Brooklynfödda Grizzly Bear är tillbaka med sitt femte studioalbum. Austin Maloney har träffat Chris Taylor, Ed Droste, Daniel Rossen och Christopher Bear.
Vi närmar oss slutet av intervjun med Grizzly Bear, och en debatt har brutit ut. Bandmedlemmarna är kända för sin politiska aktivism, och jag har precis frågat dem om politik och artister. Sångaren och gitarristen Ed Droste deltog i Bernie Sanders kampanj inför det amerikanska presidentvalet 2016 och han har kritiserat Donald Trump flera gånger. Nu pratar han om artisters ansvar att uttala sig: ”Jag tycker att om man har en plattform och känner såhär, då borde man säga något. Det gör mig besviken när folk inte gör det, och man måste ifrågasätta varför de inte gör det. Det är vanligtvis för att de är rädda för att alienera sina fans. Men jag tycker att det är fegt att inte säga någonting”.
Multiinstrumentalisten Chris Taylor är lika passionerad: ”Tanken att inte prata om vad Donald Trump gör gör mig nästan illamående”. Gitarristen Daniel Rossen har andra tankebanor. ”Jag tänker att man måste vara försiktig” säger han. ”Jag tycker inte att man ska kalla andra fegisar bara för att de inte uttalar sig som du. Några är bättre på att uttrycka sin aktivism än vad andra är. Jag håller med dig att folk borde uttala sig. Men jag tycker att ’feg’ är att gå för långt”.
Grizzly Bear, som du troligen förstått utifrån denna diskussion, är ett band som lägger mycket tanke bakom allt de gör. Nu är de Brooklynfödda bandmedlemmarna tillbaka med sitt femte album, Painted Ruins.
När jag lyssnade på de två första singlarna, Mourning Sound och Three Rings, slog det mig att soundet är långsammare, tjockare och tyngre än på Shields. Three Rings har ett djupt, drömskt, dimmigt ljud medan Mourning Sound är lite mer drivande elektronisk rock, som folk har jämfört med LCD Soundsystem. Skulle ni säga att det i allmänhet är en annan ljudbild på denna skiva, jämfört med de mer delikata strukturerna på Shields?
Rossen: Jag tycker att det är en rättvis bedömning. Det är tätare, det finns inte så många delikata, lugna ögonblick på denna skiva.
Bear: Jag tycker att det gäller vissa delar av skivan, men det finns ännu många intrikata element där. Men kanske finns det lite mer framdrivning där. Det är kanske lite mer drivande.
Droste: Jag tycker att det känns varmare. Shields kändes kall för mig, och denna skiva känns varm.
Ni kommer till denna skiva från Veckatimest och Shields, två populära och väl mottagna album. Ger det en möjlighet för er att säga ’Okej, de två senaste skivorna gick jättebra, så nu har vi självförtroendet att försöka med något nytt och pusha det i en mer äventyrlig riktning?
Taylor: Jag minns att jag tänkte att det skulle vara roligt för oss att försöka göra en skiva som inte hade syftet att vi måste göra något nytt, utan att i stället finslipa det vi gör bra. Och bara jobba på ljudet som är detta band.
Droste: Jag tänker att det kanske var mindre press, och det tillåter oss att försöka med nya idéer som vi kanske inte hade prövat annars.
Taylor: Vi hade också låtarna nästan klara när vi gick in till studion för att spela in dem. Så när vi spelade in dem kunde vi ha kul med att utforska ljud.
Droste: Det är troligen samma med varje skiva. I allmänhet, vi vill skapa något som låter spännande och fräscht för oss. Jag hoppas att vi alltid fortsätter att växa och utvecklas, så att vi inte göra bara samma grejer. Då är det spännande för oss.
Grizzly Bear har alltid fokuserat på album som en hel upplevelse, snarare än individuella låtar, och Painted Ruins är ingen undantag. Enligt samtliga medlemmar är det en skiva som måste höras i sin helhet för att uppskattas fullt ut: ”Det är en mångfasetterad skiva”, säger Droste, ”När du hör allt tillsammans funkar det som en ljudmässig palett. Jag tror att folk som lyssnar på det sättet kommer att förstå den bättre”.
Vi återvänder till politiken igen, och hela bandet håller med om att händelserna under de senaste åren är bevis för att alla måste göra vad de kan för att rädda världen från katastrofen den verkar vara på väg mot. ”Jag har alltid röstat”, säger Droste, ”men jag kan inte säga att jag har tillbringat så mycket tid på politik, på att jobba på det. Och för tio-femton år sedan kan jag inte säga att jag var så politiskt medveten som jag är just nu. Så man kan säga att jag haft ett wake-up call. Men det har varit allt som har hänt de senaste åren, inte bara Trump”.
Taylor: Bush presidentskap var också en skamlig grej. Men det här är en unikt skrämmande situation, med den här snubben vid makten. Det har skakat om allt, så det känns extra viktigt att engagera sig nu.
Droste: Det är den enda grejen folk pratar om.
Taylor: Ja, han är bokstavligen världens mest kända person. Det är helt sjukt.
Painted Ruins släpps idag den 18 augusti på RCA/Sony Music
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2017.
