Lookism – bara de snygga klarar sig

Kajsa Haidl 15:02 7 Sep 2012


Illustration: David Karlström

Fler vänner, bättre jobb och större lägenhet. Hur mycket enklare blir ditt liv som snygg?
Jag hade bestämt träff med mitt ex. Vi stod inför det obekväma ”prata ut”-samtalet och jag var skitnervös. I en halvtimme hade en kompis försökt lugna ner mig i telefonluren, och hon avslutade hela vårt samtal med att säga: ”Kom ihåg att du är skitsnygg”.
Hade jag inte råkat skriva en artikel om lookism hade jag aldrig reagerat. Att få någon att må bra genom att ge en komplimang för personens utseende är så slentrian idag att vi knappast reflekterar över det. När kommenterade du senast ett utseende på en profilbild på Facebook?
Men om man börjar fundera på det, hur mycket hade mitt utseende egentligen med träffen att göra?

Förmodligen har du inte hört talas om begreppet lookism förut, även om du utsätts för det dagligen. Trots att termen myntades i USA i slutet på sjuttiotalet har den sällan lämnat den akademiska forskarvärlden.
Med lookism menas diskriminering utifrån utseende. På nittiotalet sjöng Courtney Love ”there is no power like the pretty power” och den profetian tycks gälla fortfarande. En undersökning som gjordes på uppdrag av American Economic Review visar att människor som uppfattas som snygga av samhället tjänar fem till tio procent mer i lön än andra och har lättare att få jobb vid anställningsintervju. En liknande amerikansk studie visar att långa tjänar mer pengar under sin livstid än korta. Och Ben-Gurion-universitetet i Israel fastslog nyligen att attraktiva män lättare får jobb än sina mediokra konkurrenter. Lägg därtill en rad andra sociala och ekonomiska fördelar som enklare att komma in på krogen, fler vänner och partners och lättare att få ett hyreskontrakt, som det nyligen rapporterades om i Sydsvenskan.
Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen åt en bifogad modellbild på den sökande i en lägenhetsannons på Blocket. I många fall är det ett krav från arbetsgivaren att plocka med en bild i sitt CV. Pelle Mårtenson, grundare av CV-skolan, menar att det inom ett par år kommer att vara en fullkomlig självklarhet och standard.
Att se bra ut ökar kort sagt ditt marknadsvärde i samhället.

Alexander Alvina Chamberland är performanceartist, politiskt aktiv och föreläste nyligen om lookism i Malmö. Chamberland som vill bli kallad hen, håller delvis med mitt påstående om att begreppet håller på att slå igenom.
– Ideologin är fortfarande i sin linda och att säga att det har slagit igenom är att ta i. Men att ordet oftare nämns i texter idag än för tio år sedan är helt riktigt. Så det är på väg.
När jag ber hen att fundera över varför, nämner hen den allt mer eskalerande skönhetsindustrin som en möjlig anledning till varför fler tycks får upp ögonen för begreppet. Idealen vi matas med dagligen blir bara mer och mer fascistiska och kanske anar vi en folklig motreaktion. Men också att feminismen är redo för mer komplexa begrepp.
– I Sverige på sjuttiotalet hade vänsterrörelsen bara sin klassanalys. Sedan blev det klass och kön. Det var först under åttiotalet som man började titta på förtryck utifrån andra parametrar, som etnicitet och sexualitet. Idag är vi mer benägna att gå till djupet med hur förtryck ser ut och inte blunda för vissa förtryckskategorier, även om det är komplext. Idag förstår man dessutom bättre vilka ekonomiska konsekvenser lookism har. Att det går att koppla till materiella tillgångar och kapitalism.

Kan vi då prata om en universell skönhet? Är vår uppfattning av vad som är snyggt biologiskt rotat i oss? Somliga vill ivrigt hävda det. Forskare har räknat ut en specifik ”hip-to-waist”-ratio på 0,7 som män föredrar när de väljer kvinnliga sexpartners. Timglasformen ska tydligen vara oslagbar när det gäller en hög fertilitet hos kvinnan – och därför något som män undermedvetet dras till.
Dessutom finns det studier som visar att symmetriska ansiktsdrag anses vackert i de flesta kulturer, med förklaringen att det antyder en frånvaro av genetiska defekter. Och argumentet att det går att spåra till de gamla grekernas tid då symmetri var lika med det gudomliga inom arkitekturen.

Mona Masri är kulturjournalist och skriver ofta om frågor som rör utseende-ideal och skönhetsindustrin. Hon håller inte med, och menar att skönhet i högsta grad är kopplat till faktorer som kön, klass, etnicitet och sexualitet.
– Det pratas om symmetri, och visst, det stämmer säkert. Men symmetri har ingenting med färg att göra. Vi har alla ett korn av rasism inom oss. Det ”vita” idealet dominerar världen totalt idag, även i svarta communitys, efter århundraden av kolonialism. Ju ljusare svart man är, desto vackrare anses man vara. Se bara på kändisar som Beyoncé, hur svart är hon? Idealet är fylliga läppar, men det är inte svarta afroläppar vi vill åt, utan de ”vita” som Angelina Jolies. För mig personligen är vithetsperspektivet, parallellt med klassperspektivet, de viktigaste perspektiven när vi tittar på förtryck idag, eftersom det drabbar allra flest människor.

Att vara snygg behöver dock inte alltid innebära sociala fördelar. För vissa grupper kan det snarare bli en stigmatisering: du är snygg men det är allt du är, och risken för ytterligare objektifiering är stor. När Lana del Rey gjorde en makeover och kom ut som snygg indieartist blev hon uthängd på nätet som fejk. Indiepubliken kunde inte tolerera hennes tidigare bakgrund som mainstreamartist med platinablont hår, och diskussionen handlade snabbt om vad som hade sprutats in i hennes läppar och mindre om vad som kom ut mellan dem.
– Lana del Rey har säkert fått fördelar för att hon är snygg, säger Chamberland. Men ska hon bli dubbelbestraffad för det?

På sjuttiotalet drog Yoko Ono och John Lennon stora papperspåsar över kroppen som en satirisk protest mot utseendefixeringen i samhället. Konst-projektet kom att kallas bagism och påsmänniskorna blev bagister – där insidan var det enda som räknades. Alexander Chamberland berättar om hur mycket hen älskar det där konstprojektet, men hen har samtidigt vissa invändningar.
– Antilookism får aldrig handla om påsar över huvudet. Att göra något kreativt med sitt utseende är inte lookism. Det är när vi börjar värdera och hierarkisera utseendet som det blir lookism.
Hen menar att istället för att värdera kroppar i snygga och fula, borde vi låta kroppen få vara kropp och fira dess möjligheter till njutning. Inte koppla det till utseendeideal.
Finns det inte en risk för att det drivs för många kamper? Och till slut vet man inte vem som är diskriminerad och för vad?
– På den frågan brukar jag svara att världen är komplex och då får kampen lov att vara det också, så länge vi aldrig förlorar maktperspektivet. En stor del av kampen innebär ju just att synliggöra olika förtryck. Att det då förs diskussioner kan aldrig vara negativt.


Intervju med Anonym

Konsult inom PR/event

Skulle du säga att det förekommer diskriminering på grund av utseende i din bransch?
– Ja, den privilegierar ständigt ”de bildsköna”. Det är viktigt för varumärken att visuellt kopplas ihop med rätt målgrupp och därför är man selektiv när man bjuder in till arrangemang och tar bilder. Du har lättare att få tillträde till events om du är bildskön, lättare att hamna på gästlistan. Så på det sättet särbehandlas snygga, precis som i samhället i övrigt. Det finns dock vissa undantag. Våra kunder efterfrågar ofta journalister, bloggare och inflytelserika människor. Då spelar utseendet mindre roll, så länge de har trovärdighet och räckvidd.
”Opinionsbildarna”?
– Ja, precis. Opinionsbildare eller ambassadörer. Det arbetar alla varumärken strategiskt med idag.
Håller du med om att snygga människor har mer makt i samhället?
– Delvis ja, även om andra egenskaper också väger in. Men förekommer man ofta på bild leder det ju till att ens roll som opinionsbildare förstärks.
Är det här känsligt att prata om?
– Väldigt. Segmentering av människor är inte trevligt, men det är tyvärr så det funkar. Alla kan inte få komma på festen, så enkelt är det. Även om alla känner till det, är det få i branschen som vill erkänna det öppet.
Varför vill du vara anonym?
– Jag har ingen lust att stå som personlig avsändare för de här åsikterna. Herregud, jag är i grunden en snäll person och tycker att alla människor är lika värda.


Intervju med Susanna Stankiewicz
Koordinator på modellagenturen Top Dollar Models

Ni vill vara ett alternativ till traditionella agenturer och deras stereotypa ideal. Hur väljer ni era modeller?    – Vi letar efter en mer äkta, dokumentär känsla. Våra modeller får alltid behålla sin egen stil. Vi fokuserar mer på karaktärsdrag och egenheter än perfekta utseenden. Perfekta utseenden känns omodernt. Det känns som att människor har avkodat det nu. Stora läppar uppfattas bara som vulgärt, nu känns små läppar med tydliga amorbågar mer intressant.
Er slogan är ”själen är skälet”…
– Ja, det är ju mest en ordlek.
Är det inte paradoxalt att befinna sig i en bransch som väldigt tydligt tjänar pengar på människors utseenden och ändå påstå att själen är viktig? Har ni som modellagentur rätt att säga det?
– Det tycker jag att vi har. Vi säljer en hel personlighet. Problemet är inte att branschen tjänar pengar på utseenden, problemet är att det är ett snävt skönhetsideal som dominerar. Och då erbjuder vi tillträde till alternativa utseenden.
Har en mullig, kort tjej med glasögon mer själ än en lång och smal modell med stora läppar då?
– Nej, det finns givetvis inga garantier för att ett visst utseende har mer själ. Men genom att använda oss av mer naturliga utseenden förmedlar vi en äkthet som är mer trovärdig.

Stad: 
Kategori: 
2 Visa kommentarer (2)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!