Nanna Blondell: ”Jag utmanar mig gärna”

Men var Red Dot mest fysiskt eller psykiskt utmattande att spela in?

—Helt ärligt, jag kom fram till att shit, man klarar mycket mer än vad man tror. Och sedan tar Alain, regissören, så extremt många tagningar att man kommer till en form av total utmattning vilket gör att man som skådespelare hamnar i helt andra lägen, vilket behövdes i den här filmen. Det var kallt men också sjukt svettigt. Vi sprang så jävla mycket - i snön… 

Hur jobbar man för att framkalla så extrema känslor hos sig själv som du gör i filmen? Din karaktär Nadja utsätts för så himla mycket. 

—Jag ska erkänna att jag var lite orolig när jag läste manuset. Hur fan ska jag spela det här. Det är så långt ifrån min verklighet. Eller någonting man överhuvudtaget har upplevt. Men jag tror att jag bara kastade mig ut och gjorde det på något sätt. Jag är helt slut på riktigt i vissa scener i filmen, efter så sjukt många tagningar. Helt förstörd. Jag är så nära till tårar. 

Inget konstigt - ni blir beskjutna, det är fruktansvärt kallt, ni hamnar under isen…

—Det med isen är jättehäftigt för det är inspelat i en studio. Mitt under sommaren. De byggde upp en enorm studio på Gärdet. Ute var det solsken och grönt så de byggde låtsassnö och vindmaskiner. Men det var den lilla delen, annars är vi ute i det kalla på riktigt. Jobbet maskörerna gjorde med allt blod och alla sår och all snö och alla frostskador på oss, det var fantastiskt att se det hantverket. Och också - fan vad kul att få vara med om att sitta och se hur man bygger fram ett vinterlandskap mitt i sommaren. Först tänkte jag hur ska jag få frostskador nu igen, hur fan ska det gå till, jag är supersolbränd.

 

Din karaktär Nadja är så heroisk. Det är bortom allt förstånd. 

—Det är väldigt långt ifrån mig. Jag skulle bara: skjut mig! Så skönt att man har ett manus att följa.

 

Jag skulle också bara lagt mig ner och väntat på döden. Men utöver den stora dramatiken med blod och allt så spelar Anastasios och du ett par. Och ni lyckas åstadkomma extremt bra kemi. Sättet ni bråkar på och ert samspel känns så naturligt. Är det befriande att bråka av sig på inspelningen? 
—Jo, men både vi och Alain ville verkligen att det här skulle vara ett vanligt par som folk kan känna igen sig i. Och det är ganska svår regi att ta, man bara: vad är ett vanligt par? Men oftast när man ser par på film, tänker man: gud de har det så mysigt hela tiden. Men så är det inte för 80% av befolkningen, man har de här tjafsen om städning, och jag tror det var viktigt för oss att få fram hur jävla trött man kan vara på sin partner. Vi gick igenom dialogen och tonen, och försökte få till att det skulle kännas på riktigt, som ett riktigt par, som tjafsar, och med allt vad det innebär. Utan att försöka försköna karaktärerna.

 

Du är förälder och Red Dot handlar mycket om föräldraskap - eller både rädslan för att bli förälder och rädslan att förlora sitt barn. Har du funderat över det under inspelningen? För av filmen kan man nästan få ett trauma… 

—Vissa scener hade jag jättesvårt med. Men när jag själv blev förälder tror jag typ att jag blev en mycket bättre skådis. För att det är någonting som har med livet att göra som man fattar när man får barn. När jag fick barn förstod jag alla filmer när de skriker please don’t kill my child! Du vet, att det är det första man säger. Det skapas någon slags superkraft när man blir förälder som är mycket användbar när man är skådespelare.

Du har också spelat in en Marvel-film, Black Widow. 

—Det var jätteroligt. Även om man kanske inte njuter så mycket i stunden. Det är som att gå till gymmet och man först efteråtkänner att det var skönt, för när man är där så är det inte så jävla kul. Men jag har en väldigt liten roll i den filmen. Alla har försökt göra det till något lite större än vad det egentligen är. 

 

Du har också en egen podd - Fenomenala kvinnor. Hur går det för den? 

—Det är ett hjärteprojekt som jag haft. Jag skulle hemskt gärna vilja göra en säsong till men det har varit så mycket jobb och annat som har kommit i vägen. Jag startade den för att jag själv kände att jag skulle vilja lyssna på andra svarta kvinnor i andra yrkesroller, inte bara från nöjesvärlden eller artister eller skådisar.

Några drömgäster som du skulle vilja att bjuda in?

—Michelle Obama, Suad Ali, Kayo Mpoyi, Chimamanda Ngozi, Oprah Winfrey, Mellody Hobson… Det finns hur många som helst. Så jag hoppas jag ska kunna fortsätta med det när allt lugnar ner sig lite med jobb. Och samla fler röster och bygga som en bank där man kan få inspiration. 

Och vad är Nanna Blondells drömroll? 

—Jag har ingen specifik roll jag drömmer om. Min drömframtid är att kunna fortsätta få jobba med kreativa människor och göra projekt som utmanar mig. Jag var till exempel rädd för djupa vatten förut och då bestämde jag mig för att börja vågsurfa. Jag utsätter mig gärna för saker som är lite på gränsen till vad jag tror att jag klarar av. Jag utmanar mig gärna på det sättet. Det är också det som kännertecknar det jag gillar med skådespeleri, att det är kul att göra filmer eller tvserier där det finns någonting jag måste övervinna.