Månadens bästa musik, enligt en föredetting
Under juni har Nöjesguidens egen ålderman Patrik Forshage börjat fantisera om att höra musik live igen. I väntan på det har han lyssnat på Johannes Vidén, Car Seat Headrest, Faye Webster och Peps. Alltid Peps.
Pelleperssons Kapell - Fyra tunnlann bedor om dan…
Album (Sonet)
Där Peps inte bara pusslade ihop svensk (skånsk) folkmusik med reggae, blues och rock. Utan också introducerade musiker som kom att bilda Dag Vag för varandra. Vila i frid Peps.
Vidén&Eckerstein - Advice on Backroads
Album (Vidén, Eckerstein)
Att Johannes Vidén fortfarande inte är känd som en landets viktigaste romantiska crooners är inget annat än en skandal, Istället för som tidigare komplett band inklusive blås består instrumenteringen här enbart av David Eckersteins finstämda pianospel, och den avskalade omgivningen förstärker ytterligare både sångernas kvalitet och Johannes Vidéns passion i vemodiga ballader. Det här är mumma för sentimentala finsmakare.
Big Red Machine - Latter Days
Singel (Jagjaguwar/Playground)
Nästan lika avskalat låter det när Aaron Dessner och Justin Vernon fortsätter sitt vid-sidan-om-samarbete. På första singeln gästar Anaïs Mitchell, och på albumet i augusti står såväl Fleet Foxes, Sharon Van Etten och Taylor Swift beredda.
John Grant - The Only Baby
Från albumet Boy from Michigan (Bella Union)
På John Grants nya albummästerverk får hans nästan tio minuter långa epos om västvärldens ”mobbare, narcissister och sociopater, den kristna fascistiska högern och naturligtvis T**** och alla dem som möjliggör honom och fortsätter göra det i Jesus och/eller Hitlers namn” en passande kontext.
Hiss Golden Messenger - Quietly Blowing It
Album (Merge/Playground)
Tystlåtet var ordet. Finstämt. Lågmält. Avvaktande. Subtilt. Introspektivt. Men hans milda americana är allt annat än ”blowing it”.
Car Seat Headrest - Golden Years
Från EP:n Madlo: Influences (Matador)
På två digitala EP-releaser redovisar Will Toledo först influenserna bakom senaste albumet Making A Door Less Open - förutom den här lojt eleganta tolkningen av David Bowies soulmästerverk också låtar av Nine Inch Nails, Kate Bush och The Who - och sedan fem remixer från det senaste albumet, bland annat av Superorganism och Dntel. Det är som sig bör lika strålande som intressant.
Faye Webster - A Dream with A Baseball Player
Från albumet I Know I’m Funny Haha
Album (Secretly Canadian/Playground)
Det ska till en 23-årig Atlanta-artist för att visa att countrysoul inte nödvändigtvis behöver vara en museal retrogenre utan kan bygga känsla och sväng på moderna element.
Elvis Costello & Iggy Pop - No Flag (Chanté)
Från minialbumet La Face de Pendule à Coucou (Concorde)
…och även hans (åtminstone delvis) franskspråkiga omarbetningar i samarbete med Isabelle Adjani och Tshegue får Elvis att låta modernare än på drygt 40 år
Gail Ann Dorsey - We Live As We Dream, Alone
Från hyllningsalbumet The Problem of Leisure: A Celebration of Andy Gill and Gang of Four (Gill Music)
…och även tolkningarna från Gary Numan, Tom Morello med Serj Tankian och inte minst Idles har rätt mix av vredesmod, sväng och värdighet.
The Ophelias (featuring Julien Baker) - Neil Young on High
Singel, Joyful Noise/Playground
När indie är som skirast låter det så här fint.
---
Under juli brukar det vara ganska stillsamt med nya utgåvor, men då finns å andra sidan chansen att gå tillbaka och lyssna på pärlor du missat från januari, februari, mars, april, maj och juni.
