Hayfaa Chalabi och asylprocessens apati

Nöjesguidens filmredaktör Kasia Syty träffar konstnären vars kortfilm You Must Have Come From Hell har skördat priser på flera europeiska festivaler. 

Kortfilmen You Must Have Come From Hell är baserad på Chalabis tecknade romanprojekt Refugees Welcome? där hon undersökt "förhållandet mellan statliga institutioner, samhällspolitisk diskurs, media och flyktingar". I You must have come from hell delar hon med sig av sin egen asylerfarenhet och ifrågasätter de roller som flyktingar tvingas inta i Sverige.

I filmen bearbetar du din egen asylprocess. Hur var det att gå tillbaka till detta smärtsamma? Varför ville du göra det?

— Känslan av frustration var starkare än smärtan. Frustration över tystnaden kring de hierarkier som fortsätter att dominera berättelser om asylprocessen. Det kändes befriande att gå tillbaka och ge mig själv rätt att berätta min egen berättelse – en bland de många berättelser som Migrationsverket försöker tysta och alienera. 
Jag ville skapa filmen som en motståndshandling mot att Migrationsverket berövar flyktingar rätten att dokumentera vad som sker innanför väggarna på myndighetens kontor.

Vad var svårast att skildra? 
— You Must Have Come From Hell handlar om den apati som finns inneboende i asylprocessen. Det svåraste för mig var att bestämma om jag ville reproducera bilden av den förtryckta flyktingen. Det är en ganska binär skildring och kan leda till att objektifiera flyktingar. Till slut bestämde jag mig för att skildra ångesten som kroppen går igenom genom mina illustrationer, för att visa vad asylprocessen får oss att känna.

Du jobbar främst som illustratör. När föddes idén att du skulle göra en animerad film?
— Jag kände mig lite friare med filmformatet. Bilden och ljudet arbetar tillsammans för att förstärka de känslor jag vill att publiken ska känna inför varje scen. Som illustratör känns det väldigt naturligt att vända sig till animation.

Vilka andra nutida animatörer och illustratörer tycker du att man borde känna till? 
— Jag tycker väldigt mycket om Anna Ginsburgs animationer. Hennes ''What is beauty'' förmedlar ett fint budskap om kvinnokroppar och representation. Jag tycker om många illustratörer men vill tipsa om @artqueerhabibi som skapar fina och icke-binära berättelser om queeraraber. 

I din film använder du dig mycket av musik vilket förstärker budskapet och ger filmen en till dimension - kan du berätta mer om musikvalet?
— Jag har tänkt väldigt mycket på apatiska barn och självmord bland unga ensamkommande flyktingar i Sverige. Att en minderårig överlever krig och bestämmer sig för att avsluta sitt liv på grund av den långa asylprocessen är bara så plågsamt. 
Det fick mig att tänka på barnsånger och speciellt sånger som föräldrar sjunger för sina barn för att få dem att sova. Låten i filmen är en irakisk vaggvisa. Texten består av en enda mening: ’’Jag hoppas att din fiende håller sig långt ifrån dig’'.

Du kom till Sverige som 13-åring och tio år senare tog du masterexamen från Visuell kommunikation på Konstfack. Hur upplevde du utbildningen? 
— Jag tycker att Konstfack och speciellt masterprogrammet som jag läste ifrågasätter normer och hierarkier inom design på ett väldigt seriöst och engagerat vis. Lärarna gör ett fantastiskt jobb för att försöka att förstå och dekonstruera de koloniala och förtryckande normer som ofta reproduceras via design. Jag tycker dock att de flesta konstinstitutioner i Västvärlden brukar romantisera vissa ord såsom avkolonisering utan att ordentligt undersöka vad orden betyder. 

Några framtidsplaner?
— Jag flyttar till London om en månad för att börja mitt jobb som föreläsare på UAL (University of the Arts London). Jag försöker också att fortsätta jobba med min tecknade roman Refugees Welcome?, den är inte helt klar än. Refugees Welcome? är ett projekt som kräver mycket känslomässigt arbete. Därför har det varit en väldigt långsam process. 

You Must Have Come From Hell finns tillgänglig för streaming på Draken Film.