De är tänkta att fungera som oaser, trygga platser där grupper som av olika anledningar känner sig utsatta i samhället kan prata och få stöd utan att bli påhoppade. Men de separatistiska forumen på sociala medier spårar ofta ur och motverkar i många fall sitt syfte när de blir en plats som till och med dömer hårdare än samhället.
Parallellt med identitetspolitikens enorma uppsving har separatistiska grupper på Facebook blivit en maktfaktor att räkna med. Separatism, alltså att endast personer som tillhör en viss grupp får vara med i det separatistiska sammanhanget, är ingenting nytt. Det finns en lång historia av olika grupper som inte tillhör eller har tillhört normen som organiserat sig för att hämta kraft hos varandra. Men nu finns ju internet också.
En av de stora separatistiska grupperna på Facebook är Streetgäris, med drygt 8000 medlemmar, en grupp för de som definierar sig som kvinnor eller icke-binära. Banar Sabet är en av de som var med från starten. I tre år jobbade hon som administratör.
– Jag är inte med längre. Jag fick nog, jag kände bara att nu orkar jag inte hålla på längre. Jag är trött, och det blir man efter så lång tid, säger hon.
“Man tar de förtrycktas sida, men bara de förtryckta som förstår.”
Streetgäris har vissa regler som alla medlemmar måste följa för att inte bli utslängda ur gruppen. Exempelvis är det tänkt att gruppen ska vara ett lärande forum där det är okej att inte kunna allting – att till exempel inte veta vad rasism eller feminism är. Även om det är två frågor som diskuteras flitigt i gruppen.
– Det ska vara tryggt men ibland blir det helt kontraproduktivt när de som är mest utsatta ute i verkligheten också blir det i gruppen, säger Banar Sabet.
Hon berättar att ett av de mest infekterade ämnena i gruppen är det om kulturell appropriering, “CA” (cultural appropriation). Alltså när en person som tillhör en kultur med hög status anammar någonting från en kultur med lägre status, exempelvis när vita har hennatatuering eller sätter på sig en turban.
– Då kan det vara så att en svart tjej från en förort gör ett inlägg om att hon tycker det är okej, för det är fint med cornrows, att hon förstår att andra vill ha det. Så kommer det någon annan som har läst postkolonial teori på universitetet och skäller ut henne för att ha fel åsikt. Hon är säkert också från en kultur med de attributen men har privilegiet nog att ha läst massor om maktanalyser.
– Det är högmodigt att tro att alla ska kunna de här grejerna. Det är elitistiskt. Man tar de förtrycktas sida, men bara de förtryckta som förstår. Det kan bland annat vara en klassfråga, säger hon.
En annan stor separatistisk grupp är Black Coffee för afrikansvenskar som startats av Araia Ghirmai Sebhatu.
– Jag tror att det är Facebook som plattform för politisk diskussion som är problemet. Den ger inte möjlighet för eftertanke och fördjupning. Det är impulsivt, prestigefyllt och hämndlystet. Att lära sig av varandra verkar inte vara målet. Det är ett sånt spel för gallerierna. Det handlar om ytlighet, för alla ser på, det blir en show, säger han.
“Det är ett sånt spel för gallerierna. Det handlar om ytlighet, för alla ser på, det blir en show”
Black Coffee är ett forum på Facebook, men också en fikarörelse där medlemmar träffas i verkligheten för att diskutera – och det funkar enligt Araia Ghirmai Sebhatu bättre. Dessutom verkar bråken i Facebookgruppen minska ju fler träffar som anordnas.
– På Facebook blir det en ytlig kritiskhet. Man tävlar om att ha flest kort rätt, säger han och gör citattecken med fingrarna när han säger “rätt”.
– Utan att förhålla sig till hur verkligheten faktiskt ser ut. TF-diskussionen var ju något som växte fram på soc och gjorde sitt avtryck i Black Coffees forum också. Hur frågan om att respektera någons röst blev dekadent och perverterad till en TF-diskussion tror jag inte någon väntade sig. Det går ju emot hela syftet.
Läs mer: "Identitetspolitik är lite som hipsterkultur och rasism"
Han syftar på diskussionen om tolkningsföreträde, tanken att den som har personliga upplevelser av problemet som diskuteras, är den enda som har rätt att uttala sig – om man ska hårddra det. Kvinnor har tolkningsföreträde i frågor om diskriminering enligt kön.
Men visste du inte att det skulle bli så innan du startade gruppen?
– Jo, jag visste. Men vi har gjort vissa frågor legitima och därmed mainstream, de diskuterades inte ens i communityt innan. Redan där har vi uppnått vårt initiala syfte. Det är också därför det har blivit mer bråk, för att frågorna blivit mer norm. En annan anledning är att jag inte har lika mycket tid att vakta trådar längre. I början satt jag uppe till 3-4 på morgonen varje natt.
Nu har han kapat diskussionen och infört förhandsmoderering.
– Vissa är inte intresserade av diskussion. Det är människor med mycket tid. De klagar på att det är tjafsigt men bidrar själva till tjafset. Det blev för många som bestämde att det skulle vara tjafsigt och jag har inte resurserna som krävs för att stoppa dem.
Samtidigt tycker både Araia Ghirmai Sebhatu och Banar Sabet att separatistiska rum ska vara en plats där du får vara arg, där du har rätt till det. Men att det handlar om på vilket sätt och mot vem.
– Kritiker har en viktig roll i att de flyttar fram positioner. Men det kan de göra i en debattartikel, inte mot en 16-årig tjej från Rinkeby som inte har samma förkunskap, säger Banar Sabet.
Läs mer: Är du woke?!
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2017.
