Joy har sin första konstutställning i Stockholm på Snickarbacken 7.
När jag möter EP, turné och konstaktuella Joy M’Batha är det tomt i utställningslokalen. Om några timmar kommer rummet vara fullt av människor som kommit för att inviga hennes nya konstutställning Listen to yourself som gjorts i samarbete med Urbanears.
– Jag måste fortfarande köpa ramar och jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig, men det löser sig, säger Joy
Berätta om ditt samarbete med kampanjen Listen to yourself
– Det började faktiskt med att jag gjorde en annan kampanj med dem som hette Home. Redan då så frågade jag om jag inte kunde få måla på en av deras högtalare. När vi sedan pratade vidare skapades kampanjen Listen to yourself. Det känns så jävla nice att jag har fått göra exakt som jag vill, hur jag vill. Att göra konst är skitkul men det är dyrt som fan. Du har mycket utgifter men sällan en garanterad intäkt. Du har köpt färg och ram, men du vet ju inte om du kommer sälja tavlan. Därför känns det askul att ha fått möjligheten att kunna gå loss och inte behöva gå back.
Hur känns det inför din första konstutställning i Stockholm?
– Det känns helt sinnessjukt, och att det dessutom är i detta område känns helt galet. Jag har alltid målat men det det var ju ungefär ett år sedan jag började med konsten på riktigt igen. Att ett år senare stå på Stureplan, ett område där rika människor bor, känns helt jävla fantastiskt. Detta är ju inte min publik överhuvudtaget, så även om vi bjudit in alla möjliga människor känns det nice att vara i ett rum som jag inte annars känner att jag passar in i eller tillhör. Att nu få trycka upp det i deras ansikten, det är nice. Så jävla tacksamt.
På vilket sätt samspelar din konst med din musik?
– Ja, båda är ju som en dagbok. Jag måste få ut allt jag har i huvudet annars blir jag galen. Min musik är ju spretig och stökig, ledsam och rolig och det tycker jag att min konst är också.
Är det samma Joy som kommer fram i konsten som i musiken?
– Ja, det finns bara en Joy.
Nästa fredag släpper du din första EP på engelska. Hur känns det?
– Jag började med att göra musik på engelska. När jag släppte Kattliv hade jag skrivit typ två svenska låtar och tyckte det var hemskt och svårt. Nu återgår jag till det jag började med och känner mig mycket mer bekväm. Dock, att jag släpper en engelsk EP betyder inget mer än att, jag släpper en engelsk EP. Jag vill göra vad jag vill, hur jag vill, när jag vill. Jag har nog gjort mycket på svenska för att folk har varit peppade på det, och då har jag såklart utnyttjat det och sett till att jag blivit king. Men nu när man har allas uppmärksamhet så kan man chansa lite mer.
Vad är skillnaden mellan att skriva på svenska och engelska?
– Det blir mycket ärligare på svenska eftersom det är modersmålet. På engelska kan jag säga bitch i varannan mening utan att det ligger någon större tyngd i det. Man kan uttrycka sig exakt som man vill och det är nice, men det blir mer blottande på svenska.
Hur ser framtiden ut för dig härnäst?
– Jag ska ut på en liten miniturné till Malmö, Göteborg och Stockholm i januari. Igår bokade jag en resa till Marocko. Jag ska gå på workshops och måla en väggmålning för första gången, jättekul. Jag har massa idéer, jag måste bara hitta sätt att utföra dem. Det är svårt när man är så spretig och konstig som jag. Jag gör bara det jag tycker är kul för stunden och folk litar inte automatiskt på en med vad man vill. Många har nog en felaktig bild av att jag är vårdslös och stökig, men när jag sätter igång med något så gör jag det till hundra procent. Folk undrar ofta “vadå, gör inte du musik nu?”. Jo, men jag gör vad jag vill. Jag kommer definitivt vilja testa lite mer inom skådespeleri, jag ville alltid bli skådis när jag var liten. Man ska testa allt innan man dör. Man vet ju inte vad man gillar innan man har testat.
Ett av verken från utställningen. Öppet från och med fredag den 23e november på Snickarbacken 7 i Stockholm
