Det finns texter man aldrig glömmer. Vissa hade man man velat kunna formulera och skriva själv, andra bär man bara med sig.
En text som dyker upp med jämna mellanrum för egen del, i båda avseenden, är inte en skriven text utan är det mest anmälda sommarpratet i Sveriges Radios historia signerat Athena Farrozad, sommaren 2014.
På ett helt genialiskt sätt inleder hon varje nytt stycke i programmet med en eller flera rader poesi eller litteratur, sedan fortsätter hon och förklarar att hon inte kan prata om det det hon vill prata om på grund av hur jävligt det egentligen är. Egentligen skulle hon vilja prata om träden i Teheran, men måste prata om den växande fascismen, hon skulle vilja prata om konsten och varför den lärt henne mer om världen än någon universitetskurs. Men hon tvingas istället prata om hur högerextremismen normaliseras, en oförglömligt stark lyssning som tåls att lyssnas om på nu mer än någonsin.
Jag behöver låna den formen av henne nu. I denna första lokala krönikan på länge hade jag velat skriva till er om vem jag är, varför Nöjesguiden trots all kritik är viktig för mig och för oss alla, och om våren som exploderar runtomkring oss. Istället måste jag skriva om att ha en splittrad relation till sin stad och självfallet något av det mest uttjatade vi vet: Eurovision Song Contest 2024.
I ett parallellt universum så kan jag medge att det väl någonstans är jävligt synd att EBU lät Israel delta från första början, vilket jag antar att de själva också någonstans inser nu. För visst hade både invånarna, barerna och resten av turistnäringen mått bra av en bögig glitterexplosion i stan med slogan ”united by music”. Men det är i detta universumet vi lever i och vad fick vi? Krypskyttar på tak och tomt ekande barer och affärer. Var gömde sig egentligen alla dessa 300 000 turister som skulle komma?
Jag bor alltså delvis i en stad som skär ner där pengar verkligen behövs och ropar hit en musiktävling med en ständigt växande prislapp som sen tillåter ett land som bedriver ett folkmord delta, ett spektakel som i slutändan skulle visa sig få våra restauranger och affärer gå back? ”Det här är den sämsta veckan sen vi öppnade”, ”Vi gjorde 130 000 mindre än en vanlig helg”. Historierna jag får höra av krögare och butiksägare berättar om siffror som varit sämre än vanligtvis för många. Det enda som sägs ha varit helt fullt varje dag och gjort rekord är SLM, en sexklubb för bögar. Glad för dem får man väl ändå vara, som annars bor i en stad utan en enda homo- eller queerbar.
De förbjuder artister att bära den palestinska flaggan på scen i Folkets Park och pekar på vilken lag då undrar jag, i ett land som erkänt Palestina som stat ett bra tag nu? Och till slut tillåts en koranbränning mitt i alltihopa. A lot of making up to do. Å andra sidan bor jag i en stad som sluter upp när det behövs på ett sätt vi sällan får uppleva, och visar vad folket egentligen tycker. Jag bor i en stad där både Malmö Pride och Moriska Paviljongen drog sig ur Eurovillage, något som de båda säkerligen förlorat mycket tid, pengar och relationer på. Ett civilkurage vi helt enkelt måste betala tillbaka till dem.
Trots behovet av både billigt glitter och glamour och turistintäkter, uteställen som gjort minussiffror och affärer som strulat med extrapersonal för att sen stå tomma så gör det mig ändå stolt. Ingen skulle åka hit och känna sig ”united by music”, för inget som hände under Eurovision-veckan var normalt, varken i Malmö eller Rafah, och vi får för allt i världen aldrig börja tro det. Anyway, för dem som behöver en verklighetsflykt den kommande månaden:
Ciao Cowgirl Gallery Celebration
Fre 14/6, 10:00-22:00, The Cowgirl Gallery, Falkenbergsgatan 4A, Malmö
Vårt favoritgalleri och tillika kaffebar stänger då ägaren ska flytta till Tokyo och plugga konst. Bitterljvuvt, en smula avundsjukt - I mean, Tokyo?! - men med djup tacksamhet: tack för det ni gett oss. Men misströsta ej! Black Archive Sweden tar över, och det är något vi också kan känna oss djupt tacksamma för.
Distortion
29/5-2/6, Över hela Köpenhamn
Våra danska grannars stökigaste gatufest-klassiker. Om budgeten är tight i sommar så ligger Europa ibland bara en tågresa bort, och det här är en av de gångerna. Åtminstone när när det kommer till slutfesten på Refsehaleøn.
Den stora vinfesten
Lör 1 Juni, Folkets Park, Malmö
Vinprovning med besök från vinbönderna, ost, mat från BISè, och livemusik. Folkets Park är vårt igen.
Koo Jeong A - EHM [Event Horizon Malmö]
1/6-25/8, Malmö Konsthall, Malmö
Sommarens utställning bjuder på verket ”OooOoO Malmö” som är en skatebar skulptur helt konstruerad i trä.
Vad än Moriska Paviljongen gör
Som jag nämnde tidigare. Civilkuraget Moriska Paviljongen visade ska betalas tilllbaka.
