Foto: Robin Nilssen
Mer disciplin, längre träningar och närmare hem. Klubbytet till Bundesliga har inneburit många förändringar för Albin Ekdal. För Alexander Björk berättar han om ensamheten, hans potentiella tv-karriär och Marcus Allbäcks funktion i landslaget.
Hur är livet som Bundesliga-spelare?
– Än så länge bra. Lite längre träningar och mer disciplin och noggrannhet än vad jag var van med i Italien vilket bara är positivt.
Det rapporterades om många olika klubbar under transferfönstret, vad fick dig att välja Hamburg?
– De visade ett stort och seriöst intresse vilket alltid är viktigt att känna. Tränaren ville ha mig och det är viktigt att veta. Dessutom är Bundesliga en riktigt häftig och stor liga, alltid med fullsatta läktare. Givetvis spelade det sociala och ekonomiska in också.
Vad ser du för skillnader när du flyttar idag jämfört med när du inledde Europakarriären?
– Jag har samlat på mig erfarenhet och vet hur det fungerar ute i proffslivet. Spelare kommer och går och samtliga är vana att arbeta med nya personer oavbrutet. Jag är betydligt lugnare och tryggare än vad jag var vid 18 års ålder när jag flyttade till Turin och Juve.
Var det ensamt i början?
– När jag var 18 var det emellanåt ensamt, men som tur var hade jag en bra kompis och min tjej. Men det är ofta ensamt och många långa hotelldagar, framför allt i början av ett klubbyte. Men man lär sig att vara ensam och det är inte speciellt farligt. Vänner och familj är ett samtal bort.
Har du en tät dialog med Erik Hamrén när du gör ett klubbyte?
– Nja, han vill såklart att jag ska spela i ett så pass bra lag som möjligt i en stor liga. Han har inga speciella önskemål förutom det. Så ingen tät dialog. Beslutet är mitt, och jag är tillräckligt smart för att förstå vad som är bäst för min egen utveckling och karriär.
Hur bra är egentligen sammanhållningen i landslaget? Alla kan ju inte gilla alla.
– Självklart finns det grupperingar och man hänger mer med vissa än andra, men så fungerar det överallt och det är inget unikt för landslaget. Jag upplever att alla behandlar varandra med respekt och är där för att göra ett jobb tillsammans, vilket är det viktigaste. Alla behöver inte älska varandra, men på planen ska alla göra sitt jobb och bidra till att gruppen mår bra.
Vilka hänger du mest med i landslaget?
– Många olika men för att nämna några, Micke Lustig, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist, Kristoffer Nordfeldt, Erik Johansson och Pierre Bengtsson.
Min uppfattning är att Marcus Allbäck mest glider runt och försöker vara ”en go gubbe” vad fyller han för roll egentligen?
– Han bidrar mycket. Både på träningar och utanför. Han tar hand om mycket praktiskt och hjälper till om vi har små problem, och dessutom med mycket expertis kring fotbollen eftersom han har en gedigen karriär bakom sig.
Vad skulle du vilja göra när karriären är slut?
– Det vore kul att jobba med vänner och pröva något som är annorlunda från fotboll. Men samtidigt är det vad jag kan bäst så kanske något med media och tv som rör fotboll. Det kan ibland vara samma kick och spänning att vara på planen som att sitta i en studio med massa kameror runt omkring sig.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden Bicicleta #1 2015.
