Ska man filmatisera serietidningar gäller det att lyckas på två punkter. Det ska se rätt ut ([I]Hellboy[/I], [I]Ghost World[/I]). Och det ska kännas rätt ([I]Spider-Man[/I], [I]American Splendor[/I]). Det kan låta som en truism, men tänk bara på den kavalkad av katastrofer vi har bakom oss. Ta geniet Alan Moores verk till exempel: [I]Swamp Thing[/I]. [I]League of Extraordinary Gentlemen[/I], [I]From Hell[/I], [I]Constantine[/I] - jag tror knappast det blir bättre av att bröderna Wachowsky givit sig på [I]V for Vendetta[/I]. Och killen som regisserar [I]Watchmen[/I]? En politisk film, följd av [I]Bourne Supremacy[/I]. I det här sammanhanget låter det nästan lovande.
Eller ta Frank Miller. [I]Robocop[/I]-ouvren är en smaksak, okej, men [I]Daredevil[/I] och [I]Elektra[/I]? Inte så konstigt att mannen inte ville släppa sitt mästerverk [I]Sin City[/I] ifrån sig. Det sägs att Robert Rodriguez, som genom sina [I]Spy Kids[/I]-rullar har blivit både rik och salongsfähig, filmade några scener på egen bekostnad, skickade dem till Miller och sade, ungefär, jag älskar de här berättelserna mer än livet självt, men gör som du vill. Han fick tillåtelse att göra filmen och snart satt vi där, världens alla serietidningsnördar, och tittade på trailern om och om igen. Det här är allvarliga saker i vår värld.
Det första som slår en är hur troget bildspråket är. Till exempel [I]Spider-Man[/I]-filmerna har redan innehållit bildreferenser till klassiska sidor eller omslag ur serien, men Rodriguez har löpt hela linan ut. Han verkar använda Millers serie som storyboard. Många bildvinklar och kompositioner är faktiskt så oförändrade, att Rodriguez insisterade på att dela regissörstiteln med Miller.
Dessutom har Hollywood gått man ur huse för att Rodriguez inte ska behöva anställa Ben Affleck. Mickey Rourke. Nick Stahl. Rutger Hauer. Bruce, Clive, Elijah, Benicio. Cool. Lite orolig var jag över bruket av tjejer med markerat igenkänneliga drag. Kommer man inte bara att tänka på att någon är Brittany Murphy, eller Jessica Alba, eller Alexis Bledel? Kanske. Men det ikoniska ansiktet är också sin egen symbol. Det blir som en teckning. Som serier. Och Madonna fungerade ju bra i Warren Beattys [I]Dick Tracy[/I] när det begav sig.
Och plötsligt förstår jag vad det var jag inte riktigt kunde sätta fingret på: [I]Sin City[/I] påminner om [I]Dick Tracy[/I]. Inte bara innehållet. Inte bara bruket av grymma skådespelare (Pacino, Hoffman, Kathy Bates, James Caan, Dick Van Dyke). Den har samma tjocka konsistens på bilderna, samma nästan animerade platta perspektiv, lika lojalt overkliga figurer.1990, tolv år gammal, kom jag hem från bion alldeles lyrisk över känslan att läsa utan att vända blad. Det tog många år innan cynismen korrumperade mina minnesbilder. Beatty regisserar, Madonna är med, effekterna måste vara fruktansvärt föråldrade. Whatever! Det såg rätt ut. Det kändes rätt. Jag ska se om den, och fan vet om inte Rodriguez har gjort det samma.
Stad:
Kategori:
