Dö klubbdöden

12:06 25 Sep 2013

Bildmontage av bilder från José Figueroa.

En av de dokumentärfilmer som det har tipsats mest friskt om är Party Monster från 2003. Filmen handlar om Michael Alig, New Yorks klubbkung på 80- och 90-talet som var känd för sitt stall av klubbkids men idag förknippas snarare med det brutala mordet på Angel Melendez efter år av droger och skulder.

Alig, som idag twittrar samtidsspaningar från fängelset, har dock aldrig riktigt kunna lämna den nostalgiska klubbvärldens medvetande. Nu sätter Isabel Cruz Liljegren tillsammans med Dramalabbet upp musikalen Dö Klubbdödenen normkritisk föreställning om Alig, bäste vännen James St James och klubbscenens öde.

Isabel Cruz Liljegren är konstnärlig ledare för scenkonst- och performancegruppen Per.får.mens., har skrivit manuset och får här svara på ett gäng frågor om klubbmusikalen. 

Varför fastnade du för Aligs historia?

– Jag är intresserad av subkulturer, av människor som väljer att leva sina liv annorlunda från vad som förväntas av dem. Av hur en påverkas av sina val och vad valfrihet egentligen innebär. Hur fria är vi att skapa oss våra drömvärldar? Varför gör vi inte revolution? Det känns som att motståndet flödar strax under alla polerade ytor. Ojämnställdhet och orättvisor får radikala grupper att växa sig starkare. Jag känner av en dunkande längtan i vårt samhälle efter något mer än vad det erbjuder. Efter något annat än kapitalistiska och individualistiska krafter. Vi är så många som inte passar in.

– Michael Aligs historia och Club kids-rörelsen är en manifestation av just ”något annat”. Av att det finns andra alternativ. För oss som inte passar in eller inte vill göra det. För oss som längtar.

Kommer musikalen likna Party Monster?

– Manuset är baserad på James St James roman Party Monster, på filmen, på dokumentären samt på en massa youtube-klipp. Den kommer absolut att likna filmen men musiken är nyskriven och tillför en helt ny dimension till berättelsen. Föreställningen är väldigt visuell och rummet är specialdesignat för att ge en känsla av svartklubb i New York. Vi ville komma bort från det klassiska teaterrummet och skapa en musikal som är en klubb som är ett tryggt rum där normbrytare får vara norm.

Lissi Dancefloor Disaster (som annars säger sig ta en paus) har skrivit musiken. Hur kom de med i bilden?

– Jag och regissören Gustav Englund frågade dem för att de är genier och politiskt aktiva i queerkretsar och klubbsammanhang. De tackade ja för att de också tilltalades av att bryta såväl könsnormer som normer för hur livet ska levas samt för hur musikal ska göras.

Om man inte var med när det begav sig, kommer man fatta grejen nu?

– Musikalen utgår från en publik helt utan förkunskaper om historien. Jag tror att många kommer att känna igen sig i det allmänmänskliga sökandet efter kärlek, identitet och efter en plats där en passar in.

 

Aligs twitter har i skrivande stund drygt 3000 följare. 

 

Föreställningen har urpremiär den 2 oktober på Dramalabbet. 

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!