Trots att Esther Kirabo blev signad som 18-åring är det först nu som hennes rejäla genombrott kom.
Esther Kirabo har precis kommit in genom dörren när jag ringer på en bitvis ostadig FaceTime-linje. Vårt första möte börjar med att hon klickar mig och jag blir kvar stirrandes på mitt trötta ansikte. Sedan går det fem minuter och hon ringer upp.
– Hur är läget?, säger hon i mun på mig.
“Bra” svarar jag, och frågar hur det är med henne.
– Det är lugnt. Jag har precis kommit hem från från gymmet så jag har fått lite morgonenergi. Det är en kamp att ta sig upp ur sängen då jag absolut inte är en morgonmänniska, så jag är stolt över mig själv, säger hon med ett av det största leendet jag sett.
Under 2017 släppte Esther de två första singlarna, Kill U och Blunt, signerade med sitt egna namn. Det var dock för fyra år sedan som hon, 18 år gammal blev signad. Sedan dess har hon körat bakom såväl Elias som Eric Gadd och varit förband till Matt Corby och Fatima. Enligt henne själv har hon genomgått en lång resa och vuxit som människa under åren som gått.
– Jag tog studenten, flyttade till London och ville starta ett nytt liv där men det gick inte så bra. Den tiden var den svåraste jag någonsin varit med om, men jag kom ut starkare, säger hon och fortsätter:
– Jag har även spelat väldigt mycket, vilket alltid har det viktigaste för mig. Att vara i studion och skriva är kul men att faktiskt gå ut, se folket och ge liv till låtarna har varit det jag älskat med musik så länge jag kan minnas.
Kärleken för musiken säger hon finns i blodet. Med en pappa som är en genuin musikälskare och en mormor som var körledare i Ugandas största gospelkör, är det dock kyrkan som har betytt mest för att föra Esther till musiken.
– Under uppväxten i kyrkan har musik alltid funnits närvarande. Det var inom de väggarna som grunden lades till det jag vet om musik idag.
Som sjuåring började hon spela trummor. Hon fascinerades över hur man kunde slå på något som sedan lät så nice. Hon förklarar mötet som kärlek vid första ögonkastet.
– Min mamma har berättat för mig att jag alltid sjöng. Dock tog det ett tag innan jag vågade sjunga på scen.
Det var först när hon såg kvinnor, vilka som idag kvarstår som stora inspirationskällor, som hade kroppar som henne på tv – Destiny’s Child, Lauryn Hill och Erykah Badu – som hon insåg att även hon kunde stå på scen och sjunga.
– Det föll in ganska naturligt ändå. Jag var omringad av människor som sjöng, i och med trummorna var det ju även jag som drev beatet till dem.
Senare i år, hon vet inte riktigt när, kommer hon att släppa sitt debutalbum. Trots att hon just nu har cirka 30 låtar att välja mellan förklarar hon att det fortfarande känns som om det är något som saknas.
– Det känns som att det finns något där ute som jag behöver säga och som jag behöver bli inspirerad av.
Vart finner du inspiration då?
– Jag finner mycket inspiration i annan musik och i vardagen. Seinabo Seys senaste är till exempel helt fantastiskt. Det visuella är otroligt och att hon gjorde det där nere – hemma – det är fantastiskt.
Är det något du skulle vilja göra?
– Ja!, säger Esther på en millisekund, och fortsätter:
– Ett av mina ultimata livsmål är att bygga upp och hjälpa mitt hemland som Uganda är. Det är av negativa skäl som jag fick födas här i Sverige och då känner jag ett ansvar som svart, ugandier och afrikan att ge tillbaka. Dessutom vill jag skapa konst som resonerar med människor samtidigt. Det är mitt sätt att tolka och filtrera min värld.
Stoltheten av att tillhöra den afrikanska diasporan är något som bland annat återkommer i hennes val av kläder. Hon förklarar att det delvis är ett ställningstagande, men även att det är i de färger och mönster man associerar med den afrikanska kontinenten som hon känner sig bekväm i.
– Jag har definitivt en tanke i allt jag gör gällanden musiken och artisteriet. Jag försöker också alltid tänka en extra gång hur jag uttrycker mig, för det är något som kommer publiceras och sedan associeras till mig.
Något hon har varit mån om sedan start är att genom sina liveframträdanden skapa något som hon kallar “streetbuzz” inför hennes släpp.
– Jag vill kunna ge folk något att nappa på och hålla fast vid innan musiken har kommit ut.
Att äntligen få släppa sitt debutalbum ser hon som en dröm som går i uppfyllelse. Samtidigt känner hon sig väldigt priviligerad att det just är hon som får chansen att göra det.
– Det är jättefint och jag är taggad. Det ska bli roligt att se hur det tas emot.
– Min musik är en cocktail av olika musikgenres och ett uttryck som jag tror Sverige kommer bli intresserad av.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2018.
