Kobayashi – världens bästa korvätare

2001 slog han världsrekord i korvätning med 54 varmkorvar i bröd på tolv minuter, detta med en matchvikt på 58 kilo. Takeru Kobayashi vände upp och ner på matätartävlingskulturen helt och hållet. Sen vändes den tillbaka.

Det var en i sammanhanget tämligen liten deltagare som ställde sig på startlinjen inför Nathan's Coney Island Hot Dog Eating Contest den 4 juli 2001. Takeru Kobayashi var då 23 år gammal, 173 centimeter lång och vägde 58 kilo. Det var med andra ord inte särskilt mycket som tydde på att han något senare fullkomligt skulle slakta det tidigare korvätningsrekordet på 25 varmkorvar i bröd. 

Rekordet, som alltså var en fördubbling av det föregående, slog han genom att använda sig av en teknik där han först doppade korvarna i vatten och sedan krängde till med kroppen för att till synes svälja korven hel. Knepet har sedan kommit att kallas för just Kobayashi Shake och gjorde 23-åringen känd över en natt och Kobayashi med hela matätareliten. 

Efter genombrottet följde fem år av total dominans där Kobayashi ägde korvätarscenen. Till saken hör att just Nathan’s Famous Hot Dog Eating Competition som går av stapeln varje år den 4 juli är korvätarmotsvarigheten till Super Bowl, det blir inte större än så inom matätargenren och störst av alla var Takeru Kobayashi som med sin patenterade teknik verkade i det närmaste oslagbar. Men som alla sagor skulle historien få ett slut. 

2005 började ESPN livesända tävlingen, vilket skänkte korvätarsporten ytterligare legitimitet som just en sport. Det ökade också antalet tittare avsevärt, och Kobayashis status ökade med det. Många andra tävlande försökte även kopiera hans teknik, vilket bland annat resulterade i ett tragiskt dödsfall då amerikanen Walter Eagle Tail kvävdes mitt under pågående tävling. Händelsen fick arrangörerna att bland annat ställa in en pajätartävling som skulle hållas nästa dag.

Två år senare stod Kobayashi åter på startlinjen till Nathan's Coney Island Hot Dog Eating Contest. Denna gång med ett tufft år i ryggen. Dels hade hans mamma nyligen gått bort i cancer, och själv hade han skadat käken. Men icke desto mindre stod han där som storfavorit till att ta hem segern. Det han emellertid inte visste eller räknade med var att doldisen Joey Chestnut, som kom från en familj amerikanska överätare, hade vässat sin träningsteknik i största hemlighet. Startskottet gick och publiken fick till sin glädje se hur helylleamerikanen slutligen övertog tronen på ett övertygande sätt, med 66 korvar i magen. Detta var glädjande inte minst för George Shea, styrelseordförande för MLE (Major League of Eating) och långtida konferencier för tävlingen. Den liga som tidigare hyllat outsidern Kobayashi vände honom nu ryggen, då Shea tog tydlig ställning för Chestnut och gjorde sitt bästa för att öka spänningen mellan kombattanterna. Kobayashis kontrakt med MLE förbjöd honom dessutom att tävla utanför organisationen och konflikten mellan honom och denna ökade gradvis tills dess att den kulminerade under 2010 års mästerskap då den forne mästaren stormade scenen iklädd en t-shirt med texten "Free Kobi". 

Rivaliteten mellan Kobayashi och hans nemesis, både i form av Joey Chestnut men också George Shea och hela MLE, återberättas bland annat i dokumentären The Good, The Bad, The Hungry som hade premiär tidigare i år. Du kanske undrar var? På ESPN, såklart.

Läs även: Himmelriket för korvälskare.