Anna Fock och likgiltigheten

Anna Focks Kustobservationer är en nutida roman om saknad, likgiltighet och bekvämlighet.

Kustobservationer utspelar sig i Tallinn och på Östersjöns Sverigebåtar. Romanen är Anna Focks fjärde och handlar om Estniska Liis. Hon är i 30-års åldern och när ensamheten kryper sig på besöker Liis källarbarer och konstnärskaféer. Hon tyr sig motvilligt till Tinder i saknaden efter sin pojkvän som valt att fly Estlands mörker för Filippinerna och nu är okontaktbar.

Boken beskrivs som en nutida flanörroman och när jag frågar Anna vad hon själv har för relation till begreppet svarar hon att hon nog är ganska fördomsfull. 
– Säger någon flanörroman så tänker jag omedelbart att det är en bok om en snubbe som ägnar all sin tid åt att gå omkring i Stockholm och glo på saker. 

I Kustobservationer får vi i stället följa Liis till barerna, på tinderdejterna med män med ormar som husdjur, till vänner med råd som ofta är allt annat än goda – i ett slags likgiltigt mellantillstånd som många lär kunna känna igen sig i. Jag frågar Anna hur idén till boken föddes.
– Egentligen var Kustobservationer inte så mycket av en idé, mer ett behov! Jag längtade till Tallinn, och eftersom jag inte kunde åka dit som jag brukar under pandemin blev lösningen att skriva. Skildra mina efterlängtade stamhak och återuppleva kvällar med vänner som jag inte hade träffat på länge. Men scenerna mellan kapitlen har jag länge velat använda. De flesta är sådant jag själv har sett eller upplevt, men jag har inte vetat hur jag skulle kunna göra litteratur av sådana små ögonblick. 

Huvudkaraktären arbetar som korsordsmakare och hyttstäderska. Var kom inspirationen till detta ifrån?
– Från början var Liis korsordskonstruktör på heltid, men jag hade länge velat skriva en roman där huvudkaraktären har ett vanligt kneg, utan att det för den sakens skull behöver vara arbetarlitteratur i vanlig mening. Att hon blev hyttstäderska på en färja som går mellan Estland och Sverige hade flera fördelar. Jag har starka kopplingar till Estland, ser Tallinn som mitt andra hem och kan nog inte anses vara helt och hållet en utifrånbetraktare, men jag är trots allt svensk och kanske ändå ser vissa saker på ett annat sätt än en jämnårig som vuxit upp i landet under nittiotalet. Nu blir det lite meta: genom att låta svenska turister vara en del av min estniska huvudpersons vardag kunde jag smita runt en del av mitt mellanförskap genom att låta Liis iaktta hur svenskar betraktar Estland. Men jag ville också behålla korsordsspåret, mest för att jag är så fascinerad av hur stort det är i Estland. Vissa konstruktörer är riktigt kända, folk i allmänhet känner till dem. 

Flera av dina böcker utspelar sig öster om Sverige. Kustobservationer i Baltikum och både Absolut noll och Väderfenomen i Ryssland – hur kommer det sig?
– Jag har varit många gånger i framför allt Estland, men nu mer även i Ryssland. När jag skrev Absolut noll hade jag bara varit där en vecka, men då studerade jag ryska så det var inte en helt obekant miljö eller kultur då heller. Att jag dras österut och skriver mycket om den postsovjetiska erfarenheten tror jag beror mycket på en dragning till platser där folk har levt märkliga liv och länder som håller på att återuppfinna sig själva. Även om ekonomi och levnadsstandard förbättras och det blir mer och mer likt Sverige på många sätt så finns det fortfarande så många kontraster mellan gammalt och nytt och öst och väst, och en del av den där speciella kreativiteten finns kvar. Man kan fortfarande se folk som säljer rökt fisk ur en gammal brödbil, till exempel. 

I en recension av boken skrivs att "Liis är en kvinna som inte riktigt vet vad hon vill. Hon är varken lycklig eller speciellt olycklig, hon har inga stora drömmar. Det är ett liv helt enkelt, varken mer eller mindre." - detta känns både som en, tyvärr, mycket vanlig, men också en tragisk beskrivning av en livssituation. Vad tänker du själv om detta? 
– Jag kan lätt leva mig in i Liis mellanläge. Kanske inte så konstigt eftersom jag har uppfunnit både Liis och hennes liv, men hon har ju hamnat i en situation där hon hur hon än gör förlorar någonting av det som en gång gjorde henne lycklig. Hon kanske kan spåra sin stora kärlek, men för att vara med honom igen så måste hon lämna sitt hem, sitt liv och allt hon känner till för en plats hon inte är intresserad av. Vad skulle hända med mig själv om någon av de delar som gör att jag numera är lycklig i mitt liv försvann? Å andra sidan är jag lite av en Liis, som trots allt kan vara rätt nöjd med att helt enkelt leva och undrar varför det är så viktigt för alla andra att hon ska sträva efter mer hela tiden. Tak över huvudet, lite kärlek och en pilsner räcker rätt långt.

Vad läser du i sommar? 
– Det är verkligen ett lyxproblem, men jag har haft tid att läsa så mycket på sistone, så jag har plöjt igenom alla de böcker jag hade köpt och var sugen på. Jag läser nog om gamla favoriter i sommar, Anna Karenina borde till exempel räcka i några veckor åtminstone.

Kustobservationer finns ute nu.