Felicia Gauffin Jatta: Jag blev antirasist och han blev nazist

10:12 15 Jan 2018

Klockan är cirka 14 den 13 januari. Efter en lång promenad i Göteborgs råa kyla står jag och min pojkvän uppe vid Överåsvallen. Utsikten här skojar man inte bort, vi har hela Göteborg framför oss. Över oss surrar en helikopter. Med skämt i rösten säger jag “är det några nazister ute nu igen?”.

Tjugo minuter går och vi sitter hemma i den trygga värmen. Mina sociala medier har likt en björn som legat i ide hela vintern vaknat till liv. Mina vänner varnar för att gå ut på stan. Min vän, som arbetar ett kvarter i från NMR:s manifestation delar med sig av sin historia från dagen: “Nordfront är mitt i centrala gbg (domkyrkan 5 min sedan) och sprider sitt vidriga budskap. (...) Fick precis kastat i ansiktet att rasblandning är fel och att sådana som jag ej bör vara tillåtna. Dom har tydligen läst religion, var svaret när jag i ifrågasatte detta.”

För tredje gången på mindre än ett halvår är Nordiska Motståndsrörelsen ute på Göteborgs gator. Denna gång krävs inte tårgas eller batong men det gör mig lika otrygg ändå och det är inte den 30 september 2017.

Jag känner igen ansiktena på männen med de gröna fanorna i händerna. En är min gamla skolkamrat och de andra har jag skymtat i kommentarsfälten. En av dem kommer från samma stad som jag. Staden, med sin fästning, som jag kallar hem. Vi har gått på samma vägar. Hamnat på samma fester. Stått på samma bandymatcher. Vi har till och med chattat på MSN en gång i tiden. Vad var det som hände på vägen? Jag blev antirasist och han blev nazist. Jag var tyst medan han skrev ut sin ilska kring de med andra etniciteter än han själv på olika forum. Där även jag blir inräknad. Att jag kunde vara så blind.

Men det handlar inte om blindhet. Det handlar om att väckas till liv. Till den förvillade värld vi lever i. Det som sker på Göteborgs kullerstensbelagda gator är något vi läst om i historieböckerna. När en grupp med förgreningar i något så odemokratiskt som nazismen får stå och skandera ut sitt budskap. När polisen skyddar dem, och inte oss andra. När jag inte vågar hålla min vita pojkvän i handen i ren rädsla, eftersom de anser att rasblandning är sjukt. Då vet man att det är något som är fel. Rejält fel.

Det är som sagt tretton dagar in på det nya året. Det är det här som ska komma att kallas valåret 2018. Det finns mycket jag vill ska ske men min främsta förhoppning är något som just nu känns utom räckhåll – gator fria från rasister och nazister.

 
Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!