Tanten syns överallt. Med en befogad fuck it-attityd och erfarenhet från decennier av mode är hon en föredömlig stilikon. Men var kommer hon ifrån, och vart är hon på väg? Och banar tantens intåg på modescenen väg för ett upphävande av åldersdiskrimineringen?
I början av året dränktes internet i hårt exponerade bilder på Joan Didion i stora, svarta solglasögon. Det var high-end-märket Céline som låtit den 80-åriga författaren fronta deras senaste reklamkampanj. Hyllningskörerna ljöd högt, och strax därpå gick modehuset Yves Saint Laurent ut med Joni Mitchell som sitt ansikte i årets vår- och sommarkampanj. Ungefär samtidigt exploderade Instagram, bloggar och tumblrs med klubbkids i stålgrått hår och tips om hur den perfekta, kalla gråa nyansen uppnås delas fram och tillbaka.
Många talar om ett uppsving för åldrande inom en bransch som alltid varit fixerad vid ungdom. När det brittiska varuhuset Selfridges bytte ut sitt stående koncept Bright Young Things mot Bright Old Things hänvisade de till ”a retirement renaissance”, en pensionsålderns renässans. Andra läser in cynism och ett exploaterande av äldre i förmån för den bestående unga köpkretsen. Förvisso, målgruppen för de stora modehusen är fortfarande ung, men finns en chans att modevärlden till slut insett att den verkliga köpkraften, generellt sett, finns hos kvinnor över 40 snarare än bland 20-åringar? Oavsett står modeskaparnas tolkning av tanten i framkant år 2015.
För vem är tanten? Begreppet tycks mer komplext än någonsin. Kan det ens knytas till en viss ålder, eller är det snarare benämningen på en utdöende generation? Fatima Bremmer hävdar det sistnämnda. 2011 kom hon ut med boken De sista tanterna, resultatet av att under flera år ha pratat med och studerat generationen kvinnor födda 1910–1935. Enligt Bremmer är det den här gruppen kvinnor ur arbetarklassen som är de enda sanna tanterna.
– Det var den sista generationen som växte upp utan någon ungdomskultur, säger Bremmer. Alla senare generationer påverkades av ungdomskulturen och ville vara tonåringar, men för tanterna fanns ett vuxenideal redan från tidig ålder. Unga tjejer blev vuxna väldigt snabbt, vilket har präglat och skiljer dem från senare generationer. Inga andra har heller sett samhället förändras lika mycket som de här kvinnorna, därför är de unika som samhällsgrupp.
Anna Hammarsten och Nina Adler har grundat och driver tillsammans butiken TANT på Dalagatan i Stockholm. De talar istället om den moderna tanten. Deras vision är att lyfta och ge begreppet ny innebörd. Det för tillfället negativt klingande och näst intill kontroversiella ordet “tant” vill de återta och ge ny betydelse. Den nya tanten är för dem en äldre kvinna med tid att fokusera på sig själv, som står för sina åsikter och inger respekt. Grundtanken med butiken är att erbjuda kläder av hög modegrad som passar den äldre kroppen.
– När vi blir äldre förändras vårt yttre, och vissa kläder sitter inte lika bra längre. Vi såg att det fanns ett glapp i modeutbudet. Det finns väldigt mycket för 20- och 30-åringar, men de märken som vänder sig till äldre är ofta tråkiga i både färgskala och modell.
Samma problem har stilikonen tillika supertanten Iris Apfel adresserat. ”Kvinnor i 60- till 80-årsåldern har de ekonomiska medlen och tiden att shoppa, men de kan inte hitta någonting. Det är dags (att det förändras)”, har hon sagt till The Hollywood Reporter.
Kanske är detta avgörande för om tanttrenden stannar vid att vara en övergående trend eller blir något bestående. Huruvida vi kommer få se äldre kvinnor i reklamkampanjer och på tidningsomslag i framtiden kan bero på modevärldens vilja att anpassa sin design även till människor över 55. Att tanten inkluderas i köpkretsen känns som en förutsättning för att hon ska fortsätta inspirera den. För varför skulle hon vilja, eller för den delen behöva, vara musa åt en värld som inte ger henne något tillbaka?
Viktigt att nämna är att det inte är designen i sig som hindrar äldre från att bära modet, utan klädernas tekniska konstruktion som inte är gjord för en åldrande kropp. Det finns en förlegad uppfattning om att tanten inte är intresserad av nya strömningar och skulle vara oförmögen att hänga med i tiden. Men den moderna tanten är snarare högst medveten om vad som händer i världen, och ivrig att vara en del av den. Målgruppen som ökar mest bland användarna på YouTube är personer mellan 65 och 74 år, och pensionärer idag reser mer än någonsin.
Till Annas och Ninas butik kommer många på jakt efter mode-riktiga plagg. De berättar bland annat om en dam i 90-årsåldern som nyligen köpte en designerkappa.
– Hon var först tveksam till när hon skulle använda den, men kom efter ett tag fram till att det kan hon göra när hon handlar mjölk eller går sin söndagspromenad. Den var skitsnygg, klart hon skulle ha den!
Kanske hänger det ihop med självförverkligandet Fatima Bremmer pratar om, som tidigare inte funnits bland tantgenerationen men nu blir mer av en självklarhet bland äldre.
– Något självförverkligande fanns inte på kartan under perioden då tanten växte upp, medan det idag handlar väldigt mycket om att bejaka sig själv och sina egna drömmar.
Tanten är alltså i förändring. En ny, uppdaterad version växer fram, och det är henne vi ser framför oss på reklampelare och i våra Instagram-flöden. Som alla trender och strömningar i kulturen hänger det ihop med vad som händer i samhället i övrigt. Vi lever längre och håller oss aktiva upp i högre åldrar. Fler stannar kvar längre i arbetslivet, även inom mode- och mediebranschen, vilket kan vara en av förklaringarna till att tanten exploderat i vårt kollektiva medvetande. När tanten har bevisat sin plats i samhället vill alla ha en del av henne.
Instagramkontot @baddiewinkle har nära hundratusen följare, med fans som Miley Cyrus och Drake. Alla verkar vilja ha Baddie som mormor. I beskrivningen av kontot står det ”stealing your man since 1928”, och 86-åringen från Kentucky posar med joints, bär batikmönster i neon och visade nyligen upp baddräkter i klädmärket Dimepieces reklamkampanj.
Ett annat fenomen som var med och startade rörelsen med tanten som stilikon, är Ari Seth Cohens blogg, Advanced Style. På bloggen postar han en form av streetstylefoton av fashionabla tanter och farbröder. Bloggen har under åren blivit enormt populär, och även inspirerat Cohen till att göra en dokumentär med personerna han träffar och fotograferar. Här rör det sig visserligen om New Yorks societet och inte gemene kvinna som lekfullt experimenterar med sin garderob, men det verkar onekligen som att damerna har gått i bräschen för tantens intåg på modescenen.
Att åldersdiskriminering förekommer i samhället är ett faktum. Fatima Bremmer berättar att flera av de äldre kvinnor hon talat med upplevt en starkt nedlåtande ton gentemot dem, att de ofta dumförklaras enbart på grund av sin höga ålder. Det här är någonting tanttrendens kritiker menar inte kommer förändras trots tantens ökade plats i det offentliga medierummet. De ser castandet av äldre kvinnor i modevärlden som cynism och en typ av sarkasm. En slags exotifiering av åldrandet att beskåda på håll utan att ge något verkligt utrymme på egna villkor. Samtidigt känns ingen av de aktuella kampanjerna på något sätt hånfulla. Det verkar istället finnas en genuin beundran hos modeskaparna för dessa äldre damer och allt de hunnit uppnå genom åren. På samma sätt verkar inte profiler som Baddiewinkles popularitet handla om att de skulle vara skrattretande eller något att ironisera över, utan det finns snarare beundran, kanske även något hoppingivande, över att livet inte tar slut efter 65.
Är det därför vi nu tar tanten till våra hjärtan som något mer än en bullbakande mormor? I vår självförverkligande samtid blir hon ett levande bevis på att åldrande inte längre innebär stagnering, utan bara en ny era. Tantens era.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2015.
