I det meningslösa krigets skugga växer Andreas Bjunérs film till något mycket större än ett personligt familjeprojekt. Nöjesguiden har intervjuat filmaren om hans unika mormor Unni.
Andreas Bjunérs mormor Unni växte upp i krigets Oslo. Nu drygt åttio år senare jonglerar hon seniorkör, kärleksmöten och partyn. I Andreas film Mormor, kriget & kärleken beskriver hon engagerat hur en tonårsbrevflirt tog henne bort från Oslo och en våldsam far till ett nytt liv i Sverige. Mitt i berättelsen bryter ett nytt krig ut och väcker dåliga minnen.
Huvudpersonen själv var inte så begeistrad över projektet till att börja med och mycket förvånad att Andreas ville filma henne. Jag undrar hur han gjorde för att övertyga henne om att medverka.
– Hon var inte så svårövertalad ändå. Mormors livshistoria är för viktig för att inte berättas och bevaras för framtiden och jag tror att hon gillade tanken på att finnas kvar också efter att hon lämnat oss.
Det är ett otroligt liv din mormor har levt. Trots sin svåra uppväxt och sina lite väl självdestruktiva män har hon behållit tron på kärleken och hon sprudlar av livsglädje och energi. Vad är hennes hemlighet tror du?
– Hon har sett och känt mörkret, hon vet precis vad det innebär att leva i det. Just därför tror jag att hon lärt sig att uppskatta det enkla i livet. Gång på gång har hon visat sig själv att hon klarar av att ta sig igenom de djupaste av kriser och komma ut starkare. Jag tror hon själv känner att hon är en överlevare, att hon nästan fullt ut har lärt sig vad det innebär att vara människa. Det är väldigt inspirerande och jag hoppas själv komma dit en dag.
Hur har filmen förändrat er relation?
– Jag har alltid känt att jag och mormor har ett speciellt band, men med filmen har jag fått lära känna hela hennes livshistoria och allt som har format henne. Jag tror att både jag och mormor genom arbetet har kommit varandra närmare. Vi kan prata öppet om allt med varandra. Är det något problem jag brottas med i livet är mormor en av dem jag vänder mig till för att få råd. Jag känner ingen annan som har samma bredd av livserfarenhet.
Du citerar Förintelseöverlevare, Unni berättar om sina egna fasansfulla krigsminnen och filmen kommer nu ut mitt under ett brinnande krig. Trots alla dessa berättelser, vittnesmål, vädjanden och minnen upprepas historien. Det som aldrig skulle hända igen händer.
– Ja, det är skrämmande hur allt går igen. Att det i dag finns andra människor som tvingas uppleva samma sak som min mormor gått igenom. Men nånstans glömmer vi när vi inte påminns och nånstans tar vi inte in det på djupet när vi inte har upplevt det själva. Det kanske inte är så märkligt när man tänker efter, för oavsett vad våra föräldrar säger till oss som barn gör vi ofta om samma misstag. Som filmskapare önskar jag såklart att såna här berättelser ska göra skillnad och för vissa kanske de gör det, men människor som är beredda att ta till vapen eller våld för att få det de önskar är nog trots allt människor som vi inte når fram till hur mycket vi än upprepar tidigare hemskheter. Det är en mörk syn, men jag har svårt att dra någon annan slutsats.
Din mormors berättelse vävs samman med illustratören Jenny Svenberg Bunnels drömska animationer. Hur jobbade ni med dem?
– När jag hade filmat klart och befann mig i en livskris flydde jag till Berlin och blev kvar i ett par år. Efter lite sårslickande bestämde jag mig för att göra klart filmen och bjöd över Jenny till min lägenhet i Berlin. Hon har blivit lite som en storasyster för mig. Själva arbetet innebar att jag plockade ut delar från mina samtal med mormor och att Jenny fick fria händer att illustrera dem. Vi satt hela tiden i samma rum och bollade idéer med varandra.
Unni sjunger en hel del i filmen. Vilken sång tycker du beskriver henne bäst?
– Mats Paulssons Visa vid vindens ängar berättar om en flicka som blev en dröm, en saga, vilket jag tycker är träffande, men den som ligger allra närmast mormor är ändå Lasse Dahlquists allsångsdänga Gå upp och pröva dina vingar. För mig skulle den texten kunna vara skriven av mormor.
Mormor, kriget & kärleken går att se på utvalda biografer och har VOD-premiär den 30 maj.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2022.
