgå ifrån den personliga berättelsen och ändå skapa något som är så allmängiltigt.
Notes on Blindness av Arnaud Colinart, Amaury La Burthe, Peter Middleton, James Spinney - Det här är ingen film utan ett VR-projekt som försöker skildra hur det är att vara blind för en seende publik. Det här är ett så bra exempel på hur man kan använda VR för att förmedla erfarenheter och känslor till en publik som annars inte har tillgång till dem. Och så är den supertanker och poetisk.
Pina av Wim Wenders - Jag älskar dans och tycker att Pina är ett så bra exempel på när man lyckas visa dans på vita duken utan att det blir platt. Sedan är det fint att Wim Wenders har skapat ett koreopgrafporträtt som helt utgår ifrån Pina Bauschs verk.
Vilka tre dokumentärer ser du mest fram emot 2020?
—För 2020 skulle jag vilja lyfta fram tre filmer som vi kommer visa under Tempo. De två senare filmerna har vi inte gått ut med ännu, så det blir en liten exklusiv förhandstitt på programmet för Nöjesguidens läsare!
Hi, AI av Isa Willinger
I owe you a letter about Brazil av Carol Benjamin
Filmen handlar om regissörens pappa som fängslades under militärdiktaturen i Brasilien. Med filmen ville hon hitta ett sätt att bryta tystnaden inom familjen. Filmen blir också extra aktuell idag med tanke på det otroligt spända politiska klimat som råder i Brasilien idag, inte minst då nästan allt offentligt stöd till film och kultur har dragits in. Den betyder extra mycket för mig, då jag själv har rötter i Brasilien och filmen på många sätt påminner om min egen familjs historia. Vi ser också mycket fram emot att Carol Benjamin gästar Tempo!
La Mami av Laura Herrero Garvin
Ett kammarspel som utspelar sig på en nattklubb i Mexico City där Mami hand om kvinnorna som jobbar som värdinnor. Hon är en så himla rollg huvudperson, både bitsk och varm, och filmen skildrar alla som medverkar med en sådan respekt och värme. Filmen gjorde succé på den stora dokumentärfestivalen IDFA i höstas och vi är glada över att både filmen och regissören kommer till Tempo.
