Dagens avsnitt av julkalendern hade lika gärna kunnat utspela sig idag. Fast med mindre ljusbrun och roströd inredning.
Greta Thurfjell tittar på Tusen år till julafton från sjuttiotalet.
That feeling when ”de sa att kvinnorna och pojkarna var lika, men det ändå är Lotta som gör all mat”. Undrar om de kommer göra ett utopiskt framtidsavsnitt där alla klyftor utraderats och The Haag-Lundgrens lever i jämlik harmoni? Eller om de, hemska tanke, tänker att det avsnittet är från år 2015?
Ett barns analys av sjuttiotalet: "Det bästa var att man åt så mycket banan". Ja, så kan man ju också tolka det.
Men avsnittets egentliga, om än lite otydliga, budskap handlar om julen. Lotta Lundgren tar med familjen till NK för att demonstrera mot "julterrorn" (!), att ge varandra presenter i överflöd när det finns andra som har inget alls. Precis som år 2015, när årets julklapp med all rimlighet borde ha blivit, typ, flyktinghjälp och inte en robotdammsugare.
Väl på varuhuset möter de en övertygande expedit – Kakan Hermansson, såklart – och det slutar med att de ändå köper julklappar till varandra. Men så måste de ju också tänka på att inte pleasa SVT-kommunismen alltför mycket.
Känsla inom mig när Lotta Lundgren dansade och väste "vi ska raise hell": betyg: 6
Begynnande separationsångest från Cleo: Outhärdlig.
Antal gånger Erik Haag var naken: 0 (av totalt: 3)
Har du missat tidigare avsnitt av julkalendern? Här finns fler recaps.
