Foto: Daniel Stigefelt.

Alba August: "Att blotta mig själv får mig att känna mig levande"

08:30 24 May 2021

Hon är van vid att spela roller på såväl vita duken som teaterscenen. Men sedan ett år tillbaka är det en annan typ av artisteri som har fått ta allt större plats. Vi har träffat sångerskan Alba August som snart släpper sin debut.

Vi ses dagen efter Oscarsgalan vilket givetvis får mig att undra om Alba August fått någon sömn i sig, eller om natten gick ut på att se vilka skådespelarkollegor som plockat hem statyetter.
– Inte i år. Men det var coolt att Druk vann, välförtjänt av Vinterberg. Kanske inte direkt en den mest inspirerande filmen för en kvinna i branschen som jag. Män som går runt och är packade medan kvinnorna är oroliga. Den speglar verkligen den danska filmbranschen. 

Alba vet vad hon pratar om när det kommer till den danska mentaliteten. Hon är själv född i Danmark, varefter hon flyttade till Sverige och sedan tillbaka till Köpenhamn för scenskolan. Idag är det emellertid Stockholm som gäller på heltid. Själv försökte jag faktiskt se Oscars men somnade i soffan framför golfen som låg före denna i tablån. Faktiskt redan innan särspelet så jag missade vem som vann. Men nog om mig, på tal om bollar frågar jag Alba hur det är att bolla två karriärer med varandra när man står på toppen av båda.
– Googla bolla på danska, haha. Skämt åsido. För mig funkar det toppen. Jag har varit priviligerad och fått skådespela mycket, men det innebär också att det kan vara slitsamt och utmattande både fysiskt och för själen. Någon säger åt en att skratta, gråta eller hångla och man gör det 30 gånger men man gör det bara för att det är ens jobb även om man känner att man inte har det i sig. Det är ett gränsöverskridande jobb och man kan bli lite knäpp av det. Jag älskar det och jag vill göra det resten av mitt liv, men musiken har varit ett så jävla skönt avbrott att få sitta själv i en studio och nörda. Ett andrum där jag får bestämma. Jag hämtar kraft i det.


"Hittills är det lättare att vara en introvert artist än en introvert skådis"

 

Det blir ett andningshål?
– Verkligen. Jag är dessutom ganska introvert och har inte riktigt hittat ett sätt att hantera det när jag är på filminspelning. När man gör en tv-serie har man folk omkring sig nästan dygnet runt i flera månader. Då blir jag folkskygg. Jag gillar verkligen inte att känna mig som en jävla diva men till slut är det enda jag ber om att få dra mig undan. Nu har jag inte varit på turné eller något liknande ännu, men hittills är det så himla mycket lättare att vara en introvert artist än en introvert skådis.

Samtidigt är dina karriärer mer närbesläktade än till exempel Kevin Walkers som jobbar med en helt annan typ av boll.
– Absolut, men en stor skillnad mellan mina karriärer är att jag som artist får jobba med min alldeles egna vision och inte någon annans. Jag har mycket mer makt över produkten och över min arbetstid. Som skådespelare går jag in och förverkligar nån annans idé, även om jag försöker vara med och påverka så mycket jag kan. 

Har du någon gång tvingats välja mellan skådespeleriet och musiken? 
– På sätt och vis. Jag har absolut blivit mer selektiv med vilka roller jag väljer att tacka ja till, men det tänker jag bara är positivt. I längden tror jag att skådespeleriet och musiken kommer gynna varandra.

När Alba och Björn Gustafsson (den yngre) gästade Carina Bergfeldt var det både som skådespelare och nyblivna ex. Sen krönte Alba allt med att dessutom sjunga också. På samma ämne så hamnade Albas första singel på soundtracket till The Rain och hon gjorde sitt första liveframträdande någonsin med Lights på Guldbaggegalan. Det känns oundvikligt att hennes karriärer och inte minst privatliv vävs ihop.
– Haha, faktiskt. Men det var exakt så jag drömde om att ha det. Det är som att jag håller på att utveckla en persona även med musiken. Jag är mig själv när jag uppträder, men hundra procent en annan del av mig själv. Det är lättare att få tillgång till känslorna när man sjunger, och det kan vara så omöjligt att få ut dem i privatlivet. Jag känner mig så reserverad och kontrollerad privat, men den känslan försvinner när jag sjunger. Då får jag utlopp för mina känslor. 

När jag såg det uppträdandet på Guldbaggen kan jag helt ärligt erkänna att jag blev totalgolvad. Jag kollade på det igen precis innan jag kom hit och fick gåshud igen. Det var ditt första liveuppträdande?!
– Det var det absolut första. Jag skämdes efteråt. Det var jävligt kul samtidigt som jag kände att jag tog mig vatten över huvudet.

Grammisgalan kommer att avgöras nu när det här numret ligger ute. Vad skulle smälla högst, en Grammis eller en Guldbagge?
  Det beror nog på vad jag har gjort och hur mycket jag investerat i det. Om det är en roll jag inte har lagt så mycket tid i betyder nog en Grammis mer. Men jag har ingen relation till Grammis heller ,vilket gör det större. Jag satt liksom i logen på Guldbaggen redan som barn.

 


“Jag är verkligen ett ärkekulturbarn”

 

Har du följt debatten om kulturbarn som gått varm här under våren?
– Min mamma frågade mig faktiskt samma sak häromdagen, hon hade läst någon artikel om det.

Du är en av den svenska filmvärldens mest hajpade kulturbarn.
– Jag är verkligen ett ärkekulturbarn. När jag och min storasyster var små satte vi upp Astrid Lindgrens Allrakäraste syster inför hela filmteamet i samband med att vi hängde med mamma på någon filminspelning i Budapest. Jättemodigt absolut, men också ganska störigt. Man ba kan ni ta lite mer plats? Jag är hundra procent ett kulturbarn.

Hur hanterar du det? Tycker du det är jobbigt eller omfamnar du det likt Jonatan Unge? 
– Skäms gör jag absolut inte, min morsa är en jävla gudinna. Jag ska dessutom jobba med både mamma och pappa ganska snart så det går knappast att dölja. Det är klart att det är enklare att ta sig in i skådespelaryrket om man föds in i det, som med alla yrken, men drivkraften och konstnärskapet är nåt som kommer inifrån. Men visst jag gick på Södra Latin och jag är uppvuxen med Kristina Lugn, Lena Endre och Sven Wollter i min närhet. Det har gjort att skådespelaryrket alltid har funnits där som en möjlighet för mig, men det har också gjort mig medveten om hur omöjligt det är att lyckas. Jag har vetat att jag kommer behöva kriga, ge allt och bli den absolut bästa om det nånsin skulle gå. 

Behöver man inte ha exakt den inställningen då för att lyckas?
– Jo, verkligen. Men det där armbågandet kan samtidigt äckla mig.

 


“Skådespelaryrket har alltid funnits där som en möjlighet för mig”

 

Har alternativet att inte jobba med något kulturellt funnits där som ett realistiskt alternativ? 
– Det har aldrig funnits på kartan att bli typ läkare. Jag tror att alla jag vuxit upp med har jobbat med konst på ett eller annat sätt. Det är klart att jag hade kunnat ha möjligheten att göra något annat, mina föräldrar har absolut inte pushat mig mot skådespelaryrket. De är högst oengagerade i mitt yrke. 

Skulle du vilja att de var mer engagerade?
– Haha, det skulle jag nog. Men det är nog samma sak åt andra hållet. 

Samtidigt låter det som att ni har en väldigt fin sammanhållning?
– Vi är nära men väldigt lite tid till varandra. Men min familj är framför allt min mamma och mina syrror eftersom det är dom jag har vuxit upp med.

Känner du ibland att du måste försvara dig med tanke på vilka dina föräldrar är?
– Det känner jag absolut, oftast i intervjuer. Men jag har alltid varit självsäker när det kommer till mitt jobb och tvivlar egentligen aldrig på varför jag har blivit vald. 

Hur gick din och mammas diskussion kring detta?
– Hon skulle nog verkligen inte skriva under på räkmackegrejen. Hon har mest bevittnat hur man har slitit.

Ni är rätt kända allihopa i familjen, hur hanterar du kändisskapet?
– Jag är väldigt orädd för kändisskap, för mig är det en färskvara. Personligen har jag ingen respekt för kändisar. Kändisskap skulle aldrig få mig att tro att jag är något. Man kommer ändå alltid att bytas ut. Jag imponeras snarare av folk med talang, det tycker jag är fascinerande

Jag har läst ett antal intervjuer med dig i samband med olika roller du har haft, och föga förvånande hänger frågorna ofta ihop med den roll du spelat. När det är i samband med The Rain handlar det om klimatkrisen, Unga Astrid om relationen till Astrid Lindgren och nu senast med Alla utom vi om relationer och barn. Kan det inte vara frustrerande som skådespelare att tvingas ha en åsikt om allting?
– Man gör rätt mycket research inför en roll, och med det kommer såklart att man faktiskt skaffar sig en åsikt. Så nej, jag tycker nog inte det är så konstigt egentligen. Tvärtom vill jag att de ska blanda ihop med med karaktären, då har jag ju lyckats med mitt uppdrag att spela rollen.

Alba berättar att hon i detta nu förbereder sig för inte mindre än fyra filmprojekt parallellt. Bland annat ska hon slipa på sin ridning inför ett hemligt projekt, samt förbereda sig inför att spela barnflickan i Knutby i en kommande filmatisering. 
– Det ska bli sjukt intressant att spela någon som blir utnyttjad på det sättet. Jag har tidigare nästan genomgående spelat rollen som “den starka kvinnan”. Samtidigt undrar man vad fan är det? 

Du vänder dig emot uttrycket? 
– Ja, eller vad innebär det att vara en “stark kvinna” liksom? Att bita ihop eller att våga visa känslor? Är förtryckta kvinnor svaga? Hur som helst är det här en otroligt skör karaktär jag ska spela.

Blir det en extra utmaning? 
– Tvärtom har jag nog det väldigt nära till hands. Jag har väldigt svårt att hålla isär mina egna och andras känslor, jag känner mig väldigt sektkompatibel. 

Du skulle lätt kunna bli sol-och-vårad?
– Det tror jag. 

Du har sagt i tidigare intervjuer att du vill spela psykopat. Vad är din drömroll härnäst?
– Jag hade kunnat tänka mig att spela någon isdrottning eller liknande, tänk typ Tilda Swinton i Narnia

Inför omslagsplåtningen för detta nummer var det också viktigt för Alba att inta en roll. ”Jag vill inte att det ska kännas som privata Alba i snygga kläder, utan en annan varelse", löd hennes instruktioner. 

Du är mån om hur du uppfattas?
– Framför allt tycker jag det är okreativt och inte så kul att bara försöka vara snygg och attraktiv. 

Känns det extra viktigt nu när du ska spela rollen som dig själv? 
– Kanske mer att jag befinner mig i en sökande process och letar efter min persona som artist. Det är roligt då att få gå mer efter en känsla och låta det vara lite konstigt.

 


“Att blotta mig själv får mig att känna mig levande”

 

Om folk tycker att musiken är bra är det dig dom tycker är bra, och om de tycker den är dålig…
– Så är det jag som är skit. Men det är samtidigt precis det jag vill, jag vill blotta mig. Jag är väldigt kicksökande och att blotta mig själv får mig att känna mig levande.

Finns det inte en risk att man tappar bort sitt privata jag ibland i ditt yrke? 
– Nej det tycker jag inte. Men jag tycker att hela livsstilen kan göra att man tappar bort sitt privata jag. Man kan verkligen bli beroende av den där bekräftelsen man får av att bli sedd. Det är en väldigt speciell situation när folk tittar på en hela tiden, till slut ger man bort sitt ansikte. Jag gillar inte heller att bli så fixerad av det yttre. Det är något väldigt speciellt med att börja varje dag med en och en halv timme framför spegeln, samtidigt som någon recenserar ens hud eller ens mående, "du ser lite trött ut idag?". Inte undra på att typ alla kvinnliga skådisar över 40 har botoxat sig. 

Hur har det påverkat dig som person? 
– Jag har nog blivit mer folkskygg och har ett mycket större behov av att ha integritet. Min introverta sida har verkligen förstärkts av mitt val av yrke.

Parallellt med nämnda filmprojekt och ytterligare ett par hemliga roller släpper Alba August alltså EP i slutet av maj, och ska hinna med att färdigställa debutalbumet som är planerat till i höst. 

Har du någon som hjälper dig med att hålla kolla på allt?
– Jag har agent, men mesta sköter jag själv?

Vem såg till att du skulle komma hit idag?
– Det var Daniel, fotografen, som gav mig en tid. Sen promenerade jag hit. Det var inte så svårt. Men jag skulle egentligen må bättre av lite tydligare rutiner, även om jag aldrig kommer att leva det livet.

Har du haft ett vanligt kneg någon gång? 
– Det har jag. Jag har jobbat mycket restaurang och på café, men även på en förskola. Det sista var det svåraste av allt, och precis som med det mesta som jag tar mig för fick panik av att gå till samma plats varje dag. Det var samma sak då jag gick på scenskolan i Köpenhamn. Att gå till samma byggnad varje dag i fyra år, det får jag seriös ångest av. Det är klaustrofobiskt. Scenskolan skötte jag rätt dåligt i slutet, men det berodde mest på att jag var iväg och filmade hela tiden. Jag tror att den här rastlösheten har väldigt mycket med mitt kontrollbehov att göra, att så fort jag har ett avtalat möte så vill jag egentligen avboka det. Det är därför jag har så svårt att slutföra saker. Det är faktiskt precis likadant när jag skriver musik, jag har alltid en massa halvfärdiga låtar.
 


Nöjesguiden #5 finns ute nu. 


Om vi går fortsätter på musikspåret så träffade du producenten Tobias Fröberg i samband med inspelningarna av Unga Astrid, vilket också sådde fröet till din musikkarriär. Hade du gått i de tankarna innan?
– Jag har alltid vetat att jag gillar att sjunga och att jag gillar det som kommer ut, men det var tillfället eller snarare omständigheterna som gjorde att dörren öppnade sig och att drömmen växte. Skulle man fråga min familj så skulle dom absolut säga att Alba har alltid sjungit, vilket är roligt med tanke på att min mamma är sjukligt ljudkänslig. Vi fick liksom inte äta knäckebröd när vi var små. Att ha någon bakgrundsmusik på när vi äter middag är fullkomligt uteslutet. 

Vad tycker hon om din musik? 
– När jag har spelat något för henne som är lite lugnare är hon väldigt noga med att jag inte ska “förstöra det” utan “låta det vara enkelt”. Hon tycker nog att Lights är ganska jobbig.

Vad lyssnar du själv på?
– Jag älskar Kate Bush. Amason är helt fantastiska. The XX och Låpsley inspireras jag mycket av. Jag älskar Robyn och Weeknd. Listan blir fan lång. 

Vilken artist inspirerade dig att ta steget in i musiken?
– Det måste ha varit Spice Girls. 

Va?
– Jo men självklart. Precis som alla andra tjejer satte vi ihop ett eget Spice Girls när vi var små.

Vem fick du vara?
– Victoria tyvärr. Det var tufft att växa upp och alltid vara yngst. Man fick kriga och där drog jag det sämsta kortet. Victoria har liksom inga varken dans- eller sångsolon.

Kanske får Alba revansch nu, och det är inget dåligt gäng musiker hon har samlat ihop till inspelningarna av EP:n samt den kommande skivan. Till vardags spelar de i några av Sveriges absolut bästa band. Utöver producenten Tobias Fröberg medverkar bland andra Lars Skoglund (Laakso) och Markus Jägerstedt (Robyn & La Bagatelle Magique). Man får lätt känslan av att det här inte är ett hobbyprojekt utan snarare en helhjärtad satsning. 

Kändes det viktigt för dig att göra det på riktigt? 
– Haha, nä det tror jag inte. Men min producent verkar bara känna de bästa musikerna i Sverige.

Nu är vi inne på den där räkmackan igen, jag blir typ provocerad. 
– Verkligen, det är klart jag förstår vilket privilegium det är att få ha så duktiga musiker på skivan. När Lars kom in och lade sina trummor satt jag bara och gapade för att det var så mäktigt att se ett geni som han jobba, samma när Markus gjorde sin grej. Jag tror det har en hel del med pandemin att göra att dessa mästare plötsligt har så mycket tid. Alla vi har frågat har varit så himla taggade, men jag kan inte svara på varför dom har sagt ja.

Hur många nya spår utöver singlarna innehåller EP:n?
– Det blir två nya låtar, som jag tycker mycket om, tillsammans med singlarna. Det blir en sammanfattning av det vi har hittills. 

Sen kommer debutalbumet i höst också, det låter som att ni har legat i ganska duktigt med låtskrivandet? 
– Vi har tio färdiga låtidéer redan, men jag åker till Gotland nu i en månad och köttar så får vi se, allt kan hända. 

Hur tar man beslutet att en låt är klar?
– Egentligen kan man hålla på hur länge som helst och prova grejer. Men det är det som är bra med deadlines. Förr eller senare måste man bli klar.

Har du funderat något över livebiten också, ser du dig som en turnerande artist? 
– Jag har ett bokningsbolag och hoppas att det kommer att bli av, men det är såklart en tidsaspekt. Men jag ser mig själv på Roskilde, det vore en dröm.

Du ska stanna på Gotland i en månad nu, kommer du bli rastlös?
– Jag tror snarare att jag är här för att jag är rastlös och inte orkar vara hemma. Det är ett brott mot vardagen, och dagarna ser lite olika ut med arbetstider och så.

Jag gillar hur du har tagit med dig dramatiken in i musikskapandet. Är det resterande materialet lika pompöst som de singlar du har släppt? 
– Till viss del, absolut. Men det kommer ett par låtar som är lite mer lågmälda också.

Som din mamma skulle gilla lite bättre?
– Exakt så. 

OM ALBA AUGUST

Alba August föddes på nationaldagen för snart 28 år sedan.
Hennes mamma är skådespelaren och regissören Pernilla August och hennes pappa är regissören Bille August. 

Efter teaterlinjen på Södra Latins gymnasium inledde hon 2014 skådespelarstudier vid Den danske scenekunstskole i Köpenhamn. Hon har även studerat filmproduktion vid Malmö högskola.

Hon debuterade som artist förra sommaren med singeln We’re not gonna make it. Låten fanns också med i soundtracket till den tredje säsongen av The Rain. 

Den 28 maj släpper Alba August sin debut-EP Overflow. 

ROLLER I URVAL 

Astrid Lindgren i Unga Astrid
Simone Andersen i Netflixserien The Rain
Hanna i Orca 

Jenny Küttim i Quick
Hilma i Alla utom vi

ANDRA SJUNGANDE SKÅDISAR 

Några andra artister som lyckats med övergången till artistkarriären.

Laleh
Det är knappt att man minns det nu, men Laleh slog faktiskt igenom som skådespelare i filmen Jalla! Jalla! redan 2000. Fem år senare släpptes hennes första singel och musikkarriären var ett faktum.

Scarlett Johansson
Har ni hört Scarlett Johanssons samarbeten med Pete Yorn? Om inte så är det läge att googla nu.

Bradley Cooper
Vi tror väl knappast att Lady Gagas duettpartner från A Star is Born behöver någon vidare introduktion. Shallow som var ledmusiken till filmen toppade listorna i sju länder.

Och några mindre lyckade… 

Corey Feldman
Från hypad barnskådespelare till inte alls lika lyckad artist. Fem album har det hunnit bli sedan Feldmans storhetstid på slutet av 80-talet.

Johnny Depp
Nej men Hollywood Vampires var väl kanske inget band som världen behövde. 

Malin Åkerman
The Petalstones kan vi också sortera in i samma fack som Depps supergrupp.

Foto: Daniel Stigefelt, stylist: Fo Phan, hår: Robert Preston, make: Pamela Granholm
.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2021.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!