Titiyo och Theodor Jensen kan verka som ett otippat par. Men motpoler attraherar varandra, och deras duo Keep Company är fullständigt självklar och komplett. På samma sätt är de varandras perfekta motsatser och komplement också när Nöjesguiden träffar dem för ett samtal om hur de fann varandra, om den musikaliska kärnan och om överkörda kaniner.
Att utreda ursprunget till Titiyo och Theodor Jensens nyinvigda duo Keep Company är som att prata med ett gift gammalt par som åter hittat till förälskelsen. De korrigerar ständigt varandras minnesbilder, och samtidigt kan de inte låta bli att titta på varandra eller att ta varje tillfälle att småretas kärleksfullt. Att deras historia började hos Fläskkvartetten är de överens om.
- De skulle göra en sådan där skiva där de bjöd in en massa gäster som skulle sjunga varsin låt, berättar Titiyo. Jag blev så nyfiken när jag fick höra inspelningen med den där Theodor Jensen som bara gormade sig igenom sin låt. Jag visste knappt vem han var.
- Jag visste förstås vem Titiyo var, kontrar Theodor Jensen. Men jag hade faktiskt knappt lyssnat på något hon hade gjort.
- Sedan skulle vi vara med på Fläskkvartettens spelning på Dalhalla, och jag ville träffa dig, Theodor. Så jag frågade Örjan i bandet var du var någonstans. Han svarade något om att du inte hade kommit än, men att ”när han kommer så kommer du att veta att han är här”.
- Haha! Blev det så, frågar Theodor Jensen.
- Nä. Vi hälsade utan att jag visste att du var du, ler Titiyo. Och sedan hälsade jag en gång till, eftersom jag inte hade lagt dig på minnet. Sedan, efter konserten, så hade vi efterfest tillsammans med alla som hade varit med, bland annat Frida Hyvönen, minns Titiyo.
De trivdes så bra att de följde med på Fläskkvartettens nordiska turné, där också Freddie Wadling, Nicolai Dunger och Anna Ternheim passerade revy.
- Titiyo hade en duett som hon brukade sjunga med Johan Renck, We Vie, och när han inte kunde vara med hoppade jag in och sjöng hans del, berättar Theodor Jensen. Det var extremt kul, och vi flippade ur rätt mycket på scenen tillsammans.
- Du började kasta upp mig på axeln, skrattar Titiyo förtjust. Vi trivdes verkligen tillsammans.
- Sedan dröjde det ett tag, och så skulle vi gästa samtidigt.
Även parets andra sammanträffande kom tack vare initiativ från gemensamma bekanta.
- Jag skulle gästa Club Killers, minns Titiyo. Så började de prata om att kanske bjuda in dig också. Jag bara ”Yay”!
- Jag var i Göteborg och funderade på vad man skulle kunna göra tillsammans, och genom Club Killers var det ju naturligt att jag tänkte på ska-musik. Och när jag hade en skiss träffades vi för att testa om det funkade med en tonartshöjning. Vi gjorde en demo av Side by Side, och jag tyckte att det lät så bra att låten bara måste vara med på den skiva jag höll på med.
Så Titiyo hamnade i Göteborgs skärgård, hos Björn Olsson som arbetade med att producera Theodor Jensens solodebut.
- Jag minns vad Björn sa till mig. ”Titiyo, det är härligt med en kvinna här”. Annars minns jag faktiskt den överkörda kaninen allra bäst.
- Jag har landställe där i närheten, förklarar Theodor Jensen, och av någon anledning skulle vi åka till mitt hus en sväng. Kanske för att hämta booze? Hursomhelst, på vägen såg vi en påkörd kanin, och undrade hur vi skulle hantera den.
- Men den dog av sig själv, konstaterar Titiyo, inte utan sorg i rösten. Nå, Side by Side blev någon sorts favorit i recensionerna av skivan, och vi gjorde en video till den.
Nu kallar sig paret Keep Company och har spelat in ett helt album tillsammans. Där handlar det inte om skamusik eller egentligen ens pop, utan om tidlösa melodier med lika tidlösa organiska arrangemang, inte så långt från M Wards och Zooey Deschanels samarbeten som She & Him.
- Vad hette de, sa du, undrar Theodor Jensen. She & Him? Coolt namn. Låna mig din penna så att jag kan anteckna, det låter som något jag borde kolla upp.
Det finns med andra ord inga omedelbara förebilder för skivan?
- Nej, jag började tänka på musik för oss, och då kom Sweep Away, förklarar Theodor Jensen.
- Du sa att du ville göra opera till oss. fyller Titiyo på.
- Ja, jag ville att vi skulle göra slutstycket ur Monteverdis Incarnatione di Poppeia
tillsammans, det skulle vara fantastiskt. Helt seriöst.
- Men istället fick Theodor fram Sweep Away, som blev avstamp för hela skivan.
- För mig stod det klart när du skickade tillbaka ditt sångpålägg på den, Titiyo. ”Ah! Det här måste vi göra!”
Och de tidlösa arrangemangen?
- Tja, funderar Theodor Jensen. För mig är det alltid melodierna som är det bärande, det där andra är bara en kostym. Ett tag var jag på väg att pröva att göra body music, till och med, men fortfarande med melodierna som det centrala. Då går det bra att låta dem ha en mer klassisk kostym också, som här.
- Ditt sätt att jobba är alltid väldigt traditionellt, och utgår från gitarren, resonerar Titiyo. För mig brukar det alltid vara tvärtom. Mina skivor har alltid låtit moderna när de har kommit. Det har hänt att vi utgått från ett bra beat eller ett coolt sound. Inför mitt senaste album pratade folk om att jag borde börja med Pro-Tools. Nä, tänkte jag, och köpte en analog gammal skitsynth. Det var annorlunda.
- Det där att en låt ska gå att spela på gitarr, det är lite hårddraget. Men jag tycker att skillnaden ligger i anslaget, och jag är orolig att det hantverket att arrangera orkestrar runt melodier är en konstart som har dött ut.
- Det har du nog rätt i, instämmer Titiyo. Jag tror att Pro-Tools innebar sista andetaget för den sortens hantverk. Det innebar att inspelningar slutade ha en sista tagning. Från den stunden finns det alltid någon liten detalj att gå in och fixa till och ordna.
Live har ni redan hunnit skaffa er ert rätt vildsint rykte.
- Jag vet, nickar Titiyo. Jag var lite skärrad först. Theodor är ju känd som ”Djuret” live. Men vi hittade rätt.
- Vadå? Du är ganska vild själv!
Hur ser framtiden för Keep Company ut? Tänker ni hålla varandra sällskap?
- Vi gör våra respektive grejor på våra kanter hela tiden, tvekar Theodor Jensen. Titiyo pular på ett soloalbum.
- Jag tänkte släppa en egen skiva till hösten, bekräftar Tityio. Men det är klart att det finns en fortsättning för Keep Company också. Det går ju inte att bara göra en platta.
- Det blir en annan helhet när man är två. Det kan bli en sorts pakt, en väldig närhet.
- Inte som dina gamla band, Theodor.
- Nej, där har det alltid funnits någon form av hierarki, någon som har haft sista ordet. Men här krävs det verkligen att vi är helt överens om allt vi ger ut.
- Vi var noga redan från början med att inte den ena av oss skulle stå längst fram utan att det verkligen skulle vara ett par. Det där vanliga tjafset i band om att ”höj mig i mixen. Nej, mig” skulle vi undvika.
Lyckades ni?
- Hm, överväger Tityo. Jo. Någon gång kanske det fanns någon sådan kommentar, men väldigt väldigt sällan.
Foto: Julia Hetta
Stad:
Artist:
Kategori:
