Nöjesguiden har pratat med Alex Schulmans mormor som inkarneras i filmatiseringen av Bränn alla mina brev.
Århundradets kulturfejd bottnar i en kärlekshistoria mellan översättaren Karin, gift med litteraturvetaren Sven Stolpe, och författaren Olof Lagercrantz. Triangeldramat och orsaken till varför de två kulturmännen hyste ett brinnande hat mot varandra blev kända för allmänheten när Alex Schulman, barnbarn till paret Stolpe, började gå i terapi för att hitta nedärvda anledningar till sitt ”inneboende mörker”. Detta resulterade i ett släktforskande som i sin tur blev den bästsäljande boken Bränn alla mina brev.
I höst är det dags att omvandla bok till biofilm. I filmversionen, där den belästa Karin Stolpe med oskuldsfulla rådjursögon spelas av den porträttlika Asta Kamma August, står hennes val mellan Bill Skarsgård (tjurig Sven Stolpe) och Gustav Lindh (ung och passionerad Olof Lagercrantz). Jag ringer Asta för att reda ut vem Alex Schulmans mormor var, hon som för det mesta framställs som en slags trofé i kampen mellan två av det svenska kulturlivets största ärkefiender.
Man blir lite trött på den sortens tupprivalitet som pågår i Bränn alla mina brev och önskar att Karin kunde få vara sig själv, utan att ständigt behöva förhålla sig till någon av dessa galna karlar.
— Deras rivalitet var så stark. Sven skrev till och med en bok om Olof Lagercrantz som var en renodlad hatbok. Och Karin blev något slags offer för det där. Jag har undrat över hur mycket det handlade om ren kärlek och hur mycket som bara var markeringar och maktdemonstrationer. Men jag försökte fokusera på vad hon ville och kände i alla situationer. För mig var Karin ett subjekt.
Det finns så lite information om henne som person och hennes känsloliv.
— Det enda man vet om Karin Stolpe i den här konflikten - den enda källa där Karin faktiskt är avsändare - är hennes röst i de brev hon skickade till Olof. Det finns annars ingen dagbok och ingen insikt i vad hon kände och tänkte. Allt är Alex Schulmans gissning, baserad på att han kände sin mormor.
Har denna ovisshet gjort det svårt för dig eller tvärtom?
— Det var en fördel. Det gjorde att jag aldrig kände att jag skulle spela en känd person. Jag behövde inte ta mig an henne som offentlig person utan snarare försöka hitta henne inom mig.
Vem var hon?
— En väldigt hemlighetsfull karaktär. Jag försökte hitta en konflikt i henne, två motstridande viljor och sedan på något sätt balansera mellan dem. Hon lever i skuld till Sven och vill tillfredsställa honom, vara en trogen hustru, göra rätt och vara till lags. Det är en väldigt stark drivkraft inom henne. Sedan finns det den andra helt motstridiga drivkraften som är en vilja att slå sig fri och följa sina impulser och vara den hon egentligen är. Hon försöker lägga band på sig och samtidigt ge sig själv upprättelse. Jag kan relatera till det, om än i mindre dramatisk utsträckning.
När Asta lyssnade på ljudboken Bränn alla mina brev bröt hon ihop under en tågresa. Hon berättar att det berodde till stor del på den skam Karin bar på.
— Och hennes stegrande förintande av sig själv. Att Svens kontroll över henne och hans förakt kryper sig in hos henne också. Att hon börjar känna ett så starkt självhat. Vilket jag också har läst mig till i hennes andra brev som inte fick plats i filmen. Där är det så tydligt att hon skäms så otroligt mycket över den person hon är och de val hon har gjort. Den skammen tyckte jag var så drabbande och sorglig.
Förutom skammen handlar filmen om en brinnande svartsjuka. Hur hanterar du det?
— Jag blir aldrig svartsjuk. Därför kan jag bli provocerad när folk agerar ut sin svartsjuka, för jag har väldigt svårt att relatera till den. Men som jag har förstått det är det en urkraft som har funnits i alla tider.
Vad skulle du fråga Karin Stolpe om om du fått möjligheten?
— Åh gud, jag har verkligen tänkt på det. En sak som jag har undrat sedan jag läste boken första gången och under hela inspelningen och även efter, är vad Karin och hennes kompisar pratade om. Jag minns att jag tänkte på att hon inte interagerar med en enda annan kvinna i hela filmen. Och jag har fantiserat om vad skulle hon prata med sina väninnor om. Jag har önskat henne att hon skulle få sitta med några, dricka vin och bara prata av sig. Det samtalet hade jag gärna varit en del av.
Tror du att regissören Björn Runge medvetet valde en Skarsgård och en August för det här kultursläktjobbet?
— Haha jag har aldrig tänkt på det. Björn hade säkert en tanke med det.
Bränn alla mina brev har premiär den 23 september.
Läs även: Alex Schulman: "Det har aldrig varit roligt att göra podden"
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2022.