Det finns en grej som delar stockholmare i två läger: på den ena sidan finns de upplysta, smarta, spontana och lyckliga, på den andra sidan finns de omedvetna, mindre lyckliga och låsta. Det enda som skiljer de olika sidorna åt är en liten plastbit, men trots detta väljer många att förbli omedvetna. De har ju inte upplevt hur härligt det är att vara på den andra sidan, så nu är det dags för mig att dra mitt strå till stacken och försöka ändra på det.
Vad är då plastbiten jag pratar om? Jo, nämligen ett körkort - tillståndet att framföra en bil. Precis som alla körskolelärare i svensk historia tryckt på i infon som pushas ut på oss, så är körkortet en otrolig frihet under ansvar. Även om många hävdar att bilköer och bra kollektivtrafik så anser jag att det faktiskt är obegripligt att så många stockholmare valt bort den frihet som körkort innebär. Det är som att de frivilligt bär en fotboja.
För min del finns det ett kristallklart ”före körkort” och ”efter körkort” – över en natt fanns hela världen vid mina tåspetsar. ”Hela världen” var just då möjligheten att slippa åka buss till skolan, men det räckte. Idag handlar det om alltifrån att åka och storhandla mat och åka på helgutflykter - som exempelvis slalomåkning i Romme - till att kunna välja fritt på när jag vill åka hem från familj och vänner. Detta är framförallt tydligt under obekväma tider när kollektivtrafiken går mer sällan eller knappt alls för vissa stadsdelar, samtidigt som jag också kan planera exakt min hemkost utan att behöva sitta ute i en mörk och kall busskur för att bytet inte tajmade.
Självklart behövs mer än ett körkort för att friheten ska infinna sig hundraprocentigt. Det jag nämnt ovan kräver ju också att man har tillgång till bil och är till exempel en förutsättning som underlättar vardagslivet rejält. Folk som intalar sig att de ”inte behöver” en bil eller ”inte kommer använda den” ljuger - jag tror inte att det är någon som egentligen vill leva ett bilfritt liv. Det är långt ifrån alla som har möjlighet att få ihop den astronomiska summan det kan innebära att köpa en bil, eller för den delen att hålla den i drift, men det är ju inte den enda lösningen. Jag är övertygad om att ni redan känner till att det finns hur många olika lån som helst att ta - blancolån, privatlån, billån osv. - just därför kan det kanske vara skönt att lägga det i någon annans händer. På enklare.se kan man fylla i en ansökan för ett billån som passar ens egen ekonomi och få anpassade lånealternativ. Det går inte bara snabbt utan du slipper också ta massa olika kreditupplysningar (som skadar din kreditvärdighet) och kan jämföra flera olika lån under en och samma kreditupplysning. Det blir bättre och bättre för oss konsumenter!
Även om det är lite krångligt att skaffa både körkort och bil så är den bestående möjligheten som det faktiskt innebär ändå värt det i mina ögon. Att kunna åka på roadtrips är faktiskt värd stressen som uppkörningen och teoriprovet orsakar. Jag brukar ser det som en investering likt finansiella, bara det att vi talar om mer mjuka värden: vänskapsband blir starkare, musik låter bättre och mat är godare när man är ute på resande fot. Jag älskar roadtrips! Man kan åka var som helst när som helst och det är ett otroligt äventyr. Min största dröm just nu är att alla mina körkortslösa vänner också övertalas av möjligheten som körkort och bil innebär. Jag vill inte behöva bära allt ansvar på mina sköra små axlar. I slutet av dagen vore det ändå trevligt om någon annan kunde byta av, eller till och med hämta upp mig inför en spännande resa.
