Under kalla kriget företog USA ett stort antal forskningsexpeditioner till Mars. Lämningarna från en utdöd kultur visade hur lika oss utomjordingarna varit. Om denna allmänt kända, men avlägsna civilisation handlar den bok som huvudpersonen håller på att skriva i Lars Jakobsons nya roman. Han sitter i sin döde fars hus och i takt med att han går igenom sakerna och försöker sortera bråten, återuppväcks även gåtorna och minnena från hans egen barndom. Tillsammans bildar de olika berättelserna en sorts villkorlig värld som nästan - precis som Marsinnevånarnas - liknar vår egen.
Givetvis kan den sedan länge svunna civilisationen på planeten Mars med sina tomma landskap och gåtfulla lämningar stå för den förlorade barndomen. Precis som den envisa språkforskarens rekonstruktion av det utomjordiska språket är ett sökande efter de första orden. Men poängen är att de olika historierna i sig själva rymmer fungerande världar och är intressanta långt ut-över sin metaforik. Till att börja med känns de många parallellerna i romanen som en utdragen introduktion till den verkliga berättelsen, men till slut går handlingarna in i varandra på ett sinnrikt vis. En splittrad läsupplevelse är det pris man betalar för att få ta del av denna egenartade roman - där splittringen slutligen visar sig utgöra den sista beståndsdelen i en berättelse om ensamhet.
Stad:
