Döskalle & Mästerligt möter Markus Krunegård

Redaktion 12:37 16 Sep 2008

 Linus Hallsénius

När Nöjesguidens egna Ler och Långhalm träffar Markus Krunegård på en parkbänk i höstnatten leder det till ett samtal om...

När Nöjesguidens egna Ler och Långhalm träffar Markus Krunegård på en parkbänk i höstnatten leder det till ett samtal om allt från närhetsfobi till frilagda granar. Men framför allt möts de trenne i en gemensam kärlek till det egna kraniet — stort, fyrkantigt och åtminstone för tillfället fyllt till bredden med mycket dåligt vin.

Beskriv ditt huvud.
–Det utgör typ en åttondel av min kroppslängd precis som toppen på ett isberg. Enligt den senaste EEG-utskriften ser det ut som ett fågelbo där inne, det är därför jag inte har något körkort. Att det är brett och kan tänka brett har redan framgått med all önskvärd tydlighet.

Varför gömmer du dig alltid bakom luggen sådär?
–Det är väl inte så svårt att räkna ut, förr gömde jag mig bakom föräldrarnas ben bland kundvagnar och otäcka människor. Nu är det luggen som agerar värn mot verkligheten och alla otäcka människor, dessutom är ju mitt ansikte stort och fyrkantigt vilket blir mindre påtagligt med hjälp av asymmetri. Försökte ha stekarfrisyr ett tag, tänkte att det var lämpligt att launcha den nya frisyren i en video men då ringde en förbannad skivbolagsidiot från England och undrade på obegriplig cockney “What’s with the fucking backslick, Markus?”. Jag förstod att han var arg och så blev det ingen englandslansering. Så nu tar jag det säkra – gör som Kalle Anka, Einstein och Hitler, håller mig till min grej.

Tror du att du hjälpte till att starta den rådande vampyrtrenden?
–Ja, jag satte fingret i luften och bestämde åt vilket håll alla skulle gå. En annan rådande trend är ju att hata lajvare och gycklare, men jag börjar bli sugen på liverollspel. Skjuta barn med morot och sånt.

Vem i Kent skulle du säga att du är mest lik?
–Det borde ju rimligtvis vara någon av finnarna men jag skulle nog säga Martin Sköld, han har också ganska stort ansikte och snedlugg. Hans hår är väl också råttfärgat? Lite intressant fakta för dig som verkar så nere med mitt utseende: Mitt hår blir ljusare år för år, det är spännande. Snart kan jag måhända svara Sami Sirviö på samma fråga.

Skillnaden är väl att Kents hårfästen befinner sig några decimeter längre upp än ditt.
–Jaha.

Har din norrländska familj problem med att du är så mesig?
–Konstigt, jag känns inte alls vid din beskrivning. Jag har heller ingen norrländsk släkt, men en massa tuffa finnar som förökar sig som kaniner. Om du muckar med mig muckar du med hela Tornedalen, dessutom har jag släktens finaste läppar.

Synd att artistnamnet “Den rockande samen” skapades redan 1959 av Sven-Gösta Jonsson, inte sant?
–Åh, femtiotalet! Jag såg Mitt liv som hund, grät och längtade dit. Ja, det var ju synd det där med samen, kanske skulle vara bra att klä sig lite färggladare. Men du, lite fakta: Finnar är nödvändigtvis inte samer.

Vi har hört att du är besatt av kepsar. Fula kepsar. Du har visst en som det står “Kurdistan” på.
–Ja, det stämmer men de är inte fula, det är bra med keps om man har långt hår och sitter nedböjd över en dator, istället för diadem liksom. Den finaste hittade jag i Kärrtorp, det står “Captain” på den. Jag tror att jag skulle kunna bli en bra chef. Inte huvudchef, men gärna mellanchef.

Samtidigt har du sagt att du efterlyser någon slags chef i ditt liv. Varför tar du inte bara och blir kristen? Med albumtiteln och symboliken är du ju ändå halvvägs liksom.
–Ja, eller bli mästrad på S&M-klubb. Det där handlade mer om att jag saknade och saknar rutiner, en chef att imponera på och ett schema att följa gör att man känner sig mindre lat. Jag känner mig lat.

Har du fortfarande ångest över att du testade wokad älg för en lokaltidning på Arvikafestivalen?
–Det hade jag lyckats glömma, tänkte att det som skrivs i Nya Wermlands-Tidningen stannar i Värmland men icke, jävla internet. Ja, jag har ångest. Där någonstans går väl gränsen för vad man ska tacka ja till. Wokad älg har kanske inte så mycket med min musik att göra och steget från wokad älg till Så ska det låta är inte så långt. Men vafan, man vill ju vara så jävla trevlig och tillmötesgående, usch. Min vän Christoffer Roth sa det där mycket bra: “Man ska inte vara snäll på sin egen bekostnad”.

Du har varit programledare i P3. Har du journalist-ambitioner?
–Nej, det har jag väl inte men jag tycker om att prata utan att upprepa mig. Jag såg programmet som en stimulerande utmaning, det var mycket roligt. Det är jättesvårt att låta glad och trevlig, få folk att trivas som på mammas femtioårskalas. Det är mycket svårare än att låtsas som om man har en hemlighet, att vara trulig med gitarr på en scen som Bob Dylan är skitenkelt. Jag hyser numera den största respekt för exempelvis Anders Lundin, Babben, Kristian Luuk och liknande trivsel-personer.

Vad är det konstigaste du bildgooglat?
–Jag lärde mig det där alldeles nyss. Förutom naket så är det väl granar, jag sysselsatte mig under stora delar av förra hösten med att frilägga granar i Photoshop. Då googlade jag upp en herrans massa granar och hängde på olika granodlingssidor. Det sjukaste är att jag nyss också blivit allergisk mot just gran, allt jag gillar blir det något strul med. Frilagda granar är väldigt snyggt.

Har du några komplex? Utseendemässiga alltså.
–Jag har trott att jag är på väg att bli fet i 15 år, annars är det väl inget. Det är ju jag som är den berömde sångaren Markus Krunegård och komplex är missklädsamt.

Vilken är din favoritfobi?
–Jag lider nog inte av några men det är svårt med närhet.

Visst är det väl du som sjunger “Jag vill ha en synth, farsan” i Macken?
–I wish. Däremot fick jag faktiskt en synth när jag komfirmerade mig, till skillnad från berättarjaget i låten.

Vad är det för märkliga miner du gör i Jag Är En Vampyr-videon (den med budget motsvarande en defekt pantburk)? Du ser ärligt talat inte klok ut.

–Men hej, det är inte jag som har ett överdimensionerat mjukis-huvud. Idén till videon kom av två enkla anledningar: Att man aldrig är snyggare än när man speglar sig på krogen efter två öl. Det du ser och inte gillar är alltså min spegelmin efter några öl och framåt. Sedan ville Jens Sjögren kombinera att göra något kreativt tillsammans med att dricka öl och hinna träffa lite kompisar.

När hatar du dig själv som mest?
–Runt 04:48 är det jobbigt att vara vaken om man inte vill vara det, då kan ett litet frö till problem snabbt utveckla rötter och grenar så att hela skiten blir till en stor ekskog av trubbel. Men jag försöker att inte hata mig själv, det överlåter jag åt andra. Sedan kan jag visserligen vara överkänslig mot att andra hatar mig, och det hatar jag. Så jag hatar alltså att jag bryr mig, att jag är lättstött.

Berätta en bra groupiehistoria!
–“Ladies, boys, groupies, one two three four”, är den bästa inräkningen till en låt jag hört, av och med Hurriganes.

Avfärda en aktuell, svensk artist.
–Åh, det här gör jag ofta med mina vänner men du är inte en av dom, sorry. Det tar lång tid att bli min vän, som Jari sa till Fredrik Virtanen.

Du bodde tidigare i Uppsala. Hur många Livets Ordare känner du och vad brukade ni göra ihop?
–Vi lekte Kristi Brud, pastor och barnflicka. Lite som mamma, pappa, barn.

“Allmogegoth” säger du. “Tweegoth” säger vi. Blir du arg nu?
–Kärt barn, många namn.

Har du haft sexfantasier om Emmylou Harris? Vad händer?
–Nej, det har jag inte haft, men hon sjunger fantastiskt. Och det brukar vara synonymt med att vara bra på allt som har med utlevelse att göra. Det är ju också spännande att hon pratar engelska och är äldre.

Du borde ha en modeblogg med “Dagens outfit”. Olika luvor typ.
–Tycker du? Jag och Winnerbäck kanske kan starta en sådan.

Vad är du så sur för?
–Du verkar bara ha umgåtts med mina pressbilder och ex-flickvänner. Vissa har det, andra inte, och du har uppenbarligen inte haft nöjet att få se ljuset och mitt vackra leende.

Stad: 
Kategori: