Annika Fredrikssons långfilmsdebut skildrar hennes systers ofrivilliga uppbrott från sin sambo, när hon lämnas bara några veckor efter födseln av deras gemensamma barn.
När Sandra är nyförlöst med sitt andra barn lämnar hennes pojkvän henne för en annan kvinna. Sandras syster Annika försöker stötta över telefon, en process som sakta men säkert mynnar ut i en dokumentärfilm. I Puss hej då får vi i realtid följa en sorgeprocess under alla faser.
Puss hej då är också Annika Fredrikssons långfilmsdebut och pitchades redan under Tempo 2020. Nu går den upp på svenska biografer.
Jag hade svårt att se hela filmen i ett sträck för jag blev så arg. Säkert har det att göra med att jag själv har barn, men hur gjorde du för att hålla huvudet kallt?
– Det gjorde jag inte. Jag höll inte huvudet kallt. Det var också en av anledningarna till att filmen tog fyra år att göra. Jag behövde den tiden, och även såklart med hänsyn till de inblandade.
Filmen är en lika delar poetisk som politisk historia om styrkan i systerskap och på ett mer generellt plan vad som händer när kvinnan får bära den tyngsta bördan i ett förhållande.
Jag tycker man hör om liknande historier alldeles för ofta, alltså kvinnor som blir lämnade av sin partner antingen som höggravida eller nyförlösta. Har du någon uppfattning om hur vanligt detta är?
– Inte direkt statistiskt. Men min känsla är precis som din att det är så läskigt vanligt. Jag har själv flera i min närhet som har erfarenhet av liknande saker och blir förvånad över hur många liknande historier jag hör.
Samtidigt blir du märkbart påverkad själv, och börjar ifrågasätta om du någonsin själv kommer att våga bilda familj. Hur ser din egen relation ut idag?
– Jag går här med min fyra månaders bebis, så jag har absolut bildat familj. Det blev så till slut.
“Skulle du se till att barnen har vinterskor?” är kanske inte det mest romantiska man frågar på en första eller andra date, men borde vi göra det oftare?
– Jag håller med om att det kanske inte är den mest romantiska fråga att ställa på en date, men samtidigt är min känsla att de flesta kvinnor är medvetna om den sneda ansvarsfördelningen hos heteroföräldrar medan män inte är det på samma sätt. Hur känner du själv?
Man känner sig onekligen träffad och jag mötte verkligen på alla typer när jag själv var pappaledig. Dels de som tog kommando och gjorde jättemycket aktiviteter med sina barn. Men också de som gjorde precis det som mamman hade sagt åt dem och nästan följde ett givet schema med mat och sov.
– Jag tar ju också upp det här att mödra- och barnhälsovården riktar sig så himla mycket till kvinnor. Det är rätt många kontakter man har där man får jättemycket stöd och kunskap. Så att man som kvinna liksom blir den här experten på barnet. Män nås inte av det på samma sätt vilket kanske kan vara en förklaring till att många män ganska snabbt halkar efter och känner sig som andrahandsföräldrar. Många känner nog att "nej, jag behärskar inte det här lika bra. Det är bättre att hon tar hand om det". Så eskalerar det fort och helt plötsligt har kvinnan sjukt mycket ansvar. Sen blir hon utbränd efter några år.
Hur ska man som man då kunna veta hur man ska bete sig i det här skedet av en relation?
– Haha, men gud vilken svår fråga. Hur vet man som kvinna hur man ska bete sig i de där situationerna?
Den var medvetet en aning provokativ.
– Det enkla svaret är väl att man tar reda på det. Män behöver själva vara aktiva i det såklart. Det är inte bara barnhälsovårdens ansvar.
Filmen tar också upp just frågan om män och föräldrastöd. Att män generellt har sämre nätverk i sitt föräldraskap.
– Vi fostras i princip in i de här rollerna. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men vi har fortfarande jättetydliga könsroller. Förskolan ringer mycket hellre mammorna än papporna om det är något med barnet, hela samhället har på något sätt en syn på mammor som förstahandsföräldrar och pappor som andrahandsföräldrar. Män får inte lika många träffar med vården och inte lika nära relationer med sina barn.
Är det synd om oss män?
– Om det leder till att män inte får en lika nära relation med sina barn så kan jag absolut känna att det är jävligt synd om män. Samtidigt blir det konstigt att prata om det i förhållande till hur sviken min syster blev och hur många kvinnor som blir illa behandlade i samma situation. Men man får väl försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Hur fick du barnens pappa Filip att ställa upp på intervjuer?
– Det tog först och främst nästan två år för mig bara att ta den kontakten. Alltså han hade ju förekommit lite innan när jag filmat hemma hos syrran och så, men steget till att jag satt ner och pratade med honom om hans perspektiv tog längre tid. Han är absolut en klok och vettig person i grunden, och han fattade att filmen skulle ta upp viktiga frågor. Jag vet också att han resonerade som så att det var bättre att ge sin röst och sitt perspektiv på vad som hände istället för att ställa sig helt utanför. Sen fick han precis som alla andra som förekommer i filmen titta och komma med feedback under klippningen. Det var en deal med samtliga inblandade.
Förutom att skildra Sandra och Filips relation väcker Puss hej då mycket tankar kring uppfostran, och de konflikter som kan uppstå när föräldrarna hanterar situationer med barnen på olika sätt. Sandra lagar nyttig kålpudding som barnen inte vill äta, då beställer Filip pizza. Det låter kanske som en bagatell men blir i sammanhanget ett tydligt exempel för hur en till synes liten konflikt kan blossa ut i något mycket större, och inte minst en symbol för den klassiskt könsstereotypa rollfördelningen.
Igenkänningsfaktorn är brutal. Det blir som ett Solsidan, fast utan det roliga.
– Det är fint att du säger det, alltså att det väcker igenkänning.
Men om jag vänder spegeln mot dig, vad tar du med dig in i din relation nu när ni är småbarnsföräldrar?
– Jag känner att jag lärde mig mycket av att arbeta med filmen och all research jag gjorde. Jag är inte lika rädd längre, och har nog delvis lyft blicken från min partner till de strukturer som leder oss in i detta.
Förutom att vara en dystopisk variant av Solsidan innehåller filmen mycket värme. Absolut inte minst mellan Annika och Sandra. Men också mellan Sandra och Filip.
– Jag behövde inte leta efter den värmen utan det är så kärlek ser ut. Det är därför det gör så fruktansvärt ont att bli bortvald också, för att det handlar om just kärlek.
Hur mår alla inblandade idag?
– Det känns som att alla är på en ganska bra plats i livet nu faktiskt. De samarbetar kring barnen och har fått det att funka, vilket såklart är positivt.
Känner du dig klar med det här projektet nu?
– Både ja och nej. Jag är klar med filmen, men samtidigt är det nu som det börjar på något vis. Vi kommer att använda filmen för att föra samtalet om det här vidare både bland privatpersoner och yrkesverksamma som möter föräldrar. Så nej, med projektet är jag inte klar. Men med filmen är jag det.
Puss hej då har premiär den 8 december.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2023.
