[B]Den gamle Chris Rock[/B]- och Conan-vännen Louis CK:s nya sitcom har missvisande beskrivits som en uppgörelse med sitcomformatet. Inget kunde vara mer fel. Det är i och för sig helt riktigt att Lucky Louie placerats direkt efter Entourage i HBO-tablån och att Louis själv ägnar alarmerande mycket air time åt att diskutera sin sperma, sin penis och de logistiska motiven till att varför han väljer att stå just i köksgarderoben och runka till Jessica Simpson ("Hello, I'm not jerking off to her music", som han ursäktar sig inför sin tålmodiga fru Pamela Adlon). Men annars är det här en förkrossande konservativ skapelse med multikamera, kärnfamilj, dassigt foto och pålagda skratt. Så här efter idel high concept-serier som Rome och Big Love känns det som ett ganska tilltalande grepp att återvända till något slags Roseanne/Honeymooners-tänk och göra det (åtminstone en smula) relevant för 2006. Louis CK. (eller Louis Szekely som han hette tills han förstod att underhållningsindustrins sug efter ungerska släggkastare var begränsat) är egentligen ingen särskilt betydande komiker. Eller då framför allt ståupp-herre. Men jag är förtjust i honom i alla fall. Merparten av Lucky Louie ägnar han åt att i tysthet odla sin bitterhet, hålla sexualångesten i schack samt förbanna sitt meningslösa muffler-jobb. Hela serien inleds symptomatiskt med att Louie håller en nietzscheansk föreläsning om den amerikanska arbetsmarknadspolitiken för sin sexåriga dotter.
Det är varken epokgörande eller särskilt solitt. Men jag kan tänka mig att Andy Richter och Joe Queenan noterat noggrant.Stad:
Kategori:
