Nöjesguidad: Shima Niavarani

Foto: Patrick Miller

Shima Niavarani har sannerligen tagit oss med storm. Från en skådespelarkarriär där vi i synnerhet minns hennes Drottning Kristina i Uppsala och bästisen i Nånting måste gå sönder, till en explosiv början på en sångkarriär i Allsång på Skansen i somras. Dessutom vann hon förra året vårt anrika Stockholmspris i kategorin Scen. Nu är hon aktuell med Candida på Stadsteatern och inspelandet av sin debut-EP.

Och med sitt nöjesguidande. Här är vad Shima tycker om svenskt progressivt mode, idiotiska sociopater på fyllan och Orange Is The New Black.

MUSIK

Stråkarrangemang.

Samtidsproducerade halvhesa beltande rockpopiga röster med lite bristande sångteknik och utan något eget personligt. Typ när man inte hör skillnad på artist och artist.

FILM

Återkommer alltid till den mästerliga uppvisningen i dialog och skådespeleri när Jodie Foster käkar macka på diner och pratar med Robert DeNiro i Taxi Driver.

När den internationella filmscenen marginaliserar ut ”kvinnors berättelser” som icke-allmängiltiga.

MODE

Svenska förmågor, t.ex. Ida Sjöstedt, Ann-Sofie Back, Sofifi, och inte minst Diana Orving vars modevisning jag fick stora äran att vara modell på. Medvetet och begåvat. Min största fashionikon är legenden tillika min goda vän Rohdi Heinz som gick bort i år. Han är för alltid storartad, levande och historisk genom att vinna den första Guldknappen och att ha satt svenskt mode på den internationella kartan.

Trender som innefattar hur kroppsdelar ska och inte ska se ut.

KLUBB

Ibland hittar man mig pumpa ut mitt sista adrenalin, efter att ha spelat föreställning på Stadsteatern, troligtvis på Bernie’s en trappa upp på Nosh & Chow eller Musikaliska. Jag är också pepp på nya Bouqeria Torg. Jag gillar klubbar när personen som har klubben har bra värderingar och där nån automatiskt sätter en cava i min hand, då kan jag slappna av och låtsas att jag är med i Madonnas Deeper and Deeper-video.

När man tillbringar hela natten med att stå upp mot politiska gränsförskjutningar på fyllan, typ när idiotiska sociopater ska sitta och läcka för en vad de egentligen tycker i frågor gällande feminism, rasism, hemlöshet. Eller när jag ingripit när tiggare blivit illa behandlade utanför uteställen. Jag har en princip: I dance politically.

KROG

Häktet vid Zinkensdamm har en varm plats i mitt hjärta och i mitt gastronomiska sinne, en fantastisk personal som har empati och brinner passionerat för vad de gör.

Snobbism och brist på värme är ganska ocharmigt.

KONST

Min pappa Bijan Niavaranis arkitektioniska naturromantiska verk. I allmänhet konst där upphovspersonen ej blivit erkänd, men är ett geni.

Samtidsomedvetenhet, rasism och kvinnohat – the usual stuff.

”TV” på nätet. Orange Is The New Black, säsong 2. Tänker inte se klart den förrän jag vet att säsong 3 är ute. Jag pinas av att längta efter serier.

När det är på nivån av introduktionen i en YouTube-tutorial, typ avsaknad av kvalité och bra manus. Eller för manusbundet, antingen ska det vara ett grymt manus eller så improviserar man skickligt.

SPEL

Schack/brädspel/allt som spelas med fysiska föremål i trä typ.

I upptampen av en potentiell kärleksrelation. Alltså, livet är för kort, etc.

DRYCK

Vatten. Känslan av att kunna släcka törsten.

Drycker som lurar konsumenten, typ energidrycker med mycket socker. Blir provocerad på något sätt.

LÄSER

Vladimir Nabokovs Mannen som spelade schack med livet.