Adria - sötare än socker

[B]Kristofer Ström[/B] har inte foten i klaveret men väl halva överkroppen djupt begravd i en elorgel när det är dags för vår intervju hemma i hans och [B]Julia Perssons[/B] lägenhet. Efter deras senaste spelning i Stockholm fick den gamla trotjänaren sig en ordentlig smäll vid transporten hem. Plötsligt rasar locket ner och blodvite uppstår. Musik är uppenbarligen farligt, men farligt är nog annars det sista adjektivet man skulle använda om [B]Adria[/B]. Deras musik är snäll. De är snälla. Utan att för den sakens skull någonsin bli mesiga eller slätstrukna. Över en kopp te försöker de förklara vad Adria betyder för dem och hur det är att som ett kärlekspar också ha ett band ihop. Adria hade sin första spelning på Inkonst i mars i år och sedan dess har det bara rullat på med mängder av spelningar i Malmö, Lund och Stockholm. - Den första spelningen var helt fantastisk, berättar Julia. Själv blev jag förvånad att det faktiskt funkade att bara vara två personer och ändå kunna genomföra det. Sedan så var det så roligt att se publiken sitta blixtstilla, le, gunga med huvudet men inte riktigt förstå vad det var som hände framför dem. Att se Adria live [I]är[/I] ganska speciellt. De sitter bakom sina gigantiska elorglar och spelar den skiraste popelectronican som skapats i den här staden, och det här landet för den delen, på väldigt länge. En egensinnig pop som präglas av flera olika genrer och stilgrepp. Föreställ er att lyssna på en plinge-plongig discosingel på 33 varv samtidigt som ni äter iskall vaniljglass med varm hallonsås. Så låter Adria. Bandets historia började när de träffades en sen natt på Intergrill vid Möllan för lite mer än två år sedan. Julia blev så inspirerad av allt det Kristofer tog sig för i musikväg att hon för första gången vågade spela in egna låtar. Båda hade spelat i andra band sedan tidigare, men Julia hade aldrig tänkt tanken att hon faktiskt kunde skriva eget material. - Trots att jag alltid haft väldigt starka sångerskor som förebild, som [B]Melanie[/B] och [B]Nina Simone[/B], hade jag alltid intagit en mer passiv roll. Nu gick jag hem till mamma och lånade hennes lilla portastudio, satte mig ner och skrev. Ut kom de sånger som sedermera skulle bli Adrias sånger. Sjungna med Julias väldigt speciella röst och ljudsatta av Kristofer. Nu går Adria in i studion för att spela in på sin första skiva. Man undrar var de får all sin tid ifrån. Kristofer jobbar heltid på webbyrå och Julia arbetar som fotoassistent. Kristofer spelar dessutom i ett annat band som heter Lemko Hall. - Ibland är det skönt att bara få röja med riktiga trummor och spela gitarr... En sak man kan vara säker på är att de här två alltid kommer att syssla med musik, något vi andra får vara tacksamma över. Det här är nämligen bara början på något stort.