I skrivande stund annonseras det vitt och brett för rymdäventyret Metroid: Other M. ”Vem är Samus… Egentligen?”. Frågan är tänkt att egga nyfikenheten och inte minst förhoppningarna om en fullödig exposé av den ikoniska spelkaraktären Samus Aran, och besvara frågan om vad som har format henne till att bli galaxens häftigaste prisjägare.
Är man inte bekant med Samus Aran debuterade hon 1986 i det smått banbrytande Metroid. Iklädd heltäckande rymddräkt antogs hon – av de allra flesta – vara man, precis som alla andra spelkaraktärer under åttiotalet. Det var först när spelet nådde sitt slutskede som Samus kön avslöjades. När rymddräkten föll stod Samus Aran kvar i pixlig lila baddräkt. Knappast subtilt, men tiden och inte minst grafiken var en annan. Ögonblicket när Samus Aran släppte ut håret förändrade allt. I fansens ögon blev Metroid ett stycke digital spelfeminism i åtta bitar och Samus Aran – en kvinna utan märkbart feminina drag – axlade en roll som hittills hade reserverats för män. Sju år tidigare hade Ellen Ripley gjort samma sak i den första Alien-filmen.
Det fanns således fog för att bli orolig när det meddelades att Team Ninja – en utvecklare som huserar spelvärldens skevaste kvinnobild och som i fjol skakades av anklagelser om sexuellt ofredande – stod bakom ett nytt Metroid.
I Team Ninjas tolkning är Samus Arans röst livlös. Den påminner lite grann om en dators ”text to speech”-funktion. Hon ska genomgå grundläggande träning och byter om i något slags Sailor Moon-metamorfos. Jag tror inte mina ögon och en halvtimme senare fullbordas chocken när Samus Aran tömmer sitt hjärtas innehåll. Manusmässigt är det ett totalt haveri – uselhet av en sådan kaliber som Japans mest melodramatiska såpaförfattare hade skämts. 24 år av väletablerade föreställningar raseras på fem minuter.
Men värst av allt är att det inte helt och hållet är Team Ninjas fel. Det smärtar att det här är den Samus Aran Metroid-skaparen Yoshio Sakamoto alltid har tänkt sig – en osäker och obstinat tonåring med grava faderskomplex. Förödmjukelsen och tvånget om underkastelse tar dessutom rent spelmässiga uttryck. I tidigare spel har man utforskat övergivna rymdbaser och allt vartefter fått nya uppgraderingar till rymddräkten. Här finns hela arsenalen tillgänglig från början. Då kör vi, tänker du. Nej, säger Sakamoto och får medhåll av Team Ninja. Samus Aran ska nämligen visa sig foglig och väljer att inte använda några tillhyggen om hon inte först har fått direkt tillåtelse från överbefälhavare Adam, som hon har en tonårscrush på. Spevärldens mest självständiga kvinna reduceras alltså av Team Ninja-patriarkatet och allt sanktioneras av gubben Sakamoto.
Vid det här laget är annonsens frågeställning mer aktuell än någonsin, om än i behov av en omgående omformulering. Den riktiga frågan vi ställer oss är: ”Vem fan är Samus Aran… Egentligen?”.
Bäst just nu
Amnesia
PC Mac/Frictional Games
Viktoriansk skräck av svenska Frictional Games som har den tokläskiga The Thing-hyllningen Penumbra på sitt cv.
Starcraft 2
PC Mac/Blizzard
Sydkoreas nationalsport jämte Taekwondo. Värt att lägga hälsningsfrasen "gl hf" på minnet.
Extra Lives
Bok/Pantheon
New Yorker-skribenten Tom Bisells välskrivna spelmanifest. Med bland annat en fascinerande redogörelse för hur det är att spela GTA på kokain.
