Mardrömmen för en skribent är att komma hem från en intervju med bara en massa mummel och några tråkiga ja- eller nejsvar, och sedan försöka hitta ett sätt omvandla dem till en artikel. Det är inte ett problem med Josh Tillman, alias Father John Misty.
Tio minuter in i intervjun har jag fortfarande bara hunnit ställa en fråga. Josh Tillman slutar inte prata. Hans tredje album Pure Comedy är en spretig 75 minuter lång historia som berör allt från teknologi till underhållning, ett album som försöker utforska människor och världen vi bor i.
– Det slog mig att kärlek, i motsats till ett eteriskt himmelskt koncept, är substansen av överlevnad. Det mänskliga sammanhanget är inte bara början, det är hela grejen.
Det finns ingen masterplan som kan förklara varför vi är som vi är.
– Nej, det finns ingen. Och grejen är att det är så mycket mer skrämmande. Vilken plan som helst skulle vara mer tröstande.
Pure Comedy är ett jättelångt album som kokar av ämnen och teman. Var det ett försök att avbilda det där kaoset?
– Det sjuka är hur fullpackad skivan är med ord. En lång instrumentell skiva är en grej, men en lång lyrisk skiva är en helt annan.
Du har fått mycket uppmärksamhet för sin musik, men också för ditt flytande förhållande till sanningen. Är den publika bilden av Father John Misty något du tänker mycket på?
– Det påverkade inte mitt liv tidigare, men det har nått en bisarr punkt nu. Nu är jag som ett meme, och folk kan göra vad de vill med den. De kan få mig att säga vad som helst och göra mig till en symbol för vad som helst.
Just därför, är det inte farligt att skriva meningar som "bedding Taylor Swift, every night inside the Oculus Rift" (från låten Total Entertainment Forever reds anm), för att det kan överskugga hela albumet?
– Jo, men jag njuter också av provokation på en form av grinig nivå. Det är som att spotta från en bro. Det är ett ögonblicks upprymdhet som följs av dagar, veckor, månader av självrannsakan och ånger. Jag skojar inte heller när jag säger att det inte finns något annat namn som rimmar med Rift.
Albumet avslutas med In Twenty Years Or So, en vacker låt som saknar emotionellt slut.
– Det slutar med den mest utnötta lösningen för oss alla, kärleken till en annan person. Min favoritroman av Kurt Vonnegut är Bluebeard. Det finns en expert i boken som pratar om uppenbarelser, och han säger ”jag har aldrig haft en uppenbarelse”. Eftersom en uppenbarelse är när Gud pratar till dig. Då säger han ”Gud håller inte käften. Han slutar aldrig prata med mig. Jag har uppenbarelser, ögonblick när Gud är tyst, även för bara en minut”. Jag tänker att det finns något i det där, i låten som avslutar albumet. Du kan nästan höra låten det borde ha blivit spelas, när jag tar ut de stora svängarna i början av den, och jag pratar om våra absurditeter och våra perspektiv.
Och då kommer du till platsen där du borde skrika ut lösningen.
– Exakt! Det är den uppenbarelsen. De små ögonblicken när det känns som att det inte finns något att vara rädd för, det är de som betyder något. Det är det bästa jag har kommit på. Känn ditt liv. Trots att det kan vara bristfälligt, fånigt och hemskt, är det en stor grej att förlora det.
Pure Comedy släpptes den 7 april. Father John Misty spelar på Mejeriet i Lund den 27 juni, Cirkus i Stockholm 28 juni och på Roskildefestivalen samma vecka.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2017.
