En grupp psykologistudenter har knäckt koden för att manipulera fram attraktion och förälskelse. Sandra Eklund utgår ifrån sitt intresse för attraktionspsykologi i debutromanen Bedårarna – den förföriska leken.
I år fyller den svenska översättningen av Donna Tartts kultstämplade roman Den hemliga historien 30 år. Den omåttligt populära boken kan sägas utgöra navet för dark academia, subkulturen som vurmar för svårmodiga, rödvinsdrickande och mordiska studenter i svarta kavajer. Nu följer Sandra Eklund i Tartts fotspår. I debutboken Bedårarna – den förföriska leken får vi följa en grupp psykologistudenter och forskare vid Stockholms universitet som bedriver en hemlig verksamhet, där desperata människor betalar stora summor pengar för att få någon förälskad eller ett förhållande att ta slut. Gruppen använder sina kunskaper inom attraktionspsykologi för att få Amors pilar att träffa rätt person.
– Allt som är lite förbjudet är attraktivt för oss människor. Det mänskliga psyket dras till tabun – är det någonting vi inte får titta på, då jäklar ska vi titta på det. Sedan tror jag att vi alla har varit med om att vara i sammanhang där vi på något sätt inte får vara med och se vad som händer. I romanen får vi följa med in i en sån grupp där det händer massa konstiga saker, säger Sandra.
Bedårarna – den förföriska leken börjar med att en ung kvinna har hängt sig i sin äldre älskares trädgård efter att han har skjutit bort henne. Han var psykologiprofessorn som alla såg upp till, hon var den blåögda och passionerade studenten. Efter hennes död bestämmer sig hennes syster för att hämnas till varje pris. I samma veva dras hon in i den hemliga gruppens mystiska verksamhet vid universitetet. Kanske är kärlek den kraft som lämpar sig allra bäst för att krossa någon totalt?
– Jag är väldigt förtjust i hämndberättelser. Många av mina favoritböcker är hämndhistorier. Jag tycker om de här enorma känslorna som man inte vet vad man ska göra av, säger Sandra.
Hon fortsätter med en allvarligare ton:
– Du får inte hämnas. Det är inte okej rent samhälls- och moralmässigt. Därför är det intressant att leka med, och jag tror att det fascinerar många.
Sandra har en magisterexamen i psykologi och skrev sin examensuppsats inom just attraktionspsykologi. I dag är hon gymnasielärare i psykologi och svenska. När jag träffar henne på ett fik på Södermalm kommer hon direkt från en lektion. Hon synar mig och ger mig en komplimang för min bruna läderväska och påpekar att den har dark academia-vibbar. Jag blir plötsligt väldigt medveten om min svarta kavaj och mörka skjorta. Har jag undermedvetet klätt mig för att impa? Kanske ligger det något freudianskt i luften.
I Bedårarna – den förföriska leken har Sandra utgått ifrån attraktionspsykologiska teorier – framförallt anknytningsteorin, som beskriver hur det lilla barnets relation till föräldrarna påverkar relationer i vuxen ålder. Idén till boken fick hon för tio år sedan, när hon själv var psykologistudent.
– Jag kände igen mig i det jag läste om undvikande anknytning, alltså människor som har svårt att släppa in andra och som har höga murar. Då blir förhållanden ganska besvärliga, och det var precis så mitt liv hade varit. När man läser psykologi vecklas hela världen ut på ett annat sätt, det är väldigt häftigt. Alla borde läsa psykologi, berättar Sandra med ögon som skvallrar om hennes passion.
För att manipulera fram förälskelse använder bokens karaktärer en rad psykologiska knep. Alltifrån kroppsspråkets betydelse, vissa blickar och rätt typ av beröring, till att dyka upp på rätt plats vid rätt tillfälle är pusselbitar för att uppnå vad gruppen kallar för ”affektering” – ett ord som Sandra har myntat för att beskriva en slags djup förälskelse som gränsar till besatthet.
– Jag nischar in mig på det jag tycker är väldigt häftigt. Jag har alltid tyckt om att skriva men nu får jag också blanda in vetenskapliga termer och lyfta fram psykologin om saker som jag tycker är viktigt för människor att veta, säger hon och fortsätter:
– Jag tror verkligen att det här skulle fungera om man hade resurserna och möjligheten.
Kan man bli kär i vem som helst med de rätta förutsättningarna?
– Det tror jag inte riktigt. I boken screenar de människorna de får in och gör en massa personlighetstester. Man kan läsa av en människa väldigt bra om man har kollat upp alla personlighetsvariabler. Kan du då välja ut en person som matchar det här ganska bra så har du en bra chans åtminstone. Det är få saker du inte kan göra om du har tillräckliga resurser. Sedan skulle du kanske stöta på en del hinder och etiska problem, så det kanske inte skulle fungera jättebra praktiskt av sådana anledningar.
Går det att veta för mycket? Kan det inte komma i vägen för spontana förälskelser, om man vet allt om den bakomliggande teorin?
– Jag är singel så att du vet, det säger väl någonting, haha. Men absolut, det är klart att det är så. Jag har varit singel ganska mycket när jag har skrivit den här boken, och det har varit en tillgång. Jag har prioriterat att skriva och researcha. Det är på gott och ont. Jag vet vilka variabler som jag behöver ha, så det är bra på det sättet att jag vet ungefär vem jag passar med.
Så du är inte en sån som skickar ett personlighetstest efter en första dejt?
– Jag tycker att det är väldigt kul att analysera folks personligheter. Så jag har nog absolut skickat personlighetstester efter dejter. Det är ännu roligare om jag har fel och kan bli kär i någon som inte överensstämmer med de här parametrarna som jag tror att jag ska ha. Att bli motbevisad är roligast.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2023.