Det märks att Maia Hirasawa är en ny artist. Inga divalater, inga mörka solglasögon.— Jag lever min dröm, det är jättefantastiskt! konstaterar hon och är entusiastisk på det oförställda sättet.
Hon är halvjapanskan från Stockholm som länge stått bredvid Hello Saferide på scen, men som nu prövar sina vingar som soloartist.
Som alla nya artister har hon jämförts och kategoriserats. De artister som brukar nämnas för att beskriva henne är storheter som Björk och Regina Spektor.
— Det känns kul, men gladast blir jag när någon kan se bortom det faktum att jag är kvinna och ser till musiken och vågar jämföra mig med till exempel Håkan Hellström, säger hon.
Maia hoppas att hon med skivan Though I’m just me ska lyckas beröra sina lyssnare. Hon förklarar att hon gillar den känslan själv, att bli berörd, att något händer inuti kroppen.
— Det låter kanske djupt men att bli berörd av musik eller en film kan ge en insikt över sitt liv.
En låt på skivan som väcker nyfikenhet är Gothenburg. Maia förklarar att den handlar om hennes kluvna förhållande till staden på västkusten. Hon berättar att hon under ett antal månader 2002 bodde i Göteborg och studerade jazz på musikhögskolan. Och att det inte var en bra tid.
— Jag ville inte gå i skolan. Jag ville göra min egen musik. Så jag trivdes inte i Göteborg.
Men 2002 är länge sedan. Nu bor pojkvännen i Göteborg och Maia säger att hon äntligen blivit sams med staden efter att hon gick ifrån den för fem år sedan.
— Göteborg är en skön stad, folk tar sig tid. Men mitt hjärta finns i Stockholm!
/Julia Lindemalm
Stad:
Kategori:
