Illustration: Carsten Oliver Bieräugel
Sedan internetforumens stora genombrott har nätet varit förenat med mer eller mindre hätska diskussioner. Men allt oftare domineras nätdebatten av oproportionerlig ilska, hatiska inlägg och regelrätta hot – nu senast när Rodeo-bloggaren Lisa Magnusson fick utstå flertalet ”hoppas någon våldtar dig”-kommentarer som svar på en krönika i Metro. Vad får detta för konsekvenser i en tid där diskussioner på nätet, mer än någonsin, spiller över i den större samhällsdebatten?
Det finns inget vettigt överhuvudtaget, bara hat”. Så beskriver nätforskaren Marcin de Kaminski bland annat den så kallade ”armhårsdiskussionen”, där en ung kvinna blev utsatt för tusentals hatiska nätkommentarer enbart för att hon hade orakade armhålor. En beskrivning som kan tillämpas på de flesta kommentarsfält som handlar om antingen genusfrågor eller invandring. Trots försök att stävja de mest aggressiva kommentarerna har inte nätdebatten förbättrats märkbart. Samtidigt blir ett sunt debattklimat på nätet allt viktigare då många, framförallt unga, formar sina åsikter efter den information de hittar där. Dessutom börjar nätdebatten läcka över i traditionell media allt oftare. Tv-program som Kvällsöppet och SVT Debatt plockar upp heta diskussionsämnen från nätet och på vägen får de med sig problemformuleringarna. Om nätdebatten är snedvriden och hatisk blir informationen som sänds ut också det. Det kan i sin tur leda till att väldigt extrema åsikter legitimeras och blir en del av den större samhällsdebatten. Hittills är det få saker som hjälpt i jakten på ett sundare klimat i nätdebatten. Finns det ljus i slutet av tunneln eller är detta hur framtidens debatt kommer att se ut?
Det är sällan man upplever att en sansad diskussion kan föras i kommentarsfälten. Reaktionerna på ”Slakthuset-gate” är ett tydligt exempel på hur pass låg nivån kan vara. Där bad en person en arrangör att boka fler kvinnliga dj:s. Personliga påhopp och även direkta hot förekom i den efterföljande diskussionen. Generellt är tonen hårdare på nätet, det kan bero på teckenbegränsningar eller frustration över att man har svårt att uttrycka sig i skrift. Det kan också handla om att man enklare hamnar i diskussion om väldigt känsliga ämnen. Men det allra grövsta hatet verkar vara reserverat för diskussioner om genus eller invandring. Att det inte förekommer kring fler ämnen är något som förvånar Marcin de Kaminski. Han misstänker att det beror på att det finns olika drivkrafter för personerna bakom kommentarerna.
– Det är lite märkligt, man skulle kunna tänka sig att de som är vänster eller aktiva feminister som brinner väldigt mycket för en sak har samma incitament att diskutera sina frågor. Men det görs inte. Jag funderar på om det är olika typer av drivkraft bakom de olika grupperingarna. Det är lösa spekulationer men i mina resonemang utgår jag ifrån att de här högerhatgrupperingarna drivs av rädsla mer än av analys. I den här rädslan finns ett större utrymme för känsloreaktionen som tar uttryck som hat eller utfall. Medan de grupperingar som har någon form av faktisk analys eller är bättre organiserade bortom kommentarsfälten kanske hittar något annat sätt att få urladdning.
De som tillhandahåller debattutrymmen har hanterat kommentarer på olika sätt med varierande resultat. Debattsajten Newsmill har nått framgång genom att tona ner inläggens rubriker och göra dem mindre konfrontativa. Det visade sig leda till en mindre förbättring av tonläget i kommentarsfältet som följde med artikeln. Andra har gjort det svårare att vara anonym på internet. Aftonbladet har exempelvis infört ett system där du endast kan kommentera med ett Facebook-konto. Det du skriver syns samtidigt för dina vänner på Facebook och man kan ana sig till att grupptrycket som uppstår ska hindra människor från att kommentera vårdslöst. Tyvärr har det haft begränsad effekt då man snabbt hittat kryphål för att kringgå detta problem. de Kaminski har bara sett en marginell förbättring i kommentarsfältet.
– I de nedslag jag har gjort har det inte varit så himla stor skillnad. Lite mindre hätskt kanske men samma inställning kring infekterade artiklar om flyktingar eller kön eller vad det nu kan vara. Trots att man kommenterar med sitt riktiga namn vräker man ur sig saker som inte verkar så genomtänkta.
André Mabande, informationsarkitekt och personen bakom ”Ingen kommentar”, en blogg om kommentarsfältsanalys, delar de Kaminskis åsikt. Han menar även att möjligheten att vara anonym är precis lika stor som tidigare och att debattklimatet inte har förbättrats.
– Ärligt talat ser jag ingen större skillnad. De stora dagstidningarna har minskat kommentarsmöjligheterna radikalt, från nästan alla texter till i stort sett bara opinionsmaterial. Hos de stora kvällstidningarna är det lite fler kommentarer från redaktionen, men det är fortfarande ganska laglöst land.
André Mabande säger också att just Facebook-systemet för kommentarer har väldigt tydliga brister.
– Tittar vi noggrannare på de Facebook-konton som kommenterar hos några av tidningarna är det en hel del av de mest aktiva som inte framstår som speciellt verkliga människor utan bara har de grundläggande sakerna för att vid en snabb blick ses som ”riktiga”: namn, bild, några ”vänner”, några intressen – men det är bara kulisser.
Det tar inte lång tid att skapa ett konto på Facebook som en påhittad person och göra det minimala som krävs för att framstå som äkta. Är man dessutom flera kan man hjälpas åt och sätta det i system. Skribenten Damon Rasti uppdagade flera fall av hur anhängare till Sverigedemokraterna utnyttjade detta till att få det att se ut som att det var väldigt många som delade deras åsikter. Man skapar tre-fyra konton med påhittade personer och ser till att diskutera och hålla med sig själv. På så vis kan man effektivt normalisera en åsikt som i många andra fall skulle kunna ses som extrem.
Att kunna vara anonym när man kommenterar är inte bara negativt. Det finns många fördelar med att kunna gömma sig bakom en pseudonym. Mabande rekommenderar att man använder sig av en pseudonym i vissa diskussioner. Exempelvis om man inte vill att ens kollegor ska kunna googla fram ens hemligheter eller om man vill diskutera psykisk sjukdom i sin familj eller något annat känsligt utan att det ska gå att koppla till en själv. Han vill dessutom poängtera att det finns en risk i att debattera med extremister på internet då dessa ibland kan trappa upp det till att gå utanför nätet. Då är det bra med en pseudonym för ens egen säkerhet.
De flesta som tillhandahåller kommentarsfält köper in tjänsten från externa företag som modererar och ser till att reglerna följs. Alla som har tagit en titt på exempelvis Newsmills kommentarsfält vet att detta inte fungerar särskilt bra. De externa moderatorerna tar tid på sig och missar ibland inlägg som bryter mot reglerna, om det beror på tidsbrist eller att man helt enkelt inte kan känna igen vad som är stötande är svårt att veta. Ofta är skadan redan skedd innan kommentarer som bryter mot reglerna tas bort. De leder ofta till att diskussionerna spårar ur och börjar handla om något helt annat. Samtidigt kan det bli klurigt om man hårdare börjar definiera vilka kommentarer som tillför något till diskussionen och vilka som inte gör det. Det är viktigt att man respekterar människors vilja att diskutera ämnen som inte ligger i direkt koppling till det artiklarna handlar om.
När det gäller urspårade debatter finns det, utöver de med en extrem politisk agenda, även en annan grupp vars mål inte är att på ett konstruktivt vis diskutera aktuella frågor. Den gruppen är de så kallade trollen. Troll på internet är personer som utger sig för att ha åsikter de i verkligheten inte delar, bara för att provocera eller väcka reaktion. Spelar det någon roll om en kommentars avsändare menar allvar eller inte?
– För mottagaren spelar det ingen roll om det är ett troll som vill provocera eller om det är någon som menar allvar, säger de Kaminski. Men sedan måste man skilja på det, troll är väldigt sällan hatiska. Om man jagar en reaktion, som är det troll gör, gör man det för skojs skull. Troll är väldigt duktiga på att reta upp folk, men det här hatet är något helt annat. Det är inte rättvist varken mot troll eller näthatarna att bunta ihop dem. Ett troll kan man ignorera genom att inte mata dem, men hatare kommer att hitta sin föda ändå, det kan man inte tiga bort.
Då kvarstår problemet med hur man skapar en konstruktiv diskussion på internet utan att kraftigt begränsa ramarna. Får vi tuffare regler och hårdare moderering av kommentarer kan man skapa ett debattklimat utan stötande innehåll, men det är inte utan sina risker. För det är inte omöjligt att reglerna för en tidnings kommentarsfält skulle kunna sträckas till att även stoppa kommentarer där någon uttalar sig negativt om ett företag för att inte skrämma bort annonsörer. Gränsen mellan ett konstruktivt kommentarsfält och sterila åsiktsyttringar är en svår linje att balansera på, men att hot eller personliga påhopp ska tillåtas tillför ingenting.
