Många får något begeistrat i blicken när man börjar prata om [I]This Life[/I], eller [I]Livet kan börja[/I], som serien hette i Sverige. Utan tvekan lyckades serien om de kollektivboende juristerna slå an en alldeles särskild ton i tv-medvetandet - trots att den i Sverige sändes på undanskymda sändningstider och med fåniga trailers om att den skulle vara "världens sexigaste tv-serie".
Det gör förstås att förväntningarna är höga när This Life-producenten Tony Garnetts nya serie om ett gäng 20-någonting i karriären kommer på svenskt tv. [I]dotcom[/I], eller [I]attachments[/I], som serien heter i original, utspelas på ett litet, nystartat webbföretag som driver siten seethru. I centrum står paret Luce och Mike som både har ett förhållande och företaget ihop. Tillsammans med sina anställda försöker de överleva den rätt kaotiska verklighet som fram tills för några månader sedan kallades Den nya ekonomin.
Seriens webbföretag producerar den kreddiga webbsiten [LINK://www.seethru.co.uk|seethru|_blank] och medan serien visades på brittisk TV kunde man vecka för vecka följa hur väl byrån fungerade. Var det kaos i veckans avsnitt var det kaos på siten, och så vidare.
Att förlägga en serie till något så tidsenligt som IT-branschen är förstås en genväg in i zeitgeisten som inte uppskattas av alla. I Storbritannien startades snart siten [LINK://www.everyonehatesattachments.com|everyonehatesattachments|_blank]där folk kunde anmärka på felaktigt använda fackuttryck och andra faktafel. Inte blev situationen bättre av att ensemblen innehåller klyschiga karaktärer som datanörden Brandon som har glasögon, åker skateboard och aldrig haft en flickvän.
Och viss kritik är helt rättvis. Det är både mer oväntat och egensinnigt att lyckas göra en serie om några jurister på dammiga advokatbyråer fängslande - i längden blir det faktiskt irriterande att se en semi-hipp webbdirektör gnälla över att han redan bränt alla miljoner som finansiärerna gett honom.
Annars är likheterna stora mellan [I]Livet kan börja[/I] och [I]dotcom[/I]. Skådespelarna är oetablerade och blandningen av karaktärer innehåller såväl överklass som en homosexuell. Dessutom sparar man varken på sexscener, kollektivboende eller snortande.
Trots att producenten Tony Garnett visar viss brist på fingertoppskänsla lyckas ändå [I]dotcom[/I] göra mig beroende på bara några avsnitt. Kanske för att serien är nästan helt ensam om att fylla glappet mellan skolflicksmeserierna i [I]Felicity[/I] och familjebesvären i [I]Sopranos[/I].
Stad:
Kategori:
