Nanna Olasdotter Hallberg tycker att vi borde meditera oss genom mänsklighetens undergång.
Mänskligheten kommer gå under! Jag lovar att det är kört för oss nu. Vi skulle såklart kunna göra en fundamental samhällsomvälvande förändring IDAG och klara oss med en hårsmån från ragnarök, samhällskollaps och ett sjätte massutdöende. Om vi vill! Men det vill vi uppenbarligen inte. För jag ser ingen samhällsomvälvande förändring. Och vem kan klandra oss. Det är klart att vi hellre lever gott på randen till undergång än ställer om till en Expedition Robinson-tillvaro med permanent katastrofläge för att rädda kommande generationer och ännu levande arter.
Världen är alltså definitivt körd och därför bör vi meditera oss mot ett avsked.
På Netflix har David Attenboroughs senaste dokumentär A Life on our planet släppts. Filmen visar hur vår art har gått från att vara en liten detalj i naturen till att bli en förhärskande naturkraft.
Dokumentären visar hur vår planet redan kan vara inne i det sjätte massutdöendet. Det senaste massutdöendet orsakades av en asteroid som kolliderade med jorden och svepte livet ur dinosaurierna. Massutdöendet dessförinnan verkar orsakats av ett extra stort vulkanutbrott. Nu är vi orsaken.
Vet ni? Världen består av logik, kaos och en gnutta gudomlighet. Ta evolutionen. Den sliter och stretar utan syfte eller mål. Ändå blir det ofta så gudomligt bra. Ta giraffer. Vilket missfoster till djur. Jag kan bara föreställa mig hur hårt deras hjärta måste hålla på för att syresätta blodet ända upp till hjärnan. Men halsen är precis lagom lång eftersom giraffer sällan ligger avsvimmade mitt på savannen. Logik!
Enorma katastrofer sker med några miljoners års mellanrum och förintar nästan allt levande. Någon ynka daggmask överlever och där tar evolutionen vid. Kaos ju!
Vi är dock inte den enda arten som skapar kaos. Contortabastborren är inne i ett livslångt skov av förgörelse. De destruktiva baggarna dödar nu allt fler tallar eftersom dom överlever mildare vintrar. Och i den svenska skärgården finns skarvar, en fågel som dödar kobbar och skär med sin frätande spillning. De är som vi! En förgörande kraft som dödar och förstör där vi drar fram, och kommer dra med oss världen i fallet. Vi är en uppfuckad art, ett gäng slavar under vårt eget belöningssystem och uppfinningsförmåga.
Men vår värld är inte allt. Naturen kommer finnas oavsett om vi fortsätter som naturkraft på väg mot katastrof eller återgår till att underkasta oss naturen som en högst ersättlig beståndsdel. Naturen kommer växa vidare med tiden. Först i några årtusenden av kaos innan en ny logisk värld för nya arter tar vid.
Vi har förstört allt med det är inte vårt fel. Vi som art kunde inte bättre. Precis som giraffens hals inte kunde bli längre utan att orsaka ett brustet hjärta.
Den korta tid vi har kvar på jorden borde användas för att meditera oss genom undergången. Ge allt kulturstöd vi har till tibetanska munkar. Jag läste i Tibetanska dödsboken att de kan meditera sig till döds. Det borde vi lära oss, så vi kan bli ett med den gudomliga undergången.
