Efter flera år i Stockholm och USA bestämde sig musikproducenten Tobias Fröberg för att flytta tillbaka till sitt ursprung på Gotland och fortsätta sitt musikskapande. Stjärnor som Ane Brun, Frida Hyvönen och Kleerup har genom åren fått köa för att komma och jobba med den gotländska producenten.
I en studio i Visby hamn sitter producenten Tobias Fröberg och pillar med den sista mixen på Kleerups nya skiva. I studion han nyligen flyttat in i hänger ett antal gitarrer uppsatta på väggarna, meterlånga mixerbord och otaliga instrument står uppradade längs golvet. Efter att ha lagt sin solokarriär på hyllan bestämde sig han och hans familj för att flytta tillbaka till Tobias rötter på Gotland.
– Gården jag bodde på ser ut som riktigt bra musik ska se ut, stor och väldigt vacker. En klassisk Gotlandsgård som, om man inte vet hur det ser ut, lätt kan förknippas med en fransk villa. Men tänk jävligt bra musik, så ser den ut.
Gården Tobias refererar till var den han och hans familj köpte när de flyttade tillbaka till Gotland 2011 efter många år i Stockholm och runt om i världen. En 1700-talsgård på 500 kvadratmeter mitt ute på landet, som Tobias skötte all sin musikproduktion ifrån. Nu har familjen Fröberg lämnat gården i Viklau för Visby.
– Jag och Peter Morén hade länge en studio tillsammans i Stockholm, där sitter man alltid i små källare. Om den här studion hade legat i Stockholm hade den varit enorm, men med gotländska mått mätt är den inte så stor.
Att jobba från Gotland, med dess avstånd till fastlandet, är inget som har hindrat Tobias i sitt musikskapande. Snarare har han trappat upp sin produktivitet sedan han flyttade tillbaka till ön.
– Jag fick aldrig mina jobb på krogen i Stockholm, jag fick dem baserat på min meritlista. I början var jag lite orolig att jag skulle hamna utanför radarn, men jag fick snarare en identitet i att flytta till Gotland och jobba härifrån. Om artister ville jobba med mig fick de komma till Gotland. Folk gillar Gotland och vill komma hit. Det finns en skön romantisk stämning här och folk har väldigt bra minnen från den här ön.
Enligt Tobias Fröberg finns det inget recept för att bli en framgångsrik producent, utan det handlar om att göra, just det, producera musik.
– Det handlar bara om att göra bra grejer liksom och att inse sina tillkortakommanden. Jag tänker ibland “blev det inte bättre än såhär”, men det är mest ett personlighetsdrag. Visst, jag strävar efter att bli bättre hela tiden. Men det gäller hela tiden att “kill my darlings”. Men det kanske är mina darlings som är min grej. Jag vet inte.
Innan karriären som musikproducent var Tobias Fröberg soloartist och turnerade runt hela USA under eget namn. Han var periodvis bosatt i New York, London och New Orleans, men när han och frun Sandra väntade barn kände han att han inte ville turnera runt och spela på det sättet längre. Det var då han på allvar började producera musik åt andra.
– Jag var länge journalist på en del tidningar i Stockholm, men när tidningsbranschen ändrades till det sämre på 90-talet valde jag att satsa helhjärtat på musiken. Jag fick ett kontrakt på det engelska skivbolaget Poptones, grundat av Alan McGee. Han var tidigare chef på Creation Records och jobbade bland annat med Oasis. På Poptones satt bland andra jag, The Hives och The Libertines. Det var en fantastisk period att leva på det sättet, jag var på konstant turné i flera år. Men det tröttnar man också på till slut.
"De nominerade MÄNNEN i kategorin årets procucent är..."
Producentyrket har länge varit väldigt mansdominerat. Grammisgalan har fått kritik för att bara nominera och prisa manliga producenter. Producenten och musikern Pernilla Andersson gav en känga till Grammis när hon var prisutdelare under galan 2016. Hon avslutade sitt tal med: ”de nominerade MÄNNEN i kategorin årets producent är….” Kritiken att det är ett mansdominerat yrke håller Tobias Fröberg med om.
– Det är i stort sett bara Laleh som fått priset de senaste åren (2005 och 2016). Men jag tror det har att göra med att det länge varit ett väldigt tekniskt yrke, som männen har tagit sån stor plats. Det är det inte på samma sätt längre, nu producerar artister som Laleh, Rebecca och Fiona och Little Jinder sin egen musik och gör det hur bra som helst.
Tobias Fröberg är inte den enda stjärnproducenten från Sverige. Han tror att det svenska musikundret i stora drag skapats genom ett gott självförtroende.
– Vi är hårdare mot oss själva och har ett väldigt högt självförtroende här i Sverige. I många länder duger det att lyssna på kopior. Om originalet är Bob Dylan så lyssnar man på Hollands Bob Dylan, för att hen är ”bra för att vara holländsk”. Men i Sverige går vi inte på sånt där. Vi lyssnar på originalet, och vi kan väldigt mycket om originalet.
Det märks att Tobias själv reflekterat mycket över fenomenet ”det svenska musikundret”. Han drar paralleller till sin egen tid som indieartist:
– Det som jag var med om i mitten av 00-talet med våra svenska indieframgångar, har man flyttat upp till Max Martins nivå med enorma popframgångar istället. Silverskeden i munnen på svenska musikskapare kan helt enkelt vara vetskapen om att det går.
De tidigare nämnda producenterna Laleh, Pernilla Andersson, Max Martin och Tobias Fröberg själv är alla musiker i grunden. Men det är enligt Tobias Fröberg inget måste för att bli en bra producent.
– Det finns väldigt många duktiga producenter som ”ritar” fram sin musik, de vet inte hur man spelar men de vet hur det ska låta. Det är inte svårt att göra musik utan att skriva en ton. Det är som när synthen kom, musiken är inte mindre värd för det. Allt som finns är bara en palett av verktyg som man använder sig av för att göra bra musik.
