”Jag har mött få människor med det här drivet” har den nya Dramaten-chefen Mattias Andersson sagt om Adel Darwish. Nöjesguiden pratar med den ostoppbara och nu filmaktuella 27-åringen ifråga och kollar om det stämmer.
När Adel Darwish skickade sin egenskrivna pjäs till en av Sveriges mest kända teaterregissörer hade han bott knappt ett år här och hade ingen aning vem Andersson var. Nu, efter knappt fem år, är Adel utexaminerad från scenskolan och etablerad teaterskådespelare och dramaturg. Men det finns fler drömmar att uppfylla. I höst går det svenska flyktingdramat Ghabe upp på biograferna, med Adel i huvudrollen.
Du har hunnit med så mycket på så kort tid…
—I Aleppo utbildade jag mig till ingenjör. Det var min mammas dröm. Men jag gick en tvåårig teaterutbildning samtidigt, som blev avbruten av kriget. När jag kom hit 2015 började jag direkt lära mig språket. Sedan skrev jag en föreställning som jag fick framföra i Skövde, Skara och Göteborg. Det fick mig att söka till teaterhögskolan. Nu jobbar jag på Backa Teater i Göteborg och skriver egna föreställningar.
Men det största hittills var faktiskt att spela Monir i filmen Ghabe. Det absolut största. Fast även det med att komma in på scenskolan och skriva en egen pjäs. Och att den sedan regisserades av Mattias Andersson. Och att det gjordes en dokumentär om mig. Den heter När själen darrar och ligger på SVT Play.
Dokumentären av Sara Sommerfeld följer Adels dramatiker- och scendebut på Göteborg stadsteaters ungdomsscen och börjar med att han säger: Det finns ingen plan B för mig, jag måste bara ha en plan A. Spelar jag inte så dör jag.
Det är sättet han pratar på, som om tiden inte räckte till och som om allt han gör är på liv och död.
—Från första dagen av mitt liv har jag velat bli skådespelare. Och nu har min stora dröm gått i uppfyllelse och jag vill lämna ett avtryck.
Finns det någon roll därute som du helst av alla skulle vilja axla?
—Det finns många. Min favoritskådespelare är Roberto Benigni. Varenda roll han spelade är jag nyfiken på att spela. Det finns också en karaktär som förekommer i filmerna Tokyo och Holy Motors, Mr Merde. Han är så gränslös. En sådan roll drömmer jag om.
Hur fick du huvudrollen i Ghabe?
—Jag såg någons facebookinlägg. Jag sökte rollen, gick på casting och blev sedan ombedd att komma på provfilmning i Stockholm. Och de ville ha mig.
Ghabe betyder skog på arabiska. Adels rollfigur Monir kommer till Sverige tillsammans med sin äldre kusin Farid (Ahmad Fadel) och i väntan på beslut om uppehållstillstånd får de bo i en stuga djupt inne i skogen tillsammans med en annan flyktingfamilj.
Vad kommer du mest ihåg från inspelningen?
—Det jävligaste var vädret. Vi spelade in mycket av filmen i september och skulle låtsas att det var sommar. Det var så kallt och vi skulle spela in så många nakenscener ute i naturen! En annan stor och minnesvärd grej, som jag fortfarande håller på att undersöka var att lära känna mitt sätt att spela på olika språk. Det har öppnat helt nya vägar till mig som jag inte kände till.
Filmens Monir fruktar och älskar den djupa svenska skogen. Det är där han försöker utforska sig själv, bearbeta sitt förflutna och möta sin framtidsoro. Denna växande hatkärlek övergår dock snart i en fascination för den unga bygrannen Moa (Nathalié Williamsdotter) och därifrån tar även ett mångbottnat kärleksdrama avstamp.
Vad skulle du ge för råd till Monir?
—Det har hänt så mycket i hans liv och han borde backa ett steg och reflektera, inte låta sig påverkas av andra människor alldeles för mycket. Och att meditera ännu längre i skogen innan han träffar folk.
Du känns däremot mer som en stadsmänniska.
—Jag gillar skogen men jag gillar inte så mycket att tälta och vandra. Det är inte min grej. En havsmänniska är jag snarare. Jag älskar hav och älskar att bada.
Innan jag hinner avrunda och ställa den sista frågan avbryts jag av Adel:
—Får jag tillägga något? Det som lockade mig att spela i den här filmen var att varenda karaktär är så maktlös. Precis såsom livet ser ut idag, vi är alla maktlösa, oavsett varifrån du kommer. Det är väldigt jobbigt för många just nu på grund av miljöförstöring, politik och allt möjligt som händer omkring oss. Och det skildrar Ghabe så väl: alla har förlorat något oavsett sin position i samhället.
Ghabe har svensk biopremiär den 16 oktober.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2020.
