De flesta känner igen henne från dansscenen, där hon är koreograf, danslärare och del av dansgruppen Unruly. Imenella beskriver sig själv som en ”kreatör som är kreativ i vad hon vill, när hon vill”. Nu är hon aktuell med singeln Chagga.
På grund av åskoväder som lett till en inställd soundcheck möter jag upp Imenella i lobbyn till hennes hotell. Under Way Out Wests sista dag ska står hon som ett av de avslutande namnen på festivalens schema, med en spelning ute på Stay Out West–området Bananpiren.
– Den här showen känns verkligen speciell på många sätt. Förra året var jag här och då drömde jag om att kunna köra här. Så den är jätteviktig. Den är också mitt första egna set, även om det är ihop med andra. Det är mitt namn som står där, och inte typ som opening act. Jag ser jättemycket fram emot det.
Chagga
Imenella dansar, hon sjunger, hon rappar. Hennes debut skedde inför hela musiksverige, när hon tidigare i år gästade Stor under hans framträdande på Grammisgalan. Strax efter kom hyllande debutsingeln Moves (feat. Yasin, producerad av Savvas) som följdes av en lika hyllad remix. Sen dess har det varit mycket buzz kring 30–åringen som nu börjar göra verklighet av barndomsdrömmen.
– När jag började ta det på allvar, alltså göra musikgrejen på riktigt, kunde jag se visionen och att det skulle hända för mig. Och det är för jag tror på mig själv. Och alla som jag jobbar med runtomkring mig, vi pushar för samma grej. Men innan jag satsade trodde jag nog aldrig… då var det bara en dröm.
Men hur hittar man den här… tron på sig själv? I en bransch som är ganska svår och hård, och speciellt om man är tjej – hur hittade du drivet?
– Jag har varit i branschen hur länge som helst, även om jag inte har varit frontpersonen. Så jag lärde mig hur man rör sig i det också. Jag har dansat professionellt sen 2013, så jag har haft ganska lång tid på mig att ta reda på vem jag är och vem jag vill vara, vilka jag vill representera, vilka jag vill… ska höra mig och förstå mig eller va med mig. Därför tror jag att hela den grejen förenklas nu, jag vet exakt hur människor funkar, hur branschen funkar. Jag har alltid varit tvungen att vara typ en bosslady för att folk inte tar dansare på allvar, och det gör det så mycket lättare nu. Jag tror att folk behandlar mig som jag ser mig själv. Jag har en otroligt stor respekt för mig själv och då tror jag det blir lätt för andra också.
Låt oss prata om din nya singel Chagga. Den har varit ute i typ 24 timmar. Hur känns det?
– Jag är jättestolt över den låten, för det var också den första låten vi jobbade på. Den är min älskling på så många sätt. Vi har haft den i ett år också, så jag har verkligen fått hata den och ogilla den och sen älska den om på nytt.
Vad fick dig att skriva låten?
– Den kom från en konversation med en av mina yngre elever. Jag undervisar i Tensta, dansklasser för yngre tjejer. Hon berättade att hon var tillsammans med en kille från Tensta. När de skulle gå på en dejt så åkte de till Täby och skulle äta pizza. Jag ba ”Pizzan är typ dyrare i Täby, vad menar du?”. Tjejen som berättade den här historien sa då ”Det är för att han är en chagga”. Så jag tyckte bara att det var najs.
Vi alla har ju stått i publiken till valfri R&B– eller hiphop–artist som man dött för och sjungit med när han sjunger om tjejer som är slampiga och horor. Med Chagga är det omvänt och det är så ovant, men välkommet.
– Det var det jag ville. Det revolutionära i Chagga var exakt det där jag ville åt. Att tjejer med all rätt ska kunna peka på killar och säga du vet han är en chagga, precis som de pekar på oss tjejer när Chris Brown sjunger ”These hoes aint loyal”. Vi har fått brösta den och alla andra kvinnoförtryckande texter. Vi har till och med sjungit med och hypeat dem och delat dem trots att de har varit förtryckande texter. Så jag tycker att det ska vara en grej.
Vad inspirerar dig?
– Jag har alltid haft Britney Spears–drömmar. Hon är verkligen någon som jag känt ”Wow” för, likaså hennes produktioner. Men även typ Beyoncé. Så min vision är nästan pop, men jag lever ut det i hiphop och rapp.
Jag upplever att mycket i popmusiken idag influeras från hiphop. Exempelvis hör man mycket trap–element eller har en rappare som gäst kan att det är mkt trap eller rappare osv.
– Jag tror att om man är artist så måste man nog också hitta inspiration i olika genrer. Om du är en rappare så tror folk automatiskt att du älskar Tupac och Biggie och att det är de som är din inspiration. För mig är det verkligen inte så. Jag tycker de va bra artister men de är absolut inte nån jag hade en poster på i mitt rum. I mitt rum var det N’sync, Backstreet Boys, Britney Spears, Christina Aguilera, TLC. Det var dem jag hade på min vägg. Och det är också där någonstans jag hittar min inspiration.
– Om man lyssnar noga på Chagga så hör man, jag kallar de för ”löjliga körer” – popkörer och harmonier. Det är the Britney in me som vill ha de där sakerna. Jag använder inte en vanlig mikrofon när jag uppträder utan jag har en liten Britney–mic. Och det är för att kunna röra mig fritt och ändå använda mina händer. Jag är en rappare. Jag gillar inte orden ”en tjej som rappar”. Jag är bara en rappare med popreferenser.
Det är ju lite därifrån man kommer. De var ju stora artister för att de va bra! Om man lyssnar på Britneys låtar idag så är de fortfarande bra.
– Ja, de är fortfarande så bra! Och det är hållbar musik. Musik som håller i all evighet. Om man är en performer som inte respekterar Britney – shame on you.
Visst är hon i Sverige nu?
– Ja hon är i Sverige idag! Jag fick biljetter till den konserten i present men jag kör ju. Jag får vara min egen Britney idag. Tyvärr Britney.
Chagga finns ute nu. I höst släpper Imenella sin första EP och tar med den ut på en gemensam turné tillsammans med Linda Pira.
